Regeringen har i en proposition förutskickat
utförsäljning av 35 statliga företag. Samtidigt planeras i
många av våra kommuner en mer eller mindre omfattande
privatisering av verksamheter inom flera sektorer
innefattande också vård- och omsorgsområdena. Det måste
ur såväl demokratisk och konstitutionell som också ur
rättssäkerhetssynpunkt ifrågasättas om frågor av denna
dignitet och med en sådan principiell räckvidd skall kunna
avgöras utan föregående belysning i en bred parlamentarisk
beredning.
Historisk bakgrund
Under 1600-talet förekom två på varandra följande
verkliga omvälvningar på det ekonomisk-sociala området,
nämligen i fråga om egendomsfördelningen. Det gällde de
s.k. gods- och ränteavsöndringarna till adeln (Drottning
Kristinas förläningar) och den återföring som sedan ägde
rum till kronan, genom Karl XI:s s.k. reduktion.
Vad som i det förra fallet överläts på adeln var långt ifrån
enbart kronojord utan i inte oväsentlig utsträckning också
böndernas egendom. Denna väldiga
förmögenhetsöverflyttning innebar att adelns
jordbesittning ökades ungefär två och en halv gånger,
medan endast omkring 28 % av jordinnehavet stannade hos
bönderna och kronan tillsammans. Den legendariske
professorn i ekonomisk historia -- Eli F. Heckscher -- ger i
''Svenskt arbete och liv'' följande karakteristik över
godsavsöndringarna.
''Det var samma tanke som låg bakom strävandet att på
andra områden överföra verksamhet till privat från statlig
ekonomisk drift och över huvud taget tron på nyttan av
privata initiativ. Men det vore naivt om man förbisåg, att
förkärleken på det nu föreliggande området icke gällde
privat drift över huvud taget, utan överföring av jord just
till adeln, och att denna politik bars upp av adliga eller
med adeln nära förbundna regeringar.'' Med Karl
XI:s reduktion återgick pendeln i ett ''jämviktsläge''.
I Sverige har den politiska debatten kring förstatligande
resp. privatiseringar varit jämförelsevis odogmatisk. Vårt
lands infrastruktur byggdes under slutet av förra seklet och
1900-talets första decennier med hjälp av stora statliga lån.
På 20-talet tillsattes en ''socialiseringsutredning'' men dess
förslag avsatte aldrig några konkreta åtgärder. Att bevara
våra basnäringar -- malmen, skogen och vattenkraften -- i
nationell ägo har åtminstone inte i modern tid varit föremål
för några mera djupgående inrikespolitiska tvister.
Debatten om löntagarfonderna kan måhända sägas vara
undantaget som bekräftar regeln om stor nationell
sinnesfrid kring ägandefrågorna, men även i detta fall kan
man nog utan större överdrift påstå att det ''varit mycket
väsen för lite ull''. Omfattningen av det statliga ägandet i
vårt land har heller aldrig varit anmärkningsvärd jämfört
med övriga OECD-länder.
Skäl för privatisering
När den borgerliga regeringen nu går till stor offensiv för
utförsäljning av statliga företag måste detta sålunda
betecknas som ett klart trendbrott i svensk parlamentarisk
tradition. Förvisso är de nuvarande regeringspartiernas
ideologiska bevekelsegrunder vad gäller inställning till
statlig verksamhet väl kända. Vad som emellertid måste
ifrågasättas är den ekonomiska analys som ligger
bakom privatiseringsplanerna. Vidare måste man ställa sig
starkt kritisk till såväl omfattningen och metoderna för dess
genomförande som den tilltänkta tidsplanen för beslutens
förverkligande.
De statliga företagen är lönsamma. År 1990 uppgick
omsättningen i den statliga företagssektorn till drygt 242
miljarder kronor. Vinsten blev 20,7 miljarder, vilket är en
ökning med 1,9 miljarder jämfört med 1989. Den
värdeökning som de statliga företagen bidrar med kommer
alla till del och medverkar därigenom till en jämnare
inkomst- och förmögenhetsfördelning. Antalet anställda i
de statliga företagen uppgick 1990 till drygt 300 000
personer.
Det statliga företagandet har tillkommit dels för att
skydda viktiga naturtillgångar såsom skogen och malmen,
dels av sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl. Under
den senaste tioårsperioden har de statliga företagen
utvecklat sin finansiella styrka och konkurrenskraft. Det
just nu diskuterade samgåendet mellan Volvo och Procordia
visar att statliga företag kan vara attraktiva som
samarbetspartners för privata företag. Men det visar
framför allt att en ägarförändring/utförsäljning som inte
utgår från den berörda verksamhetens förutsättningar utan
som grundas på en dogmatisk privatiseringsiver riskerar att
leda alldeles fel, ja att bli till skada för såväl landet som
näringslivet.
Det som enligt regeringen motiverar en omfattande
privatisering är internationella erfarenheter och behovet av
att frigöra resurser för satsningar på en utbyggnad av
infrastrukturen. Näringsministern har deklarerat att staten
kommer att rabattera priset på aktierna för att säkerställa
en försäljning av statliga företag, om det skulle visa sig svårt
att klara privatiseringen i förväntad takt och omfattning.
Internationella erfarenheter
Att privatisering ingalunda är det universalmedel för att
öka effektivitet och valfrihet inom den offentliga sektorn
som regeringens dokument och uttalanden gör gällande,
visar flera omfattande internationella studier, i främst USA
och Storbritannien. Några belägg för att just
ägandeformen har avgörande betydelse finns inte. Däremot
har man i vissa fall kunnat påvisa att ökad konkurrens
befrämjar effektivitet och valfrihet och att avreglering är
långt viktigare än privatisering om man vill förbättra den
offentliga sektorn. I sammanhanget förtjänar också nämnas
att de engelska och amerikanska avregleringar som ofta
åberopas i den svenska debatten har skett i en
högkonjunktur, vilket gjort det lättare för företagen att
redovisa god lönsamhet och allmänt framstå som effektiva.
I USA är det framför allt avregleringen av inrikesflyget
som tilldragit sig ett stort intresse. De utvärderingar som
gjorts har i huvudsak koncentrerat sig på utvecklingen av
prisnivåer och servicekvalitet. Vad gäller just det
amerikanska inrikesflyget sänktes priserna drastiskt under
de första åren efter avregleringen, som en följd av att många
nya företag etablerades. Under de senaste åren har
emellertid många av dessa företag köpts upp av större
företag eller gått i konkurs, vilket avsevärt minskat
konkurrenstrycket. Bland annat som en följd av detta har
prisutvecklingen under senare tid varit mindre gynnsam för
konsumenterna. Vad gäller servicekvaliteten har vissa
förbättringar skett i fråga om ren reskomfort och annan
liknande service, men försämrats vad gäller restider på
långa sträckor. Det sistnämnda beror på att flygbolagen i
allt högre grad använder ett navsystem, vilket innebär att
allt fler resor sker via en omväg till företagets hemmabas.
Erfarenheterna av den brittiska privatiseringsvågen är
blandade. Kritik har bl.a. framförts mot att den reala
prisnivån inte har sänkts i någon nämnvärd grad. Så t.ex.
har British Telecom (BT) tagit ut effektivitetshöjningen i
form av betydligt högre vinster, vilket visar att den
konkurrens som infördes i samband med avregleringen (i
form av koncessionen för företaget Mercury) inte tycks
fungera särskilt bra. Vidare har BT i likhet med andra
privatiserade företag ändrat sin taxestruktur, vilket gynnat
vissa kundgrupper och missgynnat andra. Särskilt
småbrukare har fått högre kostnader. Som bl.a. tidningen
''Affärsvärlden'' (nr 48/91) konstaterat skall privatiseringen
av BT främst ses som en ideologisk åtgärd av den
konservativa Thatcher-regeringen.
''BT har i alla fall inte blivit någon internationell
förebild, snarare ett avskräckande exempel på hur en
privatisering inte får gå till'', skriver Affärsvärlden.
Som flera ekonomiska experter påvisat för regeringen
ett fullständigt felaktigt resonemang när man hävdar att
privatisering av statliga företag eller avveckling av
löntagarfonderna skapar utrymme för nya statliga utgifter
(läs satsningar på infrastrukturen). Om en utförsäljning av
statliga företag leder till att köparna minskar sin egen
resursanvändning skapas ett utrymme för ökade statliga
investeringar, inte annars. I själva verket skulle det kunna
bli en minskning av resursanvändningen på den privata
sidan genom att företag i viss mån finansierar aktieköpen
med att dra ned sina egna investeringar. Men en sådan
effekt vill ju regeringen inte ha.
Regeringens felaktiga föreställning att det är tillgången
på pengar som bestämmer statens aktivitetsnivå
tillämpas på flera områden. Bl.a. vill man dra in 7 miljarder
kronor i kapital från Televerket, utan att beröra vilka
konsekvenser detta får. Den fråga man då måste ställa är
om t.ex. vägbyggen skall ske på bekostnad av
teleinvesteringar eller är det fråga om en ökad beskattning
av telekonsumenterna?
Staten har som företagare stärkt sina positioner. Man
har omstrukturerat och börsnoterat handelsstålet (SSAB),
fasat ut varvsindustrin (Celsius), röjt i skogens
undervegetation (Assi och NCB, försvarat Kiruna
(LKAB) och börsnoterat tobak och läkemedel (Procordia).
En utförsäljning av statliga företag i den skala som
föreslagits får sannolikt nedanstående konsekvenser:
1. En stor del av det riskkapital som behövs för det
övriga näringslivet förbrukas. Detta kapital behövs bl.a. i
våra små och medelstora företag.
2. Väsentliga och värdefulla delar av våra naturtillgångar
försvinner i privat ägo, vilket i sin tur leder till en utarmning
av lands- och glesbygden. Inte minst får en försäljning av
Vattenfall, Domänverket och LKAB sådana konsekvenser.
3. Den vinst som de statliga företagen ger tas vid en
privatisering om hand av privata aktieägare och bidrar
därigenom till att öka klyftorna i samhället.
Rättssäkerhetsaspekter
Privatiseringar kan, som flera framstående jurister slagit
fast, urholka rättssäkerheten. Detta gäller kanske i första
hand inom vård- och omsorgsområdet. Det står sålunda
inget i socialtjänstlagen om att kommunen får lämna över
verksamheter till enskilda, dvs. privatpersoner, företagare
eller organisationer. Frivillig vård för barn, ungdomar och
missbrukare är enligt lagens mening också
myndighetsutövning. Privatisering av vård och omsorg har
följaktligen inget stöd i gällande sociallagstiftning.
Sekretesslagen gäller inte privat vård och omsorg, inte
heller lagen om tjänstefel. Därav följer att en patient på ett
privat sjukhus inte har samma skydd som på ett av
landstingens lasarett. Privata daghem kan följaktligen också
välja hur de vill från kommunens förturskö.
Som framgår av ovanstående redovisning är
konsekvenserna av en privatisering av såväl statlig
företagsamhet som kommunala verksamheter -- inom
främst vård- och omsorgsområdet -- klart otillräckligt
belysta. Vi föreslår mot denna bakgrund att en
parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts med
uppdraget att göra en genomgripande analys av
konsekvenserna av privatiseringar på statlig och kommunal
nivå ur demokrati-, konstitutionell och
rättssäkerhetssynpunkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en
privatiseringsutredning tillsätts.
Stockholm den 27 januari 1992
Bengt Silfverstrand (s)
Bo Bernhardsson (s)