Gruvverksamheten har i vårt land en flerhundraårig
tradition. Om man ser till förutsättningarna för att finna
mineral- och malmförekomster så finns det två länder i
Europa som ligger bäst till, nämligen Sverige och Spanien.
Redan Olavi Magni sade i sina texter ''Om de nordiska
folken'' att ''De nordiska ländernas grufor äro ganska
många, stora, olikartade och rika. De äro många, ty de
förekomma och bearbetas rikligt i dalar och berg, ofta
alldeles intill hvarandra. De äro olikartade, ty de innehålla
dels silver, dels koppar eller brons, dels stål, dels järn.''
Ett sådant omdöme håller inte länge till om regeringens
förslag om slopandet av det statliga prospekteringsstödet
blir verklighet. Det är nämligen så att den svenska
malmreserven av sulfidmalmer (exklusive Aitik) befinner
sig i snabb avtappning. Även med ett årligt tillskott av 5 %
till kända reserver, kommer sulfidmalmreserven att
vara helt tömd år 2000. Utan det årliga tillskottet på 5 %
beräknas kända reserver vara utbrutna redan 1996.
Med tanke på att gruv- och stenindustrins
produktionsvärde i dag uppgår till över 7 miljarder
kronor/år så ter sig det statliga stödet till prospekteringen
som mycket blygsamt. Detta har under det senaste
budgetåret uppgått till ca 60 miljoner kronor. I en
internationell jämförelse så är det en mycket låg summa i
förhållande till produktionen. För Sveriges del innebär
detta 1,5 %
i jämförelse med Canada (6 %),
Australien (13 %)
och Nevada, USA (14%).
När regeringen nu föreslår en avveckling av det statliga
prospekteringsstödet så är det en mycket märklig
argumentation som framförs. Det måste tyda på okunskap,
och det är närmast generande att regeringen påstår att den
statliga prospekteringsverksamheten inte varit
tillfredsställande om man ser till tillskapande av nya
exploaterbara fyndigheter. Så är ju inte verkligheten. Att
satsa en summa pengar för att leta malm och mineraler
innebär ju inte att man kan förvänta sig en fyndighet för
varje satsade 100 miljoner kronor exempelvis.
Prospektering handlar i allra högsta grad om riskpengar,
och om det statliga stödet dras in så kommer detta inte att
ersättas av andra, det vet man. Här fungerar inte några
marknadskrafter.
Vägen fram till en gruva är lång. Först måste en
kartering ske, sedan fältprospektering, närprospektering
och gruvprospektering. När nu regeringen säger att staten
skall stå för basinformationen, nämligen kartering, så
innebär detta i verkligheten att kedjan bryts. Det som
gruvbolagen satsar på är gruvprospektering och till en del
närprospektering. Karteringen sköter bl.a. SGU om. Detta
innebär då att den stora delen av fältprospekteringen och
närprospekteringen upphör. Detta mellanled utgör också
det stora risktagandet och kan lämpligen jämställas med
övriga infrastrukturella insatser som samhället står för.
Ett slopande av den statliga prospekteringen skulle få
allvarliga konsekvenser på nationell, regional och lokal
nivå. Vi har i vårt land en lång prospekteringstradition och
vi har byggt upp ett stort kunnande inom en rad områden.
Det handlar bl.a. om mineralogi, geologi, geofysik,
geokemi, elektronik, hydraulik, pulvermetallurgi,
maskinteknik och borrningsteknik. Inom många av dessa
områden intar svensk vetenskap och svenska företag en
framstående internationell position, och ett slopande av de
statliga prospekteringsinsatserna innebär ett direkt hot mot
dessa.
På regional nivå innebär de föreslagna åtgärderna ett
direkt hot mot bergshanteringen i övre Norrland.
Skelleftefältet utgör en av Europas mest intressanta
mineralprovinser. Vem är beredd att satsa på en långsiktig
prospektering om staten upphör med sina insatser? De
föreslagna åtgärderna står ju också i ett direkt
motsatsförhållande till de strävanden som sägs finnas för att
bygga upp infrastrukturen i de tre nordligaste länen. Vidare
skulle förslaget leda till en snabb utarmning av svensk
prospekteringskompetens och rasera utbildningen inom
bergshanteringen.
När det gäller de lokala konsekvenserna behöver bara
nämnas att SGAB:s verksamhet i Malå kommun är till ca 75 %
beroende av statliga prospekteringsanslag och här
kommer ett hundratal anställda inom SGAB och dess
dotterbolag ABEM att förlora sina jobb.
Förslaget i sin helhet innebär att det statliga
prospekteringsstödet upphör, att Nämnden för statens
gruvegendom (NSG) upphör och att den statliga
gruvegendomen avyttras.
Som framgått av det anförda motsätter vi oss att den
statliga prospekteringsinsatsen upphör. Vi motsätter oss
också att den statliga gruvegendomen avyttras, vi kan inte
se några fördelar av ett sådant handlande.
När det gäller organisationen av den statliga
prospekteringen så bör den ses över och lämpligen
omorganiseras. Det är krav som vi tidigare har framfört. I
dag lägger en statlig myndighet, NSG, ut
prospekteringsuppdrag på ett statligt vinstdrivande
konsultbolag, SGAB. Bilden kompliceras ytterligare av att
SGU, som har ett visst prospekteringskunnande, tidvis
uppträder som aktör inom detta verksamhetsområde. Det
är nämnda förhållande som har kritiserats och debatterats
och som då rimligen borde ses över istället för att man drar
in prospekteringsstödet. I en sådan översyn bör strävan vara
att en aktör skapas och att lokalisering av denna bör
ske till Malå i Västerbotten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till Prospektering m.m. för budgetåret
1992/93 anvisar 60 000 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit eller således 70 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade
riktlinjer för den statliga prospekteringsverksamheten,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade
riktlinjer för verksamheten vid nämnden för statens
gruvegendom,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avyttra
den statliga gruvegendomen,
5. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ny
organisation för den statliga prospekteringen utreds i
enlighet med vad som anförts i motionen och att förslag till
ny organisation utifrån detta föreläggs riksdagen.
Stockholm den 17 januari 1992
John Andersson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)
Bertil Måbrink (v)
Karl-Erik Persson (v)
Björn Samuelson (v)