Riksdagen gav i december regeringen bemyndigande att
sälja statens aktier i 35 aktiebolag eller delar av dessa eller
att på annat sätt än genom försäljning minska statens
ägarandel i de aktuella företagen. Vidare beslutades att
förvaltningsbolaget Fortia avvecklas. För
omstruktureringskostnader m.m. föreslås ett särskilt anslag
som redovisas i budgetpropositionen. Syftet med
utförsäljningen sägs vara att öka effektiviteten i företagen
och att främja ett brett enskilt ägande av aktier.
Försäljningen påstås nämligen komma att ske till anställda,
allmänhet eller andra intressenter.
Staten äger en relativt omfattande och diversifierad
industrisektor. Inslaget av basindustri är förhållandevis
stort, men det finns också företag inom t.ex. elektronik,
bioteknik och livsmedel.
Det statliga företagsägandet har tillkommit dels för att
skydda viktiga naturtillgångar såsom skogen och malmen
bl.a. i Norrland, dels av sysselsättningspolitiska och
regionalpolitiska skäl.
Det är många människor i vårt land som är beroende av
de statliga företagen. Medelantalet anställda var år 1990 ca
307 000
och år 1989 ca 292 000,
en ökning med drygt 15 000
personer.
Under den socialdemokratiska regeringen utvecklade
och stärkte den statliga företagsgruppen både sin finansiella
styrka och sin konkurrenskraft och står nu relativt stark.
För att tillväxten i svensk industri skall stimuleras under
1990-talet är det angeläget att de statliga företagen i
huvudsak bibehålles och utvecklas på bästa möjliga sätt.
Staten bör alltså även fortsättningsvis ha en viktig roll som
ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra
branscher. Den statliga ägarutredningen konstaterade att
ägarkoncentrationen i Sverige är hög vid en internationell
jämförelse och förordade därför en större variation och
mångfald i företagsägandet. Statligt ägda företag liksom
kooperativa utgör därvid en motvikt till en alltför ensidig
privat ägarkoncentration.
Ett mödosamt strukturarbete har bedrivits där omsorgen
om en företagsmässigt sund utveckling stått i förgrunden. I
detta arbete har ingått att från fall till fall bredda ägandet
genom att låta privata intressen få ett inflytande i de statliga
företagen, liksom att sälja statliga företag när så ansetts
motiverat. Den omsorgen bör gälla också i fortsättningen.
Då säkerställs ett ägande som upprätthåller konkurrensen
och motverkar maktkoncentrationen.
För att den statliga industrin skall kunna ges bästa
möjliga resultat ställs krav på staten som ägare.
Ägarfunktionen måste utövas på effektivast möjliga sätt.
Därför föreslogs att ett statligt förvaltningsbolag skulle
bildas, bl.a. för att aktivera det statliga ägandet vad gäller
behovet av ekonomiska resurser för att långsiktigt utveckla
den statliga företagssektorn. Riksdagen beslöt i maj 1990 att
ett sådant bolag skulle bildas och har senare godkänt de
riktlinjer som skall gälla för det nya bolaget. Hösten 1990
bildades förvaltningsbolaget Fortia.
Regeringen tar nu första steget i ett omfattande
systemskifte när man föreslår utförsäljning av aktier i 35
namngivna statliga företag samt avveckling av
förvaltningsbolaget Fortia. Man planerar att sälja aktier för
10 miljarder kronor per år under en överskådlig tid
framöver. Näringsministern har uttalat att om det blir svårt
att avyttra så mycket aktier på marknaden kommer staten
att rabattera priset på aktierna för att säkerställa
försäljningen. De statliga företagen gav år 1990 ett resultat
efter finansiella poster på 20,7 miljarder kronor. Denna
vinst tas vid en privatisering om hand av privata aktieägare
i stället för att komma staten till godo. Därigenom bidrar
privatiseringen till att öka klyftorna i samhället.
En utförsäljning av statliga företag i den skala som man
har tänkt sig tar enligt vår mening i ett slag i anspråk en stor
del av det riskkapital som behövs för det övriga näringslivet,
inte minst de små företagen. En avyttring av våra
naturtillgångar skulle också leda till en utarmning av lands-
och glesbygden. Det gäller inte minst vid en försäljning av
Vattenfall AB och Domänverket (efter bolagsbildningen)
samt LKAB. Förslaget i regeringens proposition 1991/92:38
om den ekonomiska politiken att avveckla den statliga
prospekteringsverksamheten får samma konsekvenser.
Förändringar i det statliga företagsägandet måste prövas
från fall till fall och inte genomföras som en ideologisk
aktion och framförallt inte som en vanlig realisation.
Utgångspunkten skall vara att skapa bästa möjliga
förutsättningar för varje företag. Riksdagen förutsätts
härvid få ett inflytande över de beslut som skall fattas
beträffande organisation och verksamhet i statliga företag,
något som den nuvarande regeringen vill frånta riksdagen.
I enlighet med vad som ovan redovisats anser vi att
staten även fortsättningsvis skall kunna äga och driva
företag. Det hindrar inte att vi kan tänka oss fortlöpande
förändringar i det statliga ägandet såsom försäljning av
företag helt eller delvis till privata intressen då så anses
motiverat.
Ett förvaltningsbolag bör återigen bildas för att få en
effektiv drift av de statliga företagen. Det som nu sker är en
återgång till gamla driftformen, där företagen ligger direkt
under departementet, en form för företagsledning som
nuvarande regeringspartier har varit starkt kritiska mot i
opposition.
Den rundgång som ligger i regeringens förslag kan vi inte
acceptera. Skattebetalarna har ju redan varit med om att
bygga upp många viktiga samhällsfunktioner som sedan
organiserats i företags- eller affärsverksform. Som exempel
kan nämnas gruv-, skogs- och stålnäringarna, post- och
televerk, eldistribution m.m. Nu vill regeringen privatisera
de statliga företagen bl.a. genom att erbjuda enskilda
personer i vårt land, dvs. skattebetalarna att köpa aktier i
företagen. Skattebetalarna skall alltså än en gång vara med
och betala de statliga företagen.
Vi föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med
ett nytt förslag om de statliga företagens framtid, som
bygger på ''normalt'' ansvarstagande för företagen och de
anställda och industriellt riktiga lösningar i de fall som
förändringar skall ske. Vi avvisar bestämt en ''realisation''
på ideologiska grunder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar återkalla det tidigare beslutade
bemyndigandet för regeringen att sälja statens aktier m.m.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om staten som ägare av företag.
3. att riksdagen hos regeringen begär att ett
förvaltningsbolag bildas för en effektiv ledning av de statliga
företagen.
Stockholm den 22 januari 1992
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Odd Engström (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Mona Sahlin (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)