Under en lång följd av år har tekoföretagen brottats med konkurrens- och lönsamhetsproblem som till stora delar kan hänföras till konkurrensen från lågprisländerna. Denna situation har lett till och förväntas enligt prognoserna fortsätta att leda till nedgång för svensk tekoindustri om ingenting görs för att hejda utvecklingen.
Produktionsvolymen för svensk konfektionsindustri har under en 10--15-årsperiod sjunkit med ungefär två tredjedelar. Även trikåproduktionen som hittills klarat sig bättre än konfektionen tenderar nu att flyttas utomlands i ökande grad. Det finns också positiva inslag, nämligen för t ex tillverkningssektorn maskinfilt och viror, men totalt över hela branschen är prognosen mycket dyster.
Inom tekonäringen ser man ett svenskt EG-medlemskap som en ny möjlighet för branschen. Det viktigaste just nu är därför att svensk teko får överlevnadsmöjlighet fram till att fullt EG-medlemskap är ett faktum.
Ett sätt att fram till EG-medlemskap förbättra situationen vore att sänka socialavgifterna för tekobranschen. En sådan åtgärd borde också ligga i linje med regeringens generella ambition att på sikt sänka skattetrycket ytterligare i syfte att öka tillväxtkraften i svenskt näringsliv och att närma sig övriga europeiska länders skattetryck.
Ett annat sätt att tackla ''övervintringsproblemen'' är att regeringen som uppföljning av EES-förhandlingarna tar upp förhandlingar med EG om förenklingar i ursprungsreglerna i tekohandeln, eller på annat sätt ser till att svensk teko har likvärdiga spelregler som EG-länderna.
Det kan inte vara av svenskt intresse att svensk tekonäring mer eller mindre riskerar att slås ut pga ojämbördiga konkurrensvillkor gentemot EG och andra I- länder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka tekonäringens ''övervintringsmöjlighet'' fram till ett svenskt EG- medlemskap.
Stockholm den 16 januari 1992 Kjell Eldensjö (kds)