Den svenska tekoindustrin har under senare år minskat
dramatiskt i omfattning. Orsakerna till detta är flera. Men
den kanske mest betydande för hela branschen, för att inte
säga förödande, är att det statliga stödet som via
branschprogram teko f.d. SIND, numera NUTEK, inte på
något sätt har bidragit till att stödja svenska tillverkare,
utan snarare gynnat fabriker utomlands.
I slutet av 1970-talet var stödet ca 500 miljoner kronor
per år, vilket borde motsvara drygt 1 miljard kronor i
dagens penningvärde. I mitten av 1980-talet blev branschen
något stabilare, varvid staten minskade sina insatser.
För närvarande gäller följande stöd:
1. Branschprogram vid statens industriverk -- 60
miljoner kronor under budgetåret 1991/92.
2. Utbildningsinsatser för ny personal -- 30 miljoner
kronor under budgetåret 1991/92.
3. Försörjningsberedskapspolitiska åtgärder vid
överstyrelsen för civil beredskap -- 30 miljoner kronor
under budgetåret 1991/92.
Det totala stödet till tekoindustrin uppgår alltså till 120
miljoner kronor, vilket i jämförbart penningvärde utgör ca
en tiondel av branschstödet i slutet av 1970-talet.
I en skrivelse till riksdagen, 1990/91:50, föreslog den
dåvarande regeringen att branschprogrammet -- 60 miljoner
kronor under budgetåret 1991/92 -- skall upphöra den 30
juni 1992. På papperet skulle 15 miljoner gå till Älvsborgs
län, 15 miljoner till övriga Sverige samt 30 miljoner till
administration, utbildning, mässor m.m.
Stora svenska tekoföretag har på grund av
kostnadsutvecklingen flyttat den största delen av sin
tillverkning utomlands. I Sverige tillverkar företagen mest
prover till säljkollektioner. Trots detta har det statliga
stödet utgått till dessa företag med motiveringen, att de syr
ju i alla fall något i landet. Små företag däremot med mindre
än 5 anställda, men som har hela sin produktion i Sverige,
och som därmed stöder svenska tekofabriker, har inte fått
någon hjälp med motiveringen att de är för små.
Det har sålunda visat sig att många svenska företag
endast tillverkar bråkdelen av kläderna i Sverige och lägger
ut mer än 90% för tillverkning utomlands trots att de
erhåller tekostöd. Detta är oförsvarligt. NUTEK kommer
ju att avveckla sina stödformer under andra delen av 1992
men skall till dess dela ut ytterligare flera miljoner i stöd till
tekoindustrin. De stödpengar som nu finns kvar bör
användas på ett mer ändamålsenligt sätt än vad som hittills
skett. Stödet bör endast utgå till Svensk teko som har en
100-procentig tillverkning i Sverige och ej som det nu är.
Detta kräver ett snabbt beslut för att förhindra NUTEK att
förslösa medlen.
På grund av branschprogram tekos felaktiga satsningar
håller nu bl.a. Knallebygden, dvs stora delar av Älvsborgs
län, på att förlora sin identitet. Den stora kunskap som just
denna bygd under generationer byggt upp håller på att
utarmas. Detta är en katastrof. Ett kulturarv håller på att
förintas.
De handelspolitiska åtgärder som bestått av kvantitativa
importrestriktioner för konfektionerade tekovaror från
lågprisländer upphörde enligt riksdagsbeslut den 31 juli
1991. Tekobranschen har en speciellt utsatt position bl.a.
genom att försäljningspriset utgörs i större utsträckning än
i t.ex. bilbranschen av timpriset för arbetsinsatsen.
När nu branschen har en så kraftig nedgång med stor
arbetslöshet som följd, är det mycket angeläget, att det
snabbt vidtas kortsiktiga åtgärder tills inträdet i EG är ett
faktum.
Branschens klara och gemensamma krav är följande:
1. Man måste satsa på en så effektiv utbildning som
möjligt. I dag finns det inom t.ex. designerutbildningen
ingen för textilindustrin adekvat utformad utbildning. Det
utbildas 70 kläddesigners i det här landet varje år, men
ingen utbildning är anpassad efter industrins önskemål. Det
utbildas dels s.k. produktutformare, dels mer konstnärligt
utbildade designers. Att utbilda 70 personer varje år, som
absolut inte kan få ett arbete är absurt. Som ett exempel kan
nämnas att i Finland utbildas 10 sådana personer varje år.
2. Återgå till importrestriktioner för konfektionerade
tekovaror från lågprisländer.
3. Inför nybörjarlöner, lärlingslöner, tills ungdomarna
uppnått den kapacitet, som erfarna arbetare skaffat sig
(lärlingslöner).
4. Arbetsgivaravgiften i tekotillverkningen bör sänkas.
Svensk teko, d v s teko designad och tillverkad i Sverige,
har för närvarande svårt att konkurrera med
lågprisimporten. Fri import kan i och för sig vara bra för de
svenska konsumenterna. Kläderna blir billigare. Svensk
teko bör inte och kan inte satsa på samma typer av
produkter som lågprisimporten utan måste finna sin egen
kvalitet, d v s kvalitativt högtstående produkter med svensk
egenart, särart.
Småföretagande i teko med svensk särart bör ha en
framtid. Men för närvarande saknar den egen bärkraft. Den
behöver någon form av stödåtgärder. Tekobranschen har,
förutom förbättrad designerutbildning, pekat på införande
av importrestriktioner, nybörjarlöner och sänkta
arbetsgivaravgifter.
Ny demokrati är tveksam till importrestriktioner för att
skydda en bransch eller för att återskapa, bygga upp eller
förstärka en näringsgren. Det är inte heller lämpligt att
sänka arbetsgivaravgifterna i en bransch innan man prövat
andra vägar. Däremot bör det vara möjligt att införa ett
system med lärlingslöner i tekobranschen. Läget skulle
också på sikt förbättras om det utbildades kläddesigners av
hög klass. Minst 7 sådana bör utbildas per år, vilket
lämpligen kan ske genom ett samarbete mellan konstfack i
Stockholm samt högskolan i Borås.
Svensk produktion av teko i Sverige är som framgått en
mycket utsatt bransch. Förutsättningarna och villkoren
måste snabbt förbättras om inte hela branschen skall gå
under i Sverige. En ny tekoutredning är nödvändig.
Hemställan
Med hänvisning till anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige bör utbilda minst sju kläddesigner av hög klass
per år,1
2. att riksdagen som mening ger regeringen till känna att
det bör skapas förutsättningar för införande av särskilda
lärlingslöner i tekobranschen,2
3. att riksdagen skyndsamt beslutar att återstående
tekostödsmedel på anslagen för budgetåret 1991/92 som
NUTEK för närvarande förfogar över skall gå till svensk
teko med en hundraprocentig tillverkning i Sverige,
4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
utredning som syftar till att skapa förutsättningar för en
livskraftig svensk tekoproduktion i Sverige med svensk
särart.
Stockholm den 20 januari 1992
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)
1 Yrkande 1 hänvisat till UbU
2 Yrkande 2 hänvisat till AU