Utvecklingen i små och medelstora företag har
avgörande betydelse för dynamiken i näringslivet och för
sysselsättningen. Småföretagspolitiken måste därför
inriktas på att goda generella förutsättningar skapas för de
mindre och medelstora företagen. Det innebär bl.a. en
fungerande analys- och rådgivningsverksamhet och, inte
minst, möjlighet till kapitalförsörjning.
Liksom i andra industrinationer måste det i Sverige
finnas ett statligt stöd för att stimulera etablering och
utveckling av tillväxtföretag. Den nödvändiga
kapitaltillförseln i form av riskkapital och riskvilligt kapital
kan tillföras genom offentlig och privat verksamhet, s.k.
venture capital.
Det statliga stödet är ofta avgörande för att
forskningsbaserade företag, s.k. high-tech-företag skall
kunna utvecklas till lönsamma företag, och därmed bli
intressanta placeringsobjekt för venture capital-
marknaden. Det är alltså fråga om två former av
kapitaltillförsel som kompletterar varandra.
Om möjligheten till utveckling av nya tillväxtföretag
stryps, försvinner intressanta investeringsobjekt, vilket i sin
tur kan leda till att kapitalet söker sig ut ur landet.
I det statliga stödet har utvecklingsfonderna haft en
central position. Fondernas verksamhet riktas inte bara mot
tillväxtintensiva företag utan också till små och medelstora
industriföretag i övrigt. Dessa företag som utgör basen i
svenskt näringsliv och som svarar för en mycket stor del av
näringslivets arbetstillfällen har för sin utveckling och
långsiktiga överlevnad, ofta varit beroende av den form av
stöd som idag endast utvecklingsfonderna ger.
Utvecklingsfondernas finansiering har en katalytisk effekt.
Trots att kapitalsatsningarna är förhållandevis små,
möjliggör de mångdubbelt större från banker och
kreditinstitut.
Enligt min mening är det helt nödvändigt att
utvecklingsfonderna, vid sidan av sin rådgivande
verksamhet, också fortsättningsvis kan bistå företagen med
finansiellt stöd.
Fonderna har använt sitt kapital på olika sätt. Några,
exempelvis utvecklingsfonden i Uppsala län, har låtit hela
kapitalet arbeta, dvs. satsat det i företagen. Andra har
placerat delar av kapitalet på bank. När riksdagen under
våren 1991 beslöt att dra in 1.600 miljoner kronor från
utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet, slog
departementet ut indragningen över alla utvecklingsfonder,
oavsett kapitaltillgång. Följden blir att de som i likhet med
utvecklingsfonden i Uppsala, placerat hela sitt kapital i
företagen, förlorar hela sin utlåningskapacitet, vilket strider
mot riksdagens beslut. Detta betyder dessutom att
fullföljningar av redan gjorda investeringar försvinner.
Kapital går därmed förlorat och företag går omkull. En
sådan ''näringspolitik'' kan knappast aldrig anses acceptabel
och speciellt inte under rådande lågkonjunktur.
Det är därför angeläget att också utvecklingsfonden i
Uppsala län kan fortsätta att utgöra det näringspolitiska
stöd som riksdagen har avsett.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvecklingsfonderna också
fortsättningsvis får behålla sin möjlighet att ge företagen
finansiellt stöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvecklingsfonden i Uppsala
län i enlighet med riksdagens intentioner ges möjlighet att
uppehålla sin finansiella stödverksamhet.