Den svenska stålindustrin svarar för 90 % av
vanadinkonsumtionen i vårt land. I slutet på 1980-talet
importerades ca 700 ton, huvudsakligen från Sydafrika.
I vårt land finns det möjlighet att skapa självförsörjning
av vanadin. Nämnden för Statens gruvegendom (NSG) har
i Sumåssjön i Hälsingland en fyndighet som kan klara den
svenska konsumtionen åtminstone i 15 års tid. I området
finns också andra vanadinfyndigheter som kan tas i anspråk
i ett senare skede.
År 1989 redovisade NSG resultatet av anrikningsförsök
som gjorts i Sunåssjön och som visat goda halter. NSG
bedömer de geologiska, typografiska och brytningstekniska
förutsättningarna som mycket gynnsamma.
NSG har med sitt prospekt försökt marknadsföra
fyndigheten och leda den till brytning. Ett hinder för detta
är oklarheten om den svenska stålindustrins vilja att ta vara
på den svenska råvaran.
Nu anser vi att det finns skäl för riksdagen att ge sin åsikt
till känna i självförsörjningsfrågan. Fyndigheten i
Sumåssjön är färdigprospekterad, provanrikad och
genomgången lönsamhetsmässigt i tre utredningar.
En gruvbrytning i Sumåssjön skulle inte bara ha stor
betydelse för den svenska råvaruförsörjningen utan skulle
också leda till en angelägen gruvindustri och sysselsättning.
Enligt NSGs beräkning skulle minst 90 gruvarbetare kunna
anställas i Hälsingland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om brytning av vanadinfyndigheten
i Sumåssjön.
Stockholm den 20 januari 1992
Widar Andersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Axel Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Karl Hagström (s)
Ulrika Messing (s)