med anledning av prop. 1991/92:99 Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 samt om ändringar i den statliga organisationen på kärnavfallsområdet
1. Sammanfattning
Höga säkerhetskrav och stor öppenhet gentemot
allmänheten måste känneteckna arbetet med att utveckla
metoder och att välja plats för slutförvar av utbränt
kärnbränsle. Allmänheten måste känna förtroende för
verksamheten. Organisationen av de statliga
myndigheterna måste ske med dessa utgångspunkter. Vi
avvisar därför regeringens förslag att lägga ned Statens
kärnbränslenämnd och föreslår att riksdagen uppdrar åt
regeringen att återkomma med ett nytt förslag.
2. Regeringens förslag
Regeringen har i proposition 1992/93:99 föreslagit att
Statens kärnbränslenämnd, SKN, läggs ned och att
uppgifterna övertas av kärnkraftinspektionen, SKI. Delar
av SKN flyttas till SKI. Det vetenskapliga rådet knutet till
SKN, KASAM, flyttas till miljödepartementet. Med det
följer 1 250 000 kr. som tillförs departementets
utredningsanslag.
3. Våra utgångspunkter
Mycket höga säkerhetskrav måste ställas på den lösning
som väljs för omhändertagande av det utbrända
kärnbränslet. Tidpunkten för ett slutligt ställningstagande
till metod och plats närmar sig. Kärnavfallsfrågan är
politiskt laddad och politiskt och massmedialt intresse
kommer sannolikt att öka. Arbetet måste därför bedrivas
med stor öppenhet och integritet. Kompetens- och
organisationsfrågor inom myndigheterna är därvid
avgörande.
I höst kommer Svensk kärnbränslehantering, SKB, att
redovisa sitt tredje forskningsprogram. Bl.a. kommer man
att redovisa kriterier för val av metod och val av plats.
Statens kärnbränslenämnd granskar SKB:s program och ger
sitt yttrande till regeringen. I december 1990 fattade den
socialdemokratiska regeringen beslut om SKB:s nuvarande
forskningsprogram.
Mycket höga säkerhetskrav måste ställas på
kärnkraften. Överlag fungerar också arbetet med
strålskydd och kärnsäkerhet bra på myndighetssidan. Såväl
Statens kärnkraftinspektion, SKI, som Statens
strålskyddsinstitut, SSI, bedriver utöver SKN forskning om
kärnavfall. Även dessa myndigheter måste ha kompetens
för att kunna bedöma en ansökan från SKB.
Hittills har endast en metod för ett slutligt förvar av det
utbrända kärnbränslet redovisats mer utförligt, den s.k.
KBS-III-metoden. Den ligger också till grund för
uppskattningar av kostnaden för den slutliga förvaringen.
Det är angeläget att fler metoder också kan redovisas.
Genom en särskild avgift per producerad kilowattimme
samlas pengar som fonderas för finansiering av det slutliga
förvaret. Avgiften fastställs av regeringen på underlag som
SKN självständigt utarbetar. Det är angeläget att
finansieringen löpande utvärderas så att regeringen kan ta
ställning till avgiftens storlek.
4. Våra invändningar mot regeringens förslag
I propositionen framställs förslaget att lägga ned SKN
som en stärkt statlig myndighetsorganisation kring
kärnavfallet. Denna bedömning måste ifrågasättas.
Förslaget har tagits fram internt i regeringskansliet och
remitterats underhand till de tre berörda
myndighetscheferna. Promemorian har tagits fram med stor
skyndsamhet, vilket också avspeglas i att arbetsgruppen ej
kunnat ta ett heltäckande grepp om frågan. Underlaget till
propositionen har ej varit föremål för offentlig granskning.
Med tanke på kraven på öppenhet och trovärdighet är
denna ordning märklig. Propositionen visar inte heller hur
förslaget skulle innebära en förstärkning av myndigheternas
arbete med kärnavfallet.
Förslaget lever inte upp till intentionerna i
kärntekniklagen, bl.a. tillräckliga resurser för granskning.
Förslaget framställs som en förstärkning när det i själva
verket är en besparing eftersom inte hela dagens anslag för
SKN fördelas på SKI och miljödepartementets
utredningsanslag.
SKN har vid två tillfällen gjort granskningsyttrande till
regeringen vad gäller SKB:s forskningsprogram. Denna
funktion föreslås nu övertas av KASAM. I propositionen
redovisas inte hur arbetet skall ske i praktiken. De
medföljande resurserna är små (1 250 000 kr.).
Utredningsresuserna tillförs departementets
utredningsanslag (A 2).
Förslaget innebär att riksdagens insyn minskar. Om
regeringen varit mån om att driva arbetet med stor
öppenhet kunde man åtminstone ha inrättat en ny
anslagspost under huvudtiteln.
Tidpunkten för förändringen är inte den bästa. Redan i
höst skall ställning tas till SKB:s forskningsprogram. Rollen
för den nya granskningsinstansen är oklar och skall
dessutom starta sin verksamhet just när den viktiga
granskningen skall inledas. Medlen för dess verksamhet är
otillräckliga.
Förslaget ger sämre insyn i SKB:s verksamhet. Detta
kan inverka menligt på möjligheterna att på längre sikt få
acceptans för ett slutförvar. Regeringen har ej heller
uppmärksammat det ökande informationsbehovet.
Regeringen tar bort ett granskningsorgan samtidigt som
andra länder inför motsvarande (i propositionen nämns
exempelvis USA).
5. Våra förslag
Riksdagen bör avvisa regeringens förslag eftersom det
inte är berett med den öppenhet som frågan kräver och att
den förstärkning som omtalas ej kan styrkas. Tidpunkten
för förändringen är också illa vald med tanke på
redovisningen av forskningsprogrammet.
Vi motsätter oss inte rationaliseringar och
myndighetssammanläggningar. Men sådana kan inte
överordnas kraven på säkerhet och öppenhet. Vi begär att
regeringen återkommer med ett nytt förslag.
Utgångspunkten skall vara att tidpunkten för ett beslut om
lokalisering av ett avfallslager närmar sig och att
organisation och inriktning av den statliga
myndighetsverksamheten samt resurserna för detta måste
övervägas utifrån detta.
Anslaget för och inriktningen av strålskyddsinstitutets
och kärnkraftinspektionens verksamhet tillstyrks.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avvisar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen
av visst radioaktivt avfall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag till hur myndighetsstrukturen på
kärnavfallsområdet skall utvecklas med hänsyn till kraven
på säkerhet och öppenhet,
3. att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för
budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 15 113 000 kr.,
4. att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett
ramanslag på 52 628 000 kr.,
5. att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1992/93 anvisar
ett ramanslag på 62 605 000 kr.,
6. att riksdagen avvisar regeringens förslag att under
reservationsanslaget A 2. Utredningar m.m. för budgetåret
1992/93 anvisa ett belopp som är 1 250 000 kr. högre än vad
som föreslagits i proposition 1991/92:100 bilaga 15.
Stockholm den 12 mars 1992
Anita Gradin (s)
Axel Andersson (s)
Birgitta Johansson (s)
Bo Finnkvist (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Leif Marklund (s)
Mats Lindberg (s)
Bo Bernhardsson (s)
Anita Modin (s)