De senaste årtiondena har svensk handel genomgått
stora strukturella förändringar. Starkt bidragande till dessa
strukturförändringar har självbetjäningssystemets
genombrott och affärstidslagens avskaffande varit.
Sedan 1960-talets början har drygt 20.000 butiker
försvunnit i Sverige. Under samma period har drygt 4.000
nya butiker etablerats. Nyetableringstakten har varit
betydligt lägre än nedläggningstakten men avsett större
enheter.
Den typ av butiker som på senare år ökat mest i
omfattning är service- och trafikbutiker samt
stormarknader. Den omstrukturering som handeln
genomgått har inte till alla delar gagnat vare sig handelns
företagare, anställda eller konsumenterna.
På många håll i vårt land har det skett en förskjutning av
handeln från stadskärnor till externt belägna
stormarknader. Förutom att denna utveckling utarmar
cityhandeln och stadskärnorna leder den till en försämrad
service för kommuninvånarna, vilket i det korta
perspektivet de konsumentsvaga grupperna förlorar på men
i det längre perspektivet vi alla.
För att komma tillrätta med dessa problem krävs
betydligt bättre planering av handel och annan service i
kommunerna. Genom den nya plan- och bygglagen, som
trädde i kraft 1987, stärktes kommunernas möjligheter att
styra bl.a. handelsetableringar. Möjligheterna till styrning
kräver dock aktivitet från kommunernas sida. Det är viktigt
att denna möjlighet till styrning som PBL innebär för
kommunerna även fortsättningsvis finns kvar. Syftet med
den kommunala styrningen av handel är ju att skapa en
ändamålsenlig och geografisk fördelning av butikerna inom
kommunen.
Ett betydelsefullt hjälpmedel för kommunerna och deras
beslutsfattare i planeringen av handelsetableringar är
kommunala varuförsörjningsplaner.
Varuförsörjningsplanerna gör det lätt att överblicka
handelns struktur i kommunen och lättare att bedöma vilka
åtgärder som behöver sättas in. Det är kommunernas
ansvar att i den fysiska planeringen göra en sådan avvägning
av handeln att den tillgodoser olika konsumenters behov
och intressen.
En av de uppgifter som därför snarast bör åläggas
kommunerna är att de upprättar obligatoriska
varuförsörjningsplaner med riktlinjer för handelns struktur
i kommunen. För att uppnå en så hög effektivitet som
möjligt bör kommunerna upprätta varuförsörjningsplaner
med viss regelbundenhet och dessa bör inarbetas i en total
serviceplanering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande kommunala
varuförsörjningsplaner inom ramen för en total
serviceplanering.
Stockholm den 21 januari 1992
Kurt Ove Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)