Nyföretagande i kooperativ form har fått en ökad
betydelse de senaste åren. Nykooperativ har vuxit fram
såväl inom områden för traditionellt småföretagande, i de
nya informations- och tjänstesektorerna och inte minst det
som väckt störst uppmärksamhet den senaste tiden, som
alternativ till offentligt producerad vård och omsorg.
Nykooperation beräknas för närvarande omsätta över 1
miljard kronor i Sverige. Det är givetvis angeläget att
samhällets insatser för stöd och stimulans till nyföretagande
kommer den kooperativa företagsformen till del på samma
villkor som övrigt företagande.
Vi anser att, utöver detta generella stöd, den
kooperativa arbetsformen också bör kunna spela en mer
framträdande roll i arbetsmarknadspolitiken, i
regionalpolitiken och i arbetet med rehabilitering av
långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Den
kooperativa formen har på dessa områden enligt vår
uppfattning unika möjligheter att vid sidan om rena
sysselsättningsskäl också genom sitt arbetssätt bidra med
direkt inflytande och eget ansvarstagande för dem som
deltar.
Inom arbetsmarknadspolitiken har det vid ett flertal
tillfällen utgått samhällsstöd för olika former av
kooperativa projekt. Det gäller bl.a. det s.k.
ungdomskooperativprojektet och det s.k. KARM-
projektet (kooperativa arbetsmarknadsinsatser). På lokal
och regional nivå har också stöd utgått till s.k. lokala
kooperativa utvecklingscentra för insatser bland arbetslösa.
Inte minst för ungdomsgrupperna och för andra som av
sociala skäl haft det svårt att etablera sig på ordinarie
aretsmarknad har dessa insatser varit ett viktigt stöd i
arbetet med att komma tillbaka till ett ordinarie arbete.
Arbetsmarknadssituationen är nu så allvarlig att det enligt
vår mening är motiverat att inom ramen för de
arbetsmarknadspolitiska insatserna också skapa
förutsättningar för kooperativ projektverksamhet för
arbetslösa.
Inom regionalpolitiken nämner regeringen själv att vissa
medel inom anslaget till regionalpolitik skall få användas för
stöd till kooperativ utveckling. Vi stöder detta. I flera fall
finns mycket goda erfarenheter av kooperativ verksamhet i
glesbygd. Det kan vara fråga om småföretagare i
traditionell mening som inom ramen för ett kooperativ
tillsammans kan få ekonomisk bärighet i verksamheten.
Det finns också exempel på s.k. samhällskooperativ där
praktiskt taget alla på en glesbygdsort samverkar i ett
kooperativ för att få orten att överleva. Det finns också i
glesbygdsorter förutsättningar att behålla olika former av
samhällsservice om den övertas och drivs på avtalsbasis av
lokala kooperativ. Vi tycker denna utveckling är intressant
att stödja och utvärdera. För framtiden kan den
kooperativa formen vara ett av flera medel att bibehålla
både en kommersiell och samhällelig service som annars
inte haft ekonomisk bärighet.
Även på området rehabilitering av långtidssjuka och
förtidspensionerade kan den kooperativa arbetsformen
vara av stort värde att utveckla. I denna typ av
rehabiliteringsarbete är de medverkandes delaktighet, egen
aktivitet och eget ansvarstagande avgörande för ett
framgångsrikt resultat. I dag finns viss verksamhet med
arbetskooperativ för förtidspensionerade och
långtidssjukskrivna. Flera av dem består av en blandning av
sociala insatser, arbetsmarknadsinsatser och företagsamhet
i kombination med individuellt ekonomiskt stöd via
socialförsäkringssystemet. Det kan finnas anledning att
närmare utreda lämpliga former för hur ett mer
systematiskt sådant rehabiliteringsarbete kan utformas. Vi
anser det motiverat att parallellt med detta inleda en
bredare försöksverksamhet med möjlighet till friare
resursanvändning så att erfarenheterna från dessa
verksamheter kan tas tillvara i det fortsatta
rehabiliteringsarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kooperativt nyföretagande som
ett alternativ till offentligt producerad vård och omsorg.
Stockholm den 23 januari 1992
Reynoldh Furustrand (s)
Alf Egnerfors (s)
Lisbet Calner (s)
Marianne Carlström (s)
Lahja Exner (s)