Ett av vårt samhälles största problem är
miljöförstöringen. I många storstäder är luftföroreningarna
så omfattande att de innebär allvarliga hälsoproblem för
invånarna. Det är nödvändigt att snarast försöka lösa dessa
problem. Det gäller att ersätta befintlig teknologi med
miljövänlig teknologi.
Mycket talar för att större satsningar måste göras för att
göra elbilen till ett slagkraftigt alternativ till
förbränningsmotordrivna bilar. I jämförelse med dagens
konventionella bilar är elbilen miljövänligare, billigare vad
gäller drivmedelskostnader, billigare i underhåll, tystare,
renare och har längre livslängd.
Intresset för att driva på utvecklingen har hittills inte
varit stort i Sverige. Introduktion i stor skala av elfordon
skulle i mycket liten grad öka de problem som
sammanhänger med produktion och distribution av
elenergi.
Med tanke på erfarenheter från utlandet borde elfordon
kunna användas mer i Sverige än vad som sker idag. Det
finns ovanligt få elbilar i vårt land jämfört med de flesta
andra europeiska länder. En elbil betraktas fortfarande som
ett ovanligt experimentfordon av de flesta.
Elbilen är förvisso ingen ny uppfinning. Tvärtom. Den
har en lång historia. Vi får gå tillbaka till första hälften av
1800-talet för att träffa på det första elfordonet. Alltså långt
innan förbränningsmotorn blev ett intressant alternativ som
drivkälla.
1839 -- det första elfordonet byggdes av skotten Robert
Davidson. Den dras av batteri med järn/zinkelektroder.
1881 -- i Paris introducerades den första batteridrivna
bussen. Vid sekelskiftet gick elbussar i trafik även i London,
Berlin och New York. 1988 -- världens första mekaniskt
drivna taxidroskor började användas i London. De var
eldrivna. 1899 -- belgaren Jenatzy slog hastighetsrekord
med sin elbil, 106 km/tim.
1909 -- British Thompson Houston tillverkade
elbilar där motorerna var inbyggda i bakhjulsnaven. En av
dessa körde 290 000 km.
1920 -- elektrisk självstart för bensinbilar
konstruerades. Men oljepriserna dumpades. Detta ledde till
elfordonens nästan totala tillbakagång. 1981 -- ett svenskt
elfordonscentrum invigs i Trollhättan. 1988 -- batterier som
gör det möjligt att köra 25 mil per uppladdning presenteras.
Trots att det gått 150 år sedan Robert Davidson byggde
sitt elfordon har inte så värst mycket hänt vad gäller
utvecklingen av elbilen. Den stora mängden olja i USA,
första världskrigets speciella krav på militära fordon samt
massproduktionen enligt löpandebandprincipen av
förbränningsmotordrivna fordon gjorde att elbilen kom att
minska drastiskt i antal och betydelse.
En viss elbilsrenässans ägde rum i Europa, bl.a. i
Sverige, under andra världskriget då tillgången på olja var
mycket begränsad. En del eldrivna fordon har dröjt sig kvar
sedan den tiden. Bland annat finns det idag ca 50 000
eldrivna mjölkdistributionsfordon i England. Man
räknar med att det finns över 1 miljon
elfordon i världen för närvarande. Av dessa
används ca 650 000
för materialhantering och ca 250 000
till golf och annan fritidssysselsättning.
Elfordonsparken i Sverige består i huvudsak av eldrivna
truckar till ett antal av ca 10 000.
Företaget
SAFT, världens största producent av
högteknologiska batterier och ackumulatorer, har
producerat en ny elbil. Fordonet har premiärvisats i
Bordeaux för Frankrikes forsknings- och teknikminister.
Fordonet kommer att användas av företagets forskare för
att utvärdera nya nickel/kadmiumbatterier med låga
underhållskrav. Batterierna kan laddas på tre timmar med
hjälp av en snabbladdare. Kilometerkostnaderna, inklusive
inköpskostnaderna, är i stort sett likvärdiga med kostnader
för en bensinbil.
I den lilla danska staden Randers kör det idag omkring
mer än 250 små elektriska bilar på de trånga gatorna. Det
hörs bara ett svagt surrande när elbilarna dyker upp och
några avgaser lämnar de inte efter sig. Skulle strömmen ta
slut kan elbilägarna i Randers rulla in framför
järnvägsstationen, till en stormarknad eller ett par andra
platser där stora skyltar anger att det finns gratis ström till
elektriska bilar.
Schweiz är ett annat land där intresset är stort för den
rena och tysta elbilen, liksom i Tyskland och Holland.
Förklaringen är helt enkelt att intresset för miljövänlig
teknik är stort i dessa länder.
Enligt vår mening är tiden nu inne för en kraftig satsning
på elbilen som ett alternativ till den mer traditionella
drivmedelsbilen. Den satsningen borde bestå i ett kraftigt
ökat forsknings- och utvecklingsarbete. Utöver STU,
Chalmers m.fl. borde den svenska bilindustrin vara
självklar samarbetspartner i detta utvecklingsarbete.
Konkurrensbevakningen från de olika företagsenheternas
sida borde i detta gemensamma arbete underordnas det
gemensamma målet. Staten bör ta nödvändiga initiativ i
detta syfte. Att på olika sätt ekonomiskt stimulera
användningen av elbil i stället för bensin- eller dieseldrivet
fordon borde vara en självklarhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av elbilen.
Stockholm den 24 januari 1992
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Hugo Bergdahl (fp)