Sveriges ekonomi är på ett avgörande sätt beroende av import och export. En öppen och fri internationell handel är därför ett starkt svenskt intresse. En mera protektionistisk världshandel skulle innebära svåra ekonomiska påfrestningar.
Det är emellertid inte bara Sverige och andra högt industrialiserade länder, som tjänar på att världshandeln är öppen och fri. Utvecklingsländer och de nya demokratiska staterna i Öst- och Centraleuropa måste sälja sina produkter på en världsmarknad och få tillgång till avancerad teknik, produkter och tjänster till lägsta möjliga pris.
Det går inte i längden att bygga välstånd i slutna ekonomiska eller sociala system eller bakom höga tullmurar och andra handelshinder, men givetvis kan önskan om fri handel komma i konflikt med andra angelägna samhällsintressen.
Utvecklingen av den s.k. Uruguay-rundan inom GATT visar med all önskvärd tydlighet hur svårt det är att föra den fria handelns stolta paroller till bindande avtal. Det vore ytterst allvarligt om Uruguay-rundan skulle misslyckas. Risken för handelskrig är uppenbar och utvecklingen av regionala handelsblock ställer många länder i en mycket besvärlig situation.
Sverige bör på alla sätt aktivt verka för att Uruguay- rundan blir en framgång.
Även om fri handel bör gälla som princip måste det enskilda landet ha rätt att skydda vissa vitala samhällsintressen. Den fria handeln måste underordnas starka miljöintressen.
Förbud mot s.k. miljödumpning och andra miljöregler måste införas i internationella handelsavtal. Ett land måste ha rätt att vägra import eller export av produkter och verksamheter, som är skadliga för miljö och människor. Sverige måste i GATT-förhandlingar och andra lämpliga sammanhang verka för detta.
Omänskliga arbetsförhållanden skall inte kunna vara ett konkurrensmedel under den fria handelns täckmantel. Sverige bör därför verka för att sådana sociala skyddsregler införs i internationella handelsavtal, som gör det möjligt att vidta åtgärder mot import av produkter, som framställs genom barnarbete, eller under omänskliga och ovärdiga produktionsförhållanden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frihandel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Uruguayrundan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöregler i internationella handelsavtal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sociala skyddsregler i internationella handelsavtal.
Stockholm den 27 januari 1992 Rolf L Nilson (v)