Riksdagen har bemyndigat regeringen att genomföra
försäljning helt eller delvis av statens aktier i 35 angivna
aktiebolag eller att sälja delar av företag i vilka staten äger
samtliga aktier. Det statligt ägda gruvföretaget LKAB är ett
av aktiebolagen.
Den 1 oktober 1957 inlöste staten Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösunds aktier i LKAB. Denna inlösen
föregicks av en av särskilda sakkunniga verkställd
utredning, som föreslog att staten begagnade sin
avtalsenliga rätt att inlösa stamaktierna. Utredningens
förslag tillstyrktes av bl.a. Gällivare kommun och Kiruna
stad som också ansåg ej ha något att erinra om ''att till tiden
något förskjuta inlösen av stamaktierna''.
Ett av de främsta skälen för statens inlösen var de sociala
motiven. Utredningen framhöll att malmtillgångarna en
gång i framtiden kommer att sina och att verksamheten i
Kiruna och Malmberget är helt avhängig gruvdriften. Större
förändringar i förutsättningarna för dess upprätthållande
skulle skapa stora problem för gruvsamhällena och därmed
för det allmänna. En kraftig nedgång i brytningen på längre
sikt eller en successiv nedgång i samma riktning mot dess
totala nedläggande skulle enligt utredningen
nödvändiggöra stora statliga insatser för överförande av
befolkningen till andra verksamhetsgrenar och andra delar
av landet.
Sedan statens inlösen av LKAB har det förflytit närmare
40 år och den tidpunkten som utredningen talar om,
nämligen att malmtillgångarna kommer att sina har närmat
sig således med samma tidsperiod. När man talar om en
malmfyndighets livslängd så är det i regel den geologiska,
men det finns ytterligare en livslängd, som är betydligt
viktigare och det är den ekonomiska.
I början av 1980-talet befann sig LKAB i mycket
allvarlig ekonomisk kris. Utan omfattande insatser från
ägarens statens sida efter regeringsskiftet 1982 torde den
ekonomiska livslängden för LKAB ha blivit passerad med
de allvarliga konsekvenser för de anställda och berörda
kommuner som detta inneburit. Med ett annat ägande vid
den tidpunkten hade dessa insatser utifrån erfarenheter från
andra regioner med all säkerhet uteblivit.
Genom den kraftiga devalveringen som skedde vid den
tidpunkten ökade värdet av LKABs produkter på
världsmarknaden, genom rekonstruktionen av LKAB
kunde den finansiella situationen väsentligen förbättras och
genom en halvering av fraktsatserna och genom de sänkta
och i Svappavaara helt borttagna arbetsgivaravgifterna
kunde kostnaderna nedbringas betydligt. Genom en kraftig
omstrukturering av företaget av den nya ledningen, som var
nödvändig, även om den för de berörda kommunerna och
för många enskilda människor var smärtsam, skapades
förutsättningar för LKAB att utvecklas till ett välskött och
konkurrenskraftigt företag med en mycket god soliditet. (Se
bilaga.)
LKAB står i dag inför mycket omfattande investeringar
för en framtida överlevnad. Allt tyder på att inom en snar
framtid kommer slutgiltigt beslut att fattas om bl.a.
investeringar i Kiruna av en ny huvudnivå och ett nytt
kulsinterverk. Vid en snar försäljning av LKAB, som utan
tvekan kommer att genomföras helt som en ideologisk
aktion utan några som helst prövningar i motsats till vad
som skedde vid förstatligandet, kommer dessa investeringar
att bli föremål för ett annat och säkrare avkastningskrav av
de nya ägarna än vad som i dag är fallet. Hungern efter
säker och snabb avkastning från de nya ägarna kommer att
leda till att företagets likvida medel snarare kommer att
användas till utdelning än till nödvändiga investeringar.
Enligt vårt förmenande står malmfältskommunerna
Kiruna och Gällivare, i vilka gruvdriften fortfarande är och
kommer att vara av avgörande betydelse för
sysselsättningen inom oöverskådlig framtid, att erhålla
ytterligare problem om riksdagens beslut om
privatiseringen verkställs -- beslutet att som en ideologisk
aktion men utan någon som helst djupare prövning av
riksdagen bemyndiga regeringen att efter sitt eget godtycke
överlåta ägandet av LKAB till vad som vi i malmfälten
anser osäkra händer. Däremot har staten som ägare visat en
uthållighet att satsa långsiktigt. En ändrad ägarstruktur
hotar således det långsiktiga handlingsmönster som
företagande inom gruvbranschen förutsätter.
Riksdagen bör således, enligt vårt förmenande, återkalla
beslutet om ett bemyndigande att genomföra en försäljning
av LKAB. Ett sådant ställningstagande av riksdagen stöds
av en bred opinion i malmfälten liksom i länet i övrigt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen återkallar det tidigare fattade beslutet om
privatisering av LKAB.
Stockholm den 22 januari 1992
Bruno Poromaa (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Åke Selberg (s)
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
N220
Bilaga