Hösten 1990 kom den s k Upphovsrättsutredningen. I
utredningen föreslås att även gudstjänstmusik skall
avgiftsbeläggas genom STIM (Svenska Tonsättares
Internationella Musikbyrå), något som tidigare undantagits
enligt nuvarande upphovsrättslagen paragraf 20.
Mot en ändring av lagen finns mycket att anföra. Sång
och musik i gudstjänster är strikt icke-kommersiella, vilket
den är medveten om som skapar musik för gudstjänstbruk.
Av tusenårig hävd har såväl skattemyndigheter som
månglare fått göra halt vid kyrkporten. Gudstjänsten har i
hela vår historia hållits helig, dvs ansetts som en radikalt
annorlunda sammankomst än ett nöjesarrangemang,
intresseförening eller kommersiell sammankomst.
En rimlig ersättning till STIM utgår f ö redan genom det
avtal mellan kyrkorna och STIM som gäller
musikframträdanden, som t ex musikcaféer och konserter.
Vid sådana tillfällen betalar kyrkorna avgifter till STIM
centralt via samfunden. Även kyrkokonserter som
arrangeras tillsammans med de olika studieförbunden är
avgiftsbelagda. Genom alla noter, sångböcker och
psalmböcker som kyrkorna köper tillförs STIM pengar.
Det finns också alla skäl att befara att den nyordning
som utredningens förslag skulle leda till skulle leda till en
orimligt stor byråkrati i jämförelse med ersättningen.
Tusentals gudstjänster hålls varje söndag runt om i landet
och det skulle krävas en sådan administration både lokalt
och centralt att nettointäkterna skulle utebli helt, såvida
inte avgifterna för varje musikstycke skulle läggas på
orimligt hög nivå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bibehållet undantag för
gudstjänstmusik i upphovsrättslagen.