Sverige är ett land rikt på mineraltillgångar. De utgör
grunden för den svenska gruvnäringens framtid.
Gruvindustrin är viktig ur många aspekter. Den ger
sysselsättning i stora regioner med en i övrigt svag
arbetsmarknad. Den utgör även en motor för utveckling av
andra industrier i landet, och det gör att Sverige dels kan
vara självförsörjande på viktiga mineraler, dels kan
exportera.
Gruvverksamheten är till sin natur långsiktig. Det krävs
flera aktiviteter under en följd av år för att säkerställa en
prospektering som möjliggör lönsam gruvdrift. Denna
verksamhet lämpar sig inte för kortsiktigt
lönsamhetstänkande utan kräver uthållighet. Detta krav på
långsiktig uthållighet är det främsta skälet för staten att
engagera sig i gruvnäringen och visa sin tilltro till dess
framtid.
Prospektering
Prospekteringen skall ge grunden för den
mineralutvinning som skall bedrivas i framtiden. Generellt
sett är prospektering en långsiktig investering med ett högt
risktagande, som är svår att göra företagsekonomiskt
lönsam. Faran är därför uppenbar att malmletning som
bedrivs av företagen reduceras vid låga malmpriser och
dålig lönsamhet och att den koncentreras till prospektering
och gruvundersökningar inom den s.k. närprospekteringen
i eller i omedelbar närhet till befintliga gruvor. De senaste
åren har staten genom NSG i stort sett ensam fått bedriva
fältprospektering och letning efter industrimineraler. I
nästan alla länder sker någon form av övergripande statlig
prospektering och/eller subventioner till denna verksamhet.
Normalt anses det i bästa fall ta ca 10 år från ett
prospekteringsbeslut tills en gruva kan vara i drift. Därför
kan man konstatera att tiden är knapp för att genom
prospektering kunna bibehålla en gruvindustri i Sverige
med nuvarande betydelse och storlek. Att helt nedrusta
statens medverkan i prospekteringen vore att skapa en unik
situation i Sverige.
Internationellt sett har Sverige en berggrund med
mycket hög potential för nyfynd av malmer. Flera av
Europas mest betydande fyndigheter ligger i vårt land t.ex.
Kirunavaara, Aitik, Laisvall, Zinkgruvan och Bergslagen.
Sverige har också väl utbyggd infrastruktur och mycket högt
utvecklad brytningsteknik. Vår berggrunds höga potential
för nyfynd av malmer understryks också av det markanta
intresse som utländska gruvbolag under senare år visat
Sverige sedan det nu blivit möjligt för dem att idka
gruvbrytning i landet. En anslutning till EG kan komma att
ytterligare öka dessa företags intresse för Sverige som
gruvnation.
För att kunna tillvarata denna möjlighet att få in
utländskt kapital och utländskt prospekteringskunnande i
den svenska prospekteringen är det viktigt med en svensk
partner, t.ex. en statlig organisation/företag, som är
verksam inom branschen. De internationella företagen har
en stark tilltro till Sverige som gruvnation. Skall dessa
företags tilltro till svensk gruvnäring bibehållas är det
avgörande att staten visar ett motsvarande intresse för att
satsa på prospektering i vårt land. Sverige satsar redan nu
förhållandevis lite statliga medel på prospektering, jämfört
med andra gruvnationer.
Den statliga prospekteringen har också en mycket stor
betydelse för företag i industrimineralbranschen, en
bransch som är större än den traditionella malmbrytningen.
Dessa företag bedriver i princip ingen egen prospektering
utan är för sin framtida överlevnad helt beroende av de
statliga insatserna. Sverige har i dag ett betydande
importbehov av industrimineral trots att vår berggrund har
mycket hög potential för sådana fyndigheter.
Mot bakgrund av de snabbt minskande reserverna och
de goda förutsättningarna för nyfynd är det naturligt med
en kraftigt ökad satsning på prospektering för nya
fyndigheter. Så har emellertid inte skett. Tvärtom har den
totala prospekteringen kraftigt reducerats från ca 205
milj.kr. 1981 till ca 120 milj.kr. 1990 (löpande
penningvärde). För att svensk gruvhantering på sikt skall
kunna överleva måste vi hitta lika mycket som vi bryter.
Regeringens förslag att lägga ner nämnden för statens
gruvegendom (NSG) och upphöra med den statliga
prospekteringen kommer självfallet att få ytterst allvarliga
konsekvenser för svensk gruvhantering. Med MIR-
kommitténs beräkningsmetod skulle detta innebära att drygt
1,5 Mton per år kan hittas vilket skall jämföras med
brytningen i sulfidoch ädelmetallgruvor, som i dag uppgår
till 19 Mton per år.
För Sveriges Geologiska AB (SGAB) innebär förslaget
att i första hand Division Prospektering, SGAB Borr AB
och Grundämnesanalys drabbas. Den statliga
prospekteringen utgör ca 85 % av Division Prospekterings
totala beställningsvolym. För SGAB Borr AB uppgår
beställningarna till h50--60 % och för Grundämnesanalys AB
till ca 20--25 % av respektive bolags omsättning. Det är i
dagsläget svårt att se hur verksamheten inom Division
Prospektering skall kunna räddas om den statliga
prospekteringen upphör. Kompetensen och kunskapen om
äldre prospekteringsmaterial kommer troligen att
försvinna.
FoU-verksamhet
Staten bör verka för en koncentration av utbildning av
FoU inom geo-området till ett färre antal
universitet/högskolor. Detta till förmån för en ökad
profilering, anslagstillgång och ökat elevunderlag. Ur
prospekteringssynpunkt är en breddning av ämnesområdet
ekonomisk geologi mot malmgeologi önskvärd, liksom en
allmän kompetenshöjning av undervisningen genom
utländska gästprofessorer och ökat samarbete med
industrin.
Organisation
Sverige har, i jämförelse med andra gruvnationer,
mycket få aktörer som ägnar sig åt direkt prospektering. En
nedrustning av den statliga prospekteringen skulle direkt
reducera malmletningen med drygt 50 %. I det läget måste
nya modeller prövas för statens medverkan. Ett är att
försöka finna organisation och finansiering för ett helt nytt
bolag med statlig medverkan.
Det nya bolaget bör överta de uppgifter som nu utövas
av NSG, SGUs mineralenhet och SGABs
prospekteringsdivision. I organisationsutredningen bör
också övervägas om bergmästarämbetet kan sammanföras
till en enhet och genom en sådan rationalisering bör
ämbetet kunna överta vissa myndighetsuppgifter som NSG
i dag har.
Finansiering
Finansieringen av det nya bolaget bör ske genom statlig
medverkan. Inkomsterna från statens kronoandelar via
bergmästarämbetet samt de arrendeintäkter som NSG har
förhandlat fram, och som kommande gruvrätter kan ge av
kronoandelar, bör tillföras bolaget. Detta gäller också
intäkterna från försäljningen av projekt och material som
NSG fått regeringens uppdrag att genomföra. Det nya
bolaget bör också fullfölja NSGs framgångsrika arbete med
att knyta till sig nya svenska och utländska aktörer som
samarbetspartners. Dessa samarbetsprojekt bör ge ett gott
ekonomiskt tillskott.
Mineraljakten
Mineraljakten är en organiserad pristävling med syfte att
stimulera allmänheten att som komplement till den
yrkesmässiga prospekteringen leta efter malm,
industrimineral och nyttosten. Vi anser att mineraljakten
skall fortsätta, men att det behövs fler aktörer. Därför bör
Norrlandsfonden få i uppgift att samordna de olika
intressenterna. Med de kontakter som Norrlandsfonden har
med företag och myndigheter skulle fonden kunna bli den
huvudman som utvecklade mineraljakten i Sverige.
Norrlandsfonden bör tillföras medel för denna samordning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av statligt engagemang i
prospekteringen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
möjligheterna dels att sammanföra de enheter som arbetar
med mineralfrågorna inom NSG, SGAB och SGU till ett
bolag, dels att koncentrera bergmästeriet till en enhet,
3. att riksdagen beslutar att det nya bolagets verksamhet
inleds den 1 januari 1993 och koncentreras till en ort inom
verksamhetsområdet,
4. att riksdagen beslutar att inkomsterna av statens
kronoandel samt arrendeintäkter som kommande
gruvrätter kommer att ge, av nu och framdeles
utarrenderade gruvrätter via bergmästeriet, tillförs det nya
bolaget,
5. att riksdagen beslutar att för verksamheten anvisa ett
anslag på 30 milj.kr./år i fem år,
6. att riksdagen beslutar att Norrlandsfonden ges ett
samordnande ansvar för mineraljakten.
Stockholm den 22 januari 1992
Anita Gradin (s)
Axel Andersson (s)
Birgitta Johansson (s)
Bo Finnkvist (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Leif Marklund (s)
Mats Lindberg (s)
Anita Modin (s)
Bo Bernhardsson (s)