Av de strukturförändringar och omställningar som
ständigt pågår i det svenska näringslivet, och som är av stor
betydelse för dess vitalitet, har Göteborg fått svara för en
betydande del. Den strukturkris som drabbade
varvsindustrin, som direkt sysselsatte uppåt 14 000 anställda
i Göteborg, ledde nära nog till dess utplåning. All
nybyggnadsverksamhet har nu upphört och det som finns
kvar är reparationsverksamheten på Götaverken Cityvarvet
med några hundratal anställda vars verksamhet är utsatt för
konkurrens, särskilt från tyska varv men också andra EG-
länder, som har kraftiga direkta och indirekta subventioner
till sin produktion. Dessa förhållanden bör
uppmärksammas i regeringens kontakter och förhandlingar
med EG-länderna.
Den reparationsverksamhet som nu finns kvar i Sverige
har i stenhård konkurrens rationaliserats hårt. Götaverken
Cityvarvet kan tjäna som exempel därpå. Effektiviteten är
internationellt erkänt hög och uppslutningen och insatserna
från de anställda är hög. Som ett exempel därpå kan nämnas
att sjukfrånvaron i denna hårda och tunga industrimiljö
ligger på 11 %. Verksamheten har personellt bantats ned till
''lägsta möjliga nivå''. Överskrids denna nivå är risken
uppenbar att för verksamheten nödvändig kompetens blir
så låg att förmågan att upprätthålla kärnverksamheten och
därmed konkurrensförmågan skadas.
Det värsta alternativet -- nedläggning -- skulle inte bara
utplåna den lilla återstående delen av varvsverksamheten i
Göteborg, den skulle också vara till stort men för Göteborg
och landet för att Göteborg skall kunna fungera som en
viktig kugge i transportsystemet med dess viktiga rederi och
hamnverksamhet som behöver den service
reparationsverksamheten ger.
I många år har den sovjetiska marknaden varit viktig,
särskilt den baltiska. Dels på grund av förändringarna i det
forna Sovjet, dels också genom den alltmer omöjliga
konkurrenssituationen för reparationsobjekten där våra
varv inte kan erbjuda likvärdiga priser på grund av
subventionspolitiken i andra länder vilket också tar sig
uttryck i att konkurrenterna kan erbjuda helt andra
kreditvillkor.
Det är allmänt känt att inte minst i de baltiska länderna
behovet är stort att få befintliga fartygsbestånd satta i skick.
Även behovet av stöd för att utveckla egen kompetens är
stort i dessa länder.
Intill dess att det förhoppningsvis går att genom
internationell påverkan skapa sunda konkurrensvillkor bör
det nu prövas att inom ramen för det ekonomiska biståndet
till östländerna utnyttja de upparbetade kontakter som
finns på detta område och att tillse att svensk verksamhet
också kan konkurrera på likvärdiga villkor med inte minst
EG-länderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa sunda och likvärdiga
konkurrensvillkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inom ramen för biståndet till
östländerna utnyttja upparbetade kontakter i svenska
reparationsvarvs verksamhet och skapa likvärdiga
konkurrensvillkor med andra länder. 1
Stockholm den 23 januari 1992
Sten Östlund (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Marianne Carlström (s)