Staten är intresserad av att sparandet i landet ökar. Det
har främjats genom skatteomläggningen och
skattelättnader på allemanssparande och
försäkringssparande. Hushållen har också svarat upp emot
detta intresse och har rekordsnabbt ändrat sig från att vara
nettolånare till nettosparare. Sparmarknaden för den
enskilde är så gott som omöjlig att överblicka och det är av
väsentligt konsumentintresse att en ändring kommer till
stånd. Kreditinstituten ställer i regel upp och hjälper
spararen med en riskbedömning, vilken sparform, aktier,
obligationer, bank eller försäkringssparande, eller en
kombination av detta som är lämpligast. På tre punkter
borde spararen få automatisk upplysning. Hur beräknas
skatten på mitt sparande? Vilken avgift tar banken,
fondförvaltaren, försäkringsbolaget för att förvalta mina
pengar? Vilken avkastning har mitt sparande givit?
För konsumenten borde det vara möjligt att snabbt och
enkelt kunna överblicka olika sparformer som bjuds ut på
marknaden. Finansinspektionen borde göra en förteckning
som regelbundet uppdateras över marknadens sparformer
som skulle finnas lätt tillgänglig hos kreditinstitut och
konsumentvägledare. Den enskilde skulle då kunna välja
vad som är fördelaktigast och bäst svarar mot det egna
behovet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kreditinstituten enligt lag
åläggs informationsskyldighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att finansinspektionen upplyser
om marknadens sparformer i en lättläst och överblickbar
informationsfolder.
Stockholm den 23 januari 1992
Catarina Rönnung (s)
Ulla Pettersson (s)
Elvy Söderström (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)