Gruvnäringen har alltid varit av stor betydelse för
Sverige. Det är en näring som har funnits i sjuhundra år och
som fortfarande har stor betydelse för landet. Historiskt
användes mineraltillgångarna för att finansiera krig ute i
Europa. De mest kända är silvergruvorna i Sala och
Nasafjäll. Den i Nasafjäll lät drottning Kristina öppna för
att finansiera 30-åriga kriget. I dag behövs inte
gruvnäringen för att finansiera krig, men har ändå en
mycket stor betydelse för landet.
Gruvnäringen är ur regional synpunkt ovärderlig.
Malmtillgångarna ligger i regel i den del av landet som
räknas som glesbygd. Genom sina sidoeffekter skapar
gruvnäringen stabilitet inte minst i Norrlands inland. Utan
den skulle inlandet ha svårt att överleva. En fördel är, att
den är stabil och långsiktig. Gruvan går inte att flytta.
Brytningen sker där malmen finns. Men ändå har
gruvnäringen stor betydelse för Norrlands kustland. Luleå
kan nämnas när det gäller järnmalm och Skellefteå med
smältverket på Rönnskär för sulfidmalm. Vi vet att allt som
utvinns ur gruvorna är utsatt för konkurrens från den övriga
världen. Priserna bestämmer i regel Londonbörsen LME.
Detta innebär att spelreglerna måste vara någorlunda lika.
Det kan gälla energipriser, men det gäller också
prospektering. Vi vet att Sverige ligger väl till ur geologisk
synpunkt. Det är helt jämförbart med Spanien och
Portugal. Ja, en del anser att våra förutsättningar är ännu
bättre.
Staten bör ha ett inflytande över och medverka aktivt i
en näring som har så stor betydelse för landet. När man talar
om prospektering går tankarna till järnmalm och
sulfidmalm. Men man får inte glömma bort
industrimineraler där NSG under senare år haft stor
framgång i sin prospektering. I sitt slutbetänkande pekade
MIR-kommittén på att stora insatser kunde göras på det
området. I stort sett skulle Sverige kunna bli
självförsörjande på många industrimineral.
Pappersindustrin importerar stora mängder av fyllmedel.
Det kan gälla olika talkmaterial. Stora förbrukare av
industrimineraler är också gummi- och stålindustrin. När
det gäller prospektering inom detta område är det bara
staten som kan ha det samlade ansvaret. Sverige är också
ett intressant land för utländsk prospekteringsverksamhet.
Även här har NSG med stor framgång agerat och skaffat
samarbetspartners som tillfört NSGs prospektering ca 12
milj.kr./år och ett stort utländskt kunnande. Staten måste
då vara det bästa alternativet som samarbetspartner. MIR-
kommittén pekade på att det behövdes större resurser för att
öka framförhållningen. Den antog att 250--300 milj.kr. var
en summa som skulle rätta till missförhållandena.
Regeringens förslag att avveckla nämnden för statens
gruvegendomar (NSG) verkar ogenomtänkt särskilt som
man inte talar om vad som skall komma i stället. Staten
måste ta sitt ansvar i denna betydelsefulla fråga med hänsyn
både till gruvnäringen och regionalpolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens huvudansvar för och
medverkan i prospekteringen i Sverige.
Stockholm den 23 januari 1992
Rinaldo Karlsson (s)
Georg Andersson (s)
Carin Lundberg (s)
Lena Boström (s)