Sverige har ratificerat FNs konvention om avskaffande
av all slags diskriminering av kvinnor. Det synes då märkligt
att svensk lagstiftning kan tillåta att kvinnor diskrimineras
vad gäller avtal om pensionsförsäkringar.
Lagarna inom försäkringsområdet tillåter nämligen
premiedifferentiering mellan könen. Kvinnors
genomsnittligt högre levnadsålder medför att
pensionsbeloppen kan beräknas utgå under en längre tid än
vad gäller för män. Detta innebär att kvinnor enligt
försäkringsvillkoren får ut lägre pensionsbelopp per månad
än män, trots att pensionspremien per månad är lika hög för
män och kvinnor.
Det finns anledning att ifrågasätta om den
solidaritetstanke på vilken försäkringsavtal bygger skall
begränsas till att gälla för varje kön för sig. Skall vi kvinnor
och män vara solidariska med varandra eller med det egna
könet? Det finns naturligtvis många sätt att dela in
befolkningen som kan vara väl så motiverade som
hälsorisker. Rökare respektive icke-rökare, arbete inom
farlig bransch respektive ofarlig bransch m.m.
Statistiskt sett är det lätt att dela in befolkningen i män
och kvinnor, men den uppdelningen strider mot de
jämställdhetssträvanden som pågår i samhället. Enligt
jämställdhetslagen är den uppdelningen inte tillåten i
arbetslivet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ändringar i
försäkringslagen.
Stockholm den 27 januari 1992
Kristina Svensson (s)
Margaretha Winberg (s)
Ines Uusmann (s)