Ca 800 000 LO-medlemmar omfattas i dag av kollektiv
hemförsäkring. Denna försäkringsform har sanktionerats
av den förra regeringen, som ställt sig bakom
försäkringsverksamhetskommitténs förslag om kollektiv
hemförsäkring med reservationsrätt. Riksdagen har
tidigare år behandlat motioner som ställt sig kritiska till en
kollektiv hemförsäkring och begärt en lagstiftning på
området. Motionerna har avslagits av kammaren. Den
kollektiva hemförsäkringen har nu funnits ett antal år och
vi kan börja skönja de negativa effekter som en sådan
försäkring har för den enskilde konsumenten samt för en
sund utveckling av försäkringsväsendet. Det finns en rad
negativa konsekvenser, som varken
försäkringsverksamhetskommittén, regeringen eller
riksdagen tagit hänsyn till.
Subventionering
Försäkringspremien varierar för en hemförsäkring
beroende på vilken risk försäkringen är utsatt för. En sådan
riskfaktor som tillmäts stor betydelse är var i landet
hushållet är beläget som skall försäkras. Stockholmstrakten
är exempelvis indelat i flera riskområden av
försäkringsbolagen (upp till nio områden) och där premien
varierar mellan ca 500 kr. och upp till 1 500 kr. Denna
variation uppstår trots att en annan riskfaktor, nämligen
försäkringsbeloppet, har hållits konstant. I det här
exemplet försäkringsbeloppet 300 000 kr.
Den här variationen i försäkringspremien bygger på
skälighetsprincipen i försäkringsrörelselagen som innebär
att premien skall vara skälig i förhållande till den risk som
försäkringen täcker och på ett skäligt sätt fördelas mellan
försäkringstagarna.
För kollektiv hemförsäkring är landet indelat i nio
riskområden. I Stockholm är t.ex. premien för en kollektiv
hemförsäkring under 1992 ca 900 kr. och i det billigaste
riskområdet i landet 360 kr.
För en konsument som bor i Stockholm kan premien för
en hemförsäkring således bli antingen c:a 1 500 kr. eller c:a
900 kr. beroende på om han är medlem i en fackförening
som tillhandahåller en kollektiv hemförsäkring eller ej.
Utifrån skälighetsprincipen kan man fråga sig vem som
betalar för lite eller för mycket, personen A som tecknat en
individuell hemförsäkring i Stockholm med en premie på 1
500 kr. eller A:s granne B som tecknat en kollektiv
hemförsäkring med premien 900 kr. och där båda har behov
av ett försäkringsskydd på 300 000 kr.
Premieintäkten för hemförsäkringen under 1990 täckte
ånyo inte försäkringsbolagens skade- och driftskostnader.
Detta är ett hot mot lönsamheten på sikt. Samtidigt har
Folksams satsning på kollektiva försäkringar inneburit en
förlust med 200 miljoner kronor. Med hänsyn därtill är det
uppenbart att svaret på frågan är att kollektiv
hemförsäkring antingen subventioneras av individuellt
tecknad hemförsäkring eller att premienivån på kollektiv
hemförsäkring satts lågt för att ''köpa in sig på'' marknaden.
Kollektiv hemförsäkring innebär också att kollektivt
hemförsäkrade hushåll i landsorten subventionerar
kollektivt hemförsäkrade hushåll i storstäderna. En ung
person som nyligen flyttat hemifrån, boende i t.ex.
Mariestad med ett försäkringsbehov av 100 000 kr., betalar
för en kollektiv hemförsäkring c:a 300 kr. Ett äldre hushåll
i Stockholms innerstad med ett försäkringsbehov av 300 000
kr. betalar för en kollektiv hemförsäkring c:a 900 kr. Här är
premievariationen 1:1,5.
För en individuellt tecknad hemförsäkring, som tar
hänsyn till riskskillnaderna och tillämpar
skälighetsprincipen, är premievariationen 1:6 under
ovanstående förutsättningar. Vi ifrågasätter därför om de
kollektiva hemförsäkringarna uppfyller
försäkringsrörelselagens krav på skäliga premier.
När det gäller Handels kollektiva hemförsäkring
uppgavs i tidningen Handelsnytt nr 11 1989, att
''arbetslöshetskassans 200 milj.kr. överlåts till Handels och
blir i stället grundplåt i Handels hemförsäkring. Den årliga
avkastningen hjälper till att finansiera försäkringen.''
Premien uppges vara 0 kr., eftersom försäkringen ingår i
medlemsavgiften. Genom detta förfaringssätt snedvrids
konkurrensläget för en hel bransch.
I tidningen Sjömannen 12/89 uppgav Sjöfolksförbundet
att hemförsäkringen skall ingå i medlemsavgiften. Även om
man avsäger sig försäkringen får medlemmen inget avdrag
på medlemsavgiften. Den som således vill klara sin
försäkringsfråga själv får vara med och betala de andra
medlemmarnas försäkring.
Dubbelanslutning
Kollektiv hemförsäkring med reservationsrätt innebär
inte bara ett orättvist premiesystem utan medför också att
hushåll blir dubbelförsäkrade. I dag beräknar man att
kanske uppemot 300.000 fackliga medlemmar är helt i
onödan dubbelförsäkrade.
Orsaken härtill är att den förra regeringen accepterat
s.k. negativ avtalsbindning eller reservationsrätt för
kollektiv hemförsäkring mellan fackföreningar och dess
medlemmar.
Näringsidkare får inte använda sig av negativ
avtalsbindning gentemot konsument. Utifrån detta utgår
givetvis konsumenterna ifrån -- och med rätta -- att de inte
behöver tacka nej eller reservera sig mot ett erbjudande om
en tjänst eller vara som de inte beställt för att undvika att
bli bundna av erbjudandet. Detta oavsett om erbjudandet
kommer från en näringsidkare eller en fackförening.
Att i den här situationen tro att information skulle lösa
problemet med dubbelförsäkring är att ta för lätt på
problemet. Det har ju också visat sig i praktiken att det inte
är möjligt att genom information eliminera problemet.
Lösningen är att även på det här området förbjuda negativ
avtalsbindning.
I praktiken kan den negativa avtalsbindningen eller
reservationsrätten för kollektiv hemförsäkring betyda att en
LO-familj, där mannen är med i Målareförbundet, hustrun
i Kommunalarbetareförbundet och sonen i
Elektrikerförbundet har tre hemförsäkringar, varav två till
intet värde, men de betalar ändå för alla tre försäkringarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
som innebär att kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda
skäl talar för undantag, skall vara baserad på individuell
anslutning.