Samtidigt som personalsituationen inom polisväsendet
länge varit ansträngd har antalet uppdrag som utförs av
privata bevaknings- och säkerhetsföretag ökat mycket
kraftigt under den senaste tioårsperioden.
Många polismyndigheter har på grund av personalbrist
sett sig nödsakade att i stället se till att öka det antal
ordningsvakter som skall finnas i olika sammanhang. Detta
är en utveckling, som med hänsyn till ordningsvakters
begränsade befogenheter och möjligheter att ingripa, är
djupt otillfredsställande. Bevaknings- och säkerhetsbolag
har också tagit över bevakningsuppgifterna hos allt fler
företag och institutioner.
Drygt ett hundratal företag i landet bedriver försäljning
av bevakningstjänster. De två största företagen inom
branschen är Allmänna bevakningsaktiebolaget (ABAB)
och Securitasgruppen AB. ABABs verksamhet har i
huvudsak varit inriktad på totalförsvarssektorn, polisiära
sektorn och andra kvalificerade objekt samt
värdetransportområdet. På den öppna marknaden har
Securitas en dominerande ställning. Övriga företag i
branschen är i huvudsak mindre företag.
I mitten av december 1991 förvärvade Securitas det
Schweizbaserade säkerhetsföretaget Protecta och det
spanska Esabe. Köpen innebär att börsnoterade Securitas
blir Europas största företag i säkerhetsbranschen.
Omsättningen ökar från 3,7 miljarder 1991 till 6,25
miljarder 1992. Antalet anställda ökar genom
företagsköpen från cirka 13.500 till 27.000.
Även om ordningsvakters och väktares befogenheter är
reglerade i lag liksom de senares rätt att inneha och bruka
skjutvapen, föreligger i många situationer både medvetet
och omedvetet ett direkt intrång på det som de flesta
samhällsmedborgare i vårt land torde uppfatta som den helt
samhällskontrollerade polismyndighetens ansvarsområde. I
flera fall har det också inträffat incidenter vad gäller
väktares användning av skjutvapen, vilket påkallar särskild
uppmärksamhet.
Detta innebär att väktarpersonal inte sällan utför delvis
rent polisiära uppgifter utan att ha utbildning och
kompetens som motsvarar vad en polisman måste skaffa sig.
Under vissa tider, företrädesvis under sommarmånaderna,
inkallar många säkerhetsbolag extra personal, s.k.
väktarvikarier. För denna kategori ställs utbildningskraven
ännu lägre.
Som exempel på s.k. medvetet intrång på det rent
polisiära området kan nämnas de bevakningsuppgifter som
i tunnelbanan i Stockholm tidvis utförts av ordningsvakter
från ABAB.
Även om polisen fått förstärkning av personalresurserna
under senare år är dessa sannolikt otillräckliga för att
myndigheten skall kunna klara av ett tillfredsställande
skydd av medborgarna. Genom att avveckla sådana
bevakningsuppgifter som idag utförs av bevaknings- och
säkerhetsbolag, samtidigt som motsvarande resurser
överförs till reguljär polisverksamhet skulle sannolikt
välbehövliga personalförstärkningar kunna tillföras
polismyndigheten i flera fall.
Tillsynen av bevakningsföretag är mycket varierande
såväl till innehåll som till effektivitet. När t.ex. Securitas
utförde en genomgripande organisationsförändring,
varigenom bolaget uppdelades i fyra fristående företag med
olika säten, ansågs det inte nödvändigt att ändra
lagstiftningen.
En annan aspekt som måste beaktas i detta sammanhang
är de kostnader som företag åsamkas för vakttjänster
utförda av bevaknings- och säkerhetsföretag. Dessa
kostnader betraktas som driftskostnader och är alltså
avdragsgilla i deklarationen. Det kan förekomma fall då
dessa kostnader delvis är av privat natur och delvis
kostnader i rörelse. En kostnadsfördelning mellan de olika
användningsområdena måste göras. Sådan
kostnadsfördelning förutsätter en prövning av
omständigheterna i det enskilda fallet. Upplysning om efter
vilka grunder fördelningen gjorts bör i regel lämnas i
deklarationen. Det kan ifrågasättas om dessa regler
efterlevs i någon större utsträckning. Kontrollen av att så
sker lämnar uppenbarligen också mycket övrigt att önska.
Händelser under senare tid har ytterligare accentuerat
behovet av en skyndsam översyn av den lagstiftning som
reglerar bevaknings- och säkerhetsföretagens verksamhet.
Sålunda har privata brottsutredningar, utförda av
säkerhetsföretag och där färdigt bevismaterial överlämnats
till polisen blivit allt vanligare. Dolda videokameror har
använts i de privata säkerhetsföretagens
''spaningsverksamhet''. Ett av dessa säkerhetsföretag åtar
sig enligt uppgift ett 50-tal utredningsuppdrag av angivet
slag per år.
I ett annat synnerligen anmärkningsvärt fall använde ett
väktarbolag hundar för att hålla demonstranter borta vid
Black Princes ankomster och avgångar vid Amerikakajen i
Göteborgs hamn. Vaktbolaget ifråga saknade godkännande
för att använda hund för uppdrag av det här slaget. Samma
vaktbolag har tagit med sig sin svenska auktorisation för att
bedriva väktarverksamhet i Köpenhamn, något som
Länsstyrelsen i Göteborg betraktat som synnerligen
omdömeslöst.
Som ytterligare ett exempel på icke auktoriserade och
helt oacceptabla ingripanden från bevakningsföretags sida
kan nämnas att Securitas för en tid sedan för Spendrups
bryggeris räkning stoppade och genomsökte privatbilar
utanför bryggeriets område. Ägaren till det
transportföretag, vars anställdas bilar sålunda
genomletades, har betraktat det inträffade som otillbörligt
spioneri på sina anställda och polisen i Ludvika har
bekräftat att Securitas inte har några rättigheter att stoppa
eller kontrollera fordon som befinner sig utanför
bryggeriets område. Misstankar om stöld skall undersökas
av polisen.
Ovannämnda utveckling på bevakningsområdet har
mött kraftig kritik från såväl advokatsamfundet och BRÅ
som från enskilda jurister. Professorn i civilrätt vid Lunds
Universitet, Anna Christensen betecknar användandet av
dolda videokameror som minst lika integritetsstörande som
buggning. Advokatsamfundets generalsekreterare, Lars
Bentelius, deklarerar entydigt att brottsutredningar skall
skötas av statliga myndigheter och inte av privata företag.
Vad som uppenbarligen nu är på väg att hända är att de
rent polisiära funktionerna i vårt samhälle mer och mer
håller på att övertas av privata krafter. Ännu allvarligare är
att det sker smygande och utan någon som helst sanktion
från myndigheter och demokratiskt valda beslutsinstanser.
Det finns inga som helst garantier eller belägg för att privata
utredningar är objektiva, och vi kan heller inte ställa samma
krav på sådana företag som på polisen.
Justitieutskottet slog i sitt av riksdagen sedermera
godkända betänkande JuU 1986/87:23 klart och entydigt
fast att bevakning och ordningshållning inom områden som
fortlöpande frekventeras av allmänheten i princip skall ske
genom polisens försorg. Likaså befanns bevakningen av
tunnelbanan vara en typisk polisiär uppgift. Utskottet
aviserade i sammanhanget också åtgärder från regeringens
sida i syfte att åstadkomma klarare gränsdragning mellan
rent polisiära uppgifter respektive bevaknings- och
säkerhetsföretagens befogenheter.
Trots dessa klara deklarationer måste tyvärr konstateras
att situationen blivit både oklarare och ur
rättssäkerhetssynpunkt betydligt mera oroväckande. De
skäl som tidigare åberopats för en översyn av lagen om
bevakningsföretag framstår i dag som ännu starkare än
tidigare. Det är angeläget att samhället utan ytterligare
dröjsmål motverkar de tendenser till privatisering av
polisiära uppgifter som vuxit sig allt starkare och på alla sätt
hindrar uppkomsten av något som kan uppfattas som
privata poliskårer eller säkerhetskårer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen
om bevakningsföretag.
Stockholm den 27 januari l992
Bengt Silfverstrand (s)
Maja Bäckström (s)