Skogsnäringen är av stor vikt för vårt land på två sätt.
Dels svarar skogsnäringen för nettoexportintäkter på c:a 50
miljarder de senaste åren. Nettoexportintäkterna är stora
därför att lite insatsvaror behöver importeras. Dels
sysselsätter skogsindustrin människor i regioner som i
övriga branscher har svårighet att hävda sig och där
arbetslösheten oftast är högre än i riket som helhet.
En dynamisk skogsindustri ger därför stora bidrag till
bytesbalans och regional balans. Det finns all anledning att
noga följa denna bransch och ge stimulanser och
förutsättningar för att dess styrka ska bibehållas. Moln
saknas inte på skogsindustrins himmel.
Ett stort utbud av råvara i andra länder ger konkurrenter
fördelar av lägre råvarupris. Energipriset kan öka när
svenska energiproducenter föredrar att exportera energi till
den europeiska unionen (EU, tidigare EG). De nödvändiga
miljökraven pressar upp priset på energin men reser också
kraven på ökad återanvändning och återvinning av papper
och förpackningar vilket kan minska behovet av ny
cellulosafiber. De för vår överlevnad nödvändiga
miljökraven ökar också kraven på investeringar i nya
processer som är anpassade till vad miljön tål.
De komparativa fördelarna i vårt land måste då utnyttjas
maximalt och skogsindustrin successivt ställas om till de nya
villkoren. En sådan fördel är den långsamväxande
barrskogens cellulosafiber. En annan fördel kan bli kunskap
i världsklass om vidareförädling av sågad träråvara men
också annan vidareförädling med ny produktion av kemiska
produkter från biomassa. Det är ingen självklarhet att
marknaden klarar detta av sig själv.
Den nya förvärvslagstiftningen och EU-anpassningen
kan mycket väl komma att innebära att kontinentala
kunskapsintensiva företag köper svensk skog, sågverk och
annan industri i branschen och koncentrerar
vidareförädlingen till den marknad man själv har
upparbetat och som är mycket större än den svenska.
Nerdragning av resurser till svensk forskning och utveckling
samtidigt som Sverige gör avsevärda satsningar i EU:s
forskningsprogram kan leda totalt fel om branschen i vårt
land inte lyckas nyttiggöra eventuella resultat i dessa
forskningsprogram. En sådan utveckling kan bli förödande
för den svenska landsbygden. För närvarande klarar
svenska sågverk och vidareförädlande företag den tekniska
konkurrensen men detta förhållande kan ändras.
Skogsbygden i Sverige kan alltså ännu mer få karaktären av
halvkolonial råvaruleverantör.
Vänsterpartiet anser fortfarande att det finns en mycket
stor utvecklingspotential av svensk träindustri om
vidareförädlingen drivs längre och produktionen blir mer
ett sammanhängande system från råvara till köpare av den
färdiga träprodukten. Ett antal statliga utredningar har
under årens lopp skapat ett teoretiskt underlag för en bred
satsning på vidareförädling av träråvara. En hel del
satsningar har också gjorts t.ex. inom institutet Trätek och
genom satsningar vid olika högskolor. Träman 90-
programmet var inriktat på de fyra nordligaste länen.
Träman 90-programmets syfte var just att öka
förädlingsgrad, produktivitet och lönsamhet inom sågverk
och trämanufakturindustri. Detta program har på ett bra
sätt bidragit till kompetenshöjningen i branschen. Det är
därför olyckligt att detta program nu avslutas innevarande
budgetår. En ytterligare förlängning är önskvärd. Vi
föreslår att 10 miljoner tillskjuts till NUTEK för en
fortsättning av programmet.
De senaste åren har ytterligare argument tillkommit som
stärker argumenten för vidareförädling av sågad träråvara.
Kritiken mot skövlingen av regnskogarna har växt sig stark
och kommer att behandlas på den globala miljökonferensen
i Rio de Janeiro detta år. Det är troligt att avverkningen av
dessa skogar kommer att begränsas och att konkurrensen
från regnskogarnas träslag kommer att minska.
I den internationella debatten har också
uppmärksammats de särskilda brandsäkerhetsproblemen
med plaster i möbler och inredningar i byggnader. Normer
som minskar plastens användbarhet i byggnader kan
komma att gynna träprodukter. Utveckling av mode och
smak talar också för träprodukters fördel. Enligt en rapport
från dåvarande SIND år 1990 är Japan en lovande marknad
för svenska träprodukter.
Det är den sågade träråvaran som ger de största
inkomsterna räknat per kubikmeter ved. De relativt små
miljöproblemen som är förknippade med träindustrin är en
annan fördel som måste utnyttjas i en industristrategi som
syftar till ekologisk balans. Denna industri har också goda
möjligheter att vara självförsörjande på energi genom att
utnyttja spån, bark och skogsavfall för energiproduktion.
Högre utbildning och forskarutbildning med inriktning
mot träindustrin bedrivs i huvudsak på tre ställen i landet,
vid Luleås tekniska högskolas avdelning i Skellefteå, vid
KTH i Stockholm och vid Lantbruksuniversitetet i
Uppsala/Umeå. De forskarstuderande är ofta engagerade i
institutet Trätek, som totalt har ca 80 anställda.
Överföringen av kompetens från högskola till träindustrin
förefaller mindre effektivt. På några orter planeras
mellaningenjörsutbildning och gymnasial utbildning inom
träområdet.
Regeringen bör vidta åtgärder för att stärka utbildning,
forskning och utveckling inom träteknikens område.
Träindustrin bör stimuleras att själv öka sina insatser men
ökade statliga resurser är nödvändiga. Inriktningen mot
bättre utnyttjande av den långsamväxande barrskogen och
mer förädlade produkter som möbler bör förstärkas. Även
möjligheterna att kombinera trä med andra material bör
utvecklas.
För kommande budgetår bör 3 miljoner tillskjutas
NUTEK för att förstärka träteknisk forskning inom
programmet Ny teknik. Regeringen bör också återkomma
till riksdagen om förslag till medel för ett antal nya
professurer inom området ny och förbättrad teknik för
vidareförädling av träråvara varav huvudparten placeras vid
högskolor i skogsbygden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till Teknisk forskning och utveckling för
budgetåret 1992/93 anvisar 13 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 763 908 000 kr.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompetenshöjande åtgärder och
forskning för att förnya tekniken i träindustrin,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om medel
till förstärkning av forskningsresurserna för att förnya och
förbättra tekniken vid vidareförädling av träråvara.
Stockholm den 20 januari 1992
Bengt Hurtig (v)
John Andersson (v)
Lars Bäckström (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)