Regeringen har i proposition om inriktningen av den
ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) bl.a. förordat att
den statliga prospekteringsverksamheten samt nämnden för
statens gruvegendom (NSG) avvecklas, då
prospekteringsverksamhet i statlig regi enligt regeringens
uppfattning inte i någon avgörande omfattning bidrar till att
tillförsäkra landet en nödvändig råvaruförsörjning.
Med en sådan uppfattning från regeringens sida blir
konsekvenserna att den svenska gruvnäringen drabbas
mycket hårt. Det är också ödesdigert för Norrlands inland
och Bergslagen, där den statliga prospekteringen
huvudsakligen bedrivs. Det skulle också, om det
genomförs, innebära att verksamheten vid Sveriges
Geologiska AB (SGAB) i Luleå, Malå, Håksberg och
Uppsala måste läggas ned och hundratals arbetstillfällen
försvinna.
Sverige är ett rikt land på mineraltillgångar. Det utgör
grunden för den svenska gruvnäringens framtid. Den
statliga prospekteringen har varit mycket framgångsrik i
slutet på 1980- och början på 1990-talet. 1989 redovisade
NSG som målsättning för sin verksamhet, att ta fram minst
en ny gruva varje år under 1990-talet. Hittills har man klarat
detta. 1990 startade koppar-guldgruvan Pahtovare i Kiruna,
som ger arbete för ca 50 personer, och i år har man kunnat
föra Sveriges första grafitgruva till provbrytning. I sin
årsredovisning bedömer NSG att ytterligare 3--4 projekt
kan leda till brytning de närmaste åren.
Dessa insatser är av mycket stor näringspolitisk
betydelse i glesbygdsområden där fyndigheterna som regel
finns. NSGs prospektering 1991 bedrivs huvudsakligen i
Norrbottens län (20 milj.kr.), Västerbottens län (30
milj.kr.) och i Bergslagen (10--15 milj.kr).
Den statliga prospekteringen har också knutit flera
utländska företag till samarbete. Dessa företag samarbetar
med NSG och satsar innevarande år ca 11 mkr till NSG-
projekt. Även dessa projekt finns i Norrlands inland.
Att staten medverkar i eller stöder prospektering är
inget unikt för Sverige. Så sker i våra nordiska grannländer.
I t.ex. Canada har detta stöd varit många gånger större
räknat i ländernas storlek än i Sverige.
Den statliga Mineralråvarukommittén (MIR) redovisade
i sitt betänkande ''Prospekteringspolitik'' (SOU 1989:92) att
Sverige behöver satsa minst 200--300 milj.kr. i
prospektering om gruvnäringen skall överleva 90-talet. I
mitten på 1980-talet var prospekteringsnivån i Sverige som
högst, med hjälp av det s.k. 300-milj.kr.-stödet (ca 185
milj.kr.). Innevarande år beräknas nivån vara ca 120
milj.kr. Om den statliga prospekteringen nu skulle
upphöra, som regeringen föreslår, sjunker nivån till 50--60
milj.kr. Detta får inte ske.
Den statliga prospekteringen har således en avgörande
betydelse för gruvnäringens fortlevnad. De få gruvföretag
som alltjämt bedriver prospektering har koncentrerat den
till gruvors närhet för att stärka malmreserven. NSG är
numera i stort sett ensam om att bedriva s.k.
fältprospektering och ensam om att söka industrimineral i
Sverige. Vi anser det nödvändigt att den statliga
prospekteringen kan fortsätta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av den statliga
prospekteringen och nedläggning av nämnden för statens
gruvegendom, NSG.
Stockholm den 22 januari 1992
Bruno Poromaa (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Åke Selberg (s)
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)