Regeringen har i proposition 1991/92:100, bilaga 13,
föreslagit att nämnden för statens gruvegendom (NSG)
samt den statliga prospekteringsverksamheten avvecklas.
Som motivering skriver bland annat föredragande statsråd
att ''statens engagemang inom gruvnäringen skall ses i ljuset
av den nya ekonomiska politiken och den därmed
sammanhängande omläggningen av näringspolitiken'' samt
att ''statens roll är att främja och stimulera gruvnäringens
utveckling genom att skapa generellt goda förutsättningar
för verksamhet såsom exempelvis prospektering''.
Regeringens principiella syn är också att selektiva
branschstöd bör avvecklas och att näringen själv ska stå för
sina kostnader för råvaruförsörjningen. Dessutom krävs det
besparingar i statsbudgeten för att pressa ned
budgetunderskottet, inflationen och räntenivån. Genom att
vissa skatter sänks för företagen underlättas deras
möjligheter att ta eget ansvar för bland annat
råvaruförsörjningen.
Till bilden hör också att den nuvarande strukturen varit
oklar och systemet med en statlig myndighet, NSG, inte
visat sig vara en effektiv organisation. Under budgetåren
1982/83--1990/91 har NSG disponerat drygt 420 miljoner
kronor för egen prospekteringsverksamhet. Utfallet av den
statliga prospekteringsverksamheten genom NSG har som
föredragande statsråd påpekar inte varit tillfredsställande,
om man ser till tillskapande av nya exploaterbara
fyndigheter.
Staten ger innevarande budgetår 56 miljoner kronor i
bidrag till NSG. Denna statliga myndighet lägger ut
prospekteringsuppdrag på ett statligt vinstdrivande
konsultbolag, SGAB. Dessutom har SGU (Sveriges
Geologiska Undersökning) visst prospekteringskunnande
och agerar inom detta område. NSG administrerar
dessutom inkasseringen av arrendeavgifter för gruvföretag
som har fått utmål (rättighet att bedriva gruvbrytning på ett
område). Totalt rör det sig om ca 26 miljoner kr
innevarande budgetår.
Undertecknade instämmer i resonemanget om att det i
första hand är de enskilda företagen som ska ansvara för sin
råvaruförsörjning och att statens engagemang ska vara att
skapa generellt goda förutsättningar för näringslivet, i det
här fallet gruvnäringen. Mot bakgrund av detta är det också
glädjande att regeringen i sitt budgetförslag ökar anslagen
till den geofysiska flygmätningen. Förslaget innebär att
takten i denna mätning ökas så att 75 procents täckning kan
nås inom en 10-årsperiod. Därmed får bland annat
prospekteringen, som är beroende av sådan
geoinformation, snabbare tillgång till den och kostnaden
per ytenhet kan sänkas väsentligt. För detta krävs att
flygmätningsvolymen ökas från 4 kartblad per år till
genomsnittligt 10 kartblad per år. Denna ''infrastruktur'' för
mineralprospektering är ytterst viktig och därför kommer
regeringens förslag att på denna punkt stimulera
prospekteringsverksamheten.
Regeringens principiella näringspolitiska syn är dock
mindre tillämpbar när det gäller gruvprospektering.
Gruvnäringens förmåga att finna nya råvarutillgångar
skiljer sig från övriga näringsgrenars råvaruförsörjning.
Mineralprospektering är en långsiktig investering med högt
risktagande. Risken är därför stor att näringen utarmas
sakta men säkert om inte staten har ett större engagemang
i frågan än den som aviseras i budgetpropositionen. Av
nationalekonomiska skäl är det viktigt att Sverige kan
bibehålla och utveckla sin gruvnäring. Sverige satsar
internationellt sett betydligt mindre på prospektering redan
idag. I nästan alla länder sker också någon form av
övergripande statlig prospektering och/eller
subventionering till denna verksamhet.
Boliden Mineral har under 1980-talet satsat 420 miljoner
kr. De planerar själva att satsa 250 miljoner kr åren 1991--
95. Terra Mining AB har haft en prospekteringsvolym på
20--25 miljoner kr per år. Förhållandet mellan den totala
prospekteringsinsatsen i Sverige och gruvproduktionen är
1,5 procent. Det ska jämföras med viktiga
konkurrentländer som Kanada (6,0) och Australien (13,0
procent). Den totala volymen i Sverige är således inte för
hög, snarare tvärtom. Hur prospekteringsvolymen ska
stimuleras är således en viktig fråga i sammanhanget.
De i dag kända fyndigheterna beräknas räcka bara i fem
till tio år, frånsett Aitikgruvan och järnmalmsgruvorna i
Malmberget-Kiruna-fälten. Eftersom det i normalfallet
anses ta ca 10 år från det att ett beslut om prospektering
tages till att en gruva i bästa fall kan vara i drift, måste nya
fyndigheter snarast lokaliseras för att inte en rejäl svacka
ska uppstå i gruvnäringen. Internationellt sett anses Sverige
av alla specialister ha en berggrund med mycket hög
potential för nyfynd av malmer. Sverige har också en väl
utbyggd infrastruktur och en mycket högt utvecklad
brytningsteknik.
Dessutom skapar avvecklingen av det statliga
prospekteringsstödet akuta problem i Malå kommun i
Västerbottens län. Drygt 100 personer sysselsätts i
prospekteringsverksamheten, varav de flesta bedöms bli
arbetslösa om regeringens förslag blir verklighet.
Möjligheten för SGAB i Malå, det statliga konsultbolaget
som bedriver denna verksamhet med anslag via NSG, är att
andra intressenter börjar nyttja SGAB i mycket större
utsträckning än idag. Det är dock osannolikt att så sker
omedelbart. Framförallt medför det inte att alla de 60--70
personer som bedöms bli arbetslösa i Malå, får nya arbeten.
Därtill kommer på sikt minskad sysselsättning för
underleverantörer och andra som drabbas indirekt. Denna
omfattning ska relateras till en industrisysselsättning i Malå
på 300 arbetstillfällen. Uppemot en tredjedel av
industrisysselsättningen skulle således försvinna i en
kommun som har en öppen arbetslöshet på 5 procent 1991
och lider av utflyttningsproblem som alla andra
inlandskommuner.
Dessutom finns det ett oerhört stort kunnande i SGAB
som inte får förskingras hur som helst. En uppenbar fara är
att kompetens och helhetskunnandet försvinner om SGAB
sönderstyckas i samband med en alltför snabb och kraftig
omstrukturering eller vid en avveckling.
Nettoexportvärdet för nationen Sverige av gruvnäringen
är stort, totalt 7,5 miljarder kronor under 1990.
Regionalpolitiskt är en levande gruvnäring av stor vikt då
verksamheten bedrivs i de regioner som i övrigt har sämre
arbetsmarknad än övriga Sverige.
Eftersom resultatet av nuvarande statliga engagemang i
prospekteringsverksamheten inte kunnat uppvisa ett
tillfredställande resultat krävs förändringar. Dessa
förändringar måste dock ta hänsyn till de bygder som är
beroende av den nuvarande prospekteringsverksamheten
samt bidra till en långsiktigt positiv utveckling för svensk
gruvnäring. En näring som hela svenska folket har nytta av
genom de stora exportinkomster som näringen bidrar till.
Detta helhetsgrepp kring prospektering saknas i
budgetpropositionen.
Vi anser att följande tankar och principer bör kunna
ligga till grund för en ny prospekteringsverksamhet:NSG
avvecklas snarast möjligt.Inkasseringen av
arrendeavgifterna sköts av SGU:s Bergmästeri eller annat
lämpligt organ. Arrendeavgifterna ses som en resurs för att
stimulera prospektering.Karteringsverksamheten
inklusive flygmätningar och grundforskningen kring
mineraltillgången i landet ökas i omfattning jämfört med i
dag, vilket också budgetpropositionen föreslår.Statliga
insatser inom FoU-verksamhet inklusive geokompetens vid
universitet/högskolor effektiviseras och förstärks.SGAB
i Malå ses som den resurs företaget är. En översyn sker av
SGAB:s organisation och effektivitet under en
omställningstid i syfte att öka bolagets effektivitet och att
förbereda en privatisering. Goda förutsättningar finns för
SGAB, genom dess geografiska placering och dess
kunnande, att bli en stor uppdragstagare till Boliden,
LKAB och andra prospekteringsintressenter. (Boliden har
en egen prospekteringsavdelning men behöver hjälp under
topparna. LKAB har ingen egen verksamhet.)
Omorganisera den statliga myndighetsutövningen och
stödformerna. Konsekvenserna för Malå respektive
gruvnäringens långsiktiga utveckling analyseras.
Gruvbolagen bör, mot skälig kostnad, skyndsamt få tillgång
till den grundinformation (resultat av flygmätningar etc)
som NSG idag besitter för att göra egna inmutningar.
Inrättande av någon form av resultatutjämningsfond i
bokslutet dit gruvbolagen kan avsätta icke beskattade
medel till prospekteringsverksamhet bör övervägas.
Alternativt bör arrendeavgifterna för gruvverksamhet
kunna avskrivas mot uppkomna kostnader för
prospektering och gruvundersökningar. Detta ger
förutsättningar för att prospekteringsverksamheten kan
bedrivas mera stabilt över tiden och gruvbolagens
prospekteringsinsatser gynnas.Utred möjligheterna att
locka utländska gruvföretag att öka sina
prospekteringsinsatser i Sverige.Överväg statens
rättighet till 50 procent av ett utmål, som i och för sig sällan
eller aldrig utnyttjas men som kan skrämma bort utländska
investerare.
Vi anser att en ny mer framtidsinriktad
prospekteringspolitik snarast bör utarbetas. En
prospekteringspolitik som angriper de nackdelar som
nuvarande politik innebär och som anpassas till den
ekonomiska politiken i övrigt. En politik som samtidigt tar
det viktiga regional- och näringspolitiska ansvar som staten
måste ha för en ort som Malå och för näringens långsiktiga
utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad
politik för en långsiktig prospektering i Sverige i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 januari 1992
Stefan Attefall (kds)
Hans Dau (m)
Karin Israelsson (c)
Ulla Orring (fp)