Sverige har stränga krav på den inhemska livsmedelsproduktionen. Det är framför allt bestämmelserna om hänsyn till miljö, hälsa, djurskydd och livsmedelskvalitet som ger uttryck för en hög ambitionsnivå. Vid en internationell jämförelse kan det konstateras att de svenska kraven går längre än i flertalet av de länder som exporterar livsmedel till Sverige.
När det gäller vegetabilieproduktionen har de svenska kraven kommit till uttryck i ett program för omfattande neddragningar av bekämpningsmedelsanvändningen och övergång till mindre hälsofarliga preparat. Svenska trädgårdsprodukter odlas med små insatser av kemiska medel. I produktionen används idag i stor utsträckning biologiska bekämpningsmedel för att komma till rätta med skadegörelse. Eftersom många bekämpningsmedel som tillåts i andra länder inte får användas i Sverige är det viktigt att sjukdomar och skadegörare inte tillåts komma in i Sverige via importerade trädgårdsprodukter. Som en konsekvens härav är svenska produkter genomgående av högre kvalitet än utländska när det gäller resthalter av bekämpningsmedel m m. I uppfödningen av djur för livsmedelsproduktion får inte hormoner och antibiotika användas i tillväxtbefrämjande syfte, hårda karensregler gäller efter medicinering, djurskyddsreglerna är mer långtgående än i andra länder och sjukdomar på djur som också angriper människan, t ex salmonella, har genom ett konsekvent arbete med hälsokontroll och smittskydd kunnat helt elimineras eller hållas på en lägre nivå än i något annat land.
Generellt sett finns det fog för påståendet att svensk mat är säkrare och därmed av bättre kvalitet för konsumenterna än flertalet importerade livsmedel. Det framgår otvetydigt av livsmedelsverkets provtagningar. Svenskt kött kontrolleras regelmässigt på förekomst av rester av bekämpningsmedel, tungmetaller, hormoner, antibiotika och andra veterinärläkemedel (ca 30 000--35 000 stickprov/år). Endast i ett 15-tal av dessa prover har resthalter över detektionsnivån konstaterats. Sedan 1991- 01-01 sker en kontroll av importerat kött i mycket blygsam omfattning. Ca 400 prov undersöks med avseende på vissa bekämpningsmedel, antibiotika, parasitmedel och hormoner (zeranol). Resultatet av denna kontroll har ännu inte publicerats. Kostnaden för kontrollen belastar helt näringen.
På frukt- och grönsakssidan är det i huvudsak importvarorna som uppvisar resthalter av ämnen som i Sverige förbjudits av hälso-, miljö- eller arbetsmiljöskäl. De svenska produkterna är genomgående anmärkningsfria, med några få undantag. Det är oacceptabelt för både svenska konsumenter och producenter att import tillåts av produkter som i detta avseende inte motsvarar de krav som ställs på den inhemska produktionen. Vad särskilt beträffar de hälsorisker som är förknippade med förekomsten av främmande ämnen måste det ställas högre säkerhetskrav än vad som nu sker i den svenska importkontrollen. Vidare är det angeläget att den nuvarande kontrollen, som främst består av stickprovsundersökningar, utökas så att man åstadkommer en effektiv kontroll av importerade livsmedel.
Djurhållningen avviker i många länder från de krav som ställs i Sverige. Det gäller dels användningen av läkemedel, tillsatser av kemoterapeutika och antibiotika i fodret i tillväxtbefrämjande syfte m m, dels de etiska frågorna kring djurhållningen som kan exemplifieras med kraven på betesgång för nötkreatur, lösgång för suggor och restriktioner för burhållningssystemet för värphöns. Vad avser djurhållningen är det omöjligt att kräva exakt överensstämmelse, förhållandena är olika. Den humanare djurhållningen i Sverige skall dock värderas. Däremot är det möjligt att ställa absoluta krav på importerade livsmedel vad avser användning av främmande ämnen i produktion och livsmedelstillverkning. Exempel på preparat som får användas i många producentländer men ej i Sverige är anabola steroider, sköldkörtelpreparat, neuroleptika, arsenikpreparat m m.
Orsaken till att preparaten förbjudits i vårt land är de risker som en användning av medlen för med sig för människorna och de krav på en någorlunda etisk djurhållning som vi har i vårt land. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att importen av kött och köttkonserver inte omgärdas av en noggrannare kontroll. Konsumenterna har självklart ett berättigat intresse att få information och kunskap om de skilda metoder som används i djurhållningen. Vidare är det ett naturligt krav att importören garanterar att de importerade livsmedlen inte är producerade med sådana medel och metoder som är förbjudna i Sverige i de fall det är omöjligt att analysera förekomsten av vissa hormoner och andra preparat i importerat kött.
Kontrollen av livsmedel
Den svenska köttimporten sker från ett 15-tal länder. Största importen kommer från Danmark, Polen, Ungern, Australien och under senaste året Finland (nöt). Importen av nöt-, lamm- och griskött var 1989 31,7 Mkg och 1990 31,8 Mkg och 1991 prel 40 Mkg, vilket motsvarade 7,6 %, 7,5 respektive 9,4 % av köttkonsumtionen i Sverige.
Vilka regler gäller då för de slakterier som exporterar till Sverige? I några fall fordras att slakterierna är EG- godkända men beträffande flertalet länder (Australien, USA, Polen, Irland, Ungern m fl) gäller en överenskommelse mellan SLV och landets veterinärmyndighet där Sverige accepterar de slakterier som myndigheten har godkänt för hemmamarknaden eller för Sverige separat. Dessa avtal är ofta mycket gamla.
Detta innebär t ex att SLV har en betydligt liberalare inställning än EG-kommissionen till slakterierna i USA. EG har med hänvisning till bristande hygien, otillräcklig veterinärkontroll m m inte kunnat godkänna fler än 2 nötslakterier, 2 svinslakterier samt 4 fårslakterier i USA. Motsvarande EG-godkända slakterier i Sverige är f n 11 nötslakterier, 12 svinslakterier och 8 fårslakterier. De svenska slakterierna fyller alltså mycket högt ställda krav. Slappheten i SLV:s importkontroll framgår av att SLV godkänt hundratals anläggningar i USA.
SLV-inspektionen av de godkända slakterierna i ''importländerna'' sker oregelbundet och i många fall med långa tidsintervaller. Senaste inspektionen från SLV ägde rum:
Australien 1984 USA 1970-talet Jugoslavien 1984 England 1982 Irland 1969 ? Polen 1989 Ungern 1985 Danmark 1982 Nicaragua-Costa Rica 1960-talet Holland 1991
SLV förlitar sig för övrigt beträffande slakthygien, frihet från sjukdomsframkallande smittämnen, restsubstanser av läkemedel m m på de veterinärintyg som åtföljer importen.
I många av de länder som exporterar kött till Sverige hormonbehandlas djuren för att få bättre lönsamhet genom snabbare tillväxt och ökad muskelansättning. Detta är förbjudet i Sverige. Stora partier sådant kött importeras dock. Så sent som 91-01-01 skickade SLV en skrivelse till samtliga ''importländer'' för att få en försäkran att kött som sänds till Sverige inte kommer från hormonbehandlade djur. Trots att förbudet funnits länge finns inte avtal med mer än USA, Australien och Nya Zeeland.
Kontrollen när köttet kommer till Sverige är också bristfällig. Kontrollen inskränker sig f n i första hand till förekomsten av salmonella. För detta ändamål uttages prov enligt principen ''2 x kvadratroten av antalet kollin'' i partiet importerat kött. I övrigt görs en visuell bedömning av köttet (föroreningar m m) och enstaka bakteriologiska prov (totalantal bakterier, koliforma etc) analyseras. Livsmedelsverket har planer på att skärpa dessa regler under 1992 i samråd med övriga nordiska länder. Detta kommer i så fall att innebära framförallt att salmonellakontrollen blir effektivare. Grossistförbundet har motsatt sig en skärpt kontroll, varför en behövlig förbättring nu verkar osäker.
Salmonella påvisas ofta (i 220 partier 1990), men detta leder inte alltid till att partiet avvisas. Kontrollmyndigheten tillämpar ett inofficiellt tröskelvärde som innebär att om fler än 5 % av proverna ur partiet är salmonellapositiva, avvisas köttet. Är antalet positiva prov under 5 %, godkänns partiet. Den verkliga förekomsten av salmonella i importerade köttvaror kan mot denna bakgrund befaras vara större. Undantag vid förekomst av salmonella typhimurium, då köttet alltid avvisas för import. Av de tidigare nämnda 220 salmonellapositiva partierna avvisades på detta sätt endast 105 st, 43 p g a förekomst av salmonella typhimurium.
Kontroll av kött producerat i Sverige
SLV:s besiktningsveterinärorganisation, bestående av ca 80 veterinärer och 30 assistenter, besiktigar varenda slaktkropp på landets ca 50 kontrollslakterier. Kostnaden för denna kontroll, ca 97 milj kr/år, eller ca 24 öre/kg kött, bestrids helt av den svenska slakteriindustrin.
Huvudändamålet med kontrollen är att tillförsäkra köttkonsumenterna ofarligt kött, utan sjukliga förändringar och fritt från sjukdomsframkallande bakterier samt restsubstanser av miljögifter, veterinärläkemedel m m. Påvisas salmonella i köttet, medför det alltid kassation (jfr importkött där man accepterar en viss förekomst). I samband med köttbesiktningen tas en mängd prover för restsubstansanalys.
Årligen stickprovsundersöks på detta vis ca 32 000 slaktkroppar med avseende på antibiotikaförekomst. Av dessa är ca 0,4 " (ett 15-tal slaktkroppar) positiva och kasseras. Ett stort antal prover analyseras därutöver med avseende på miljögifter (tungmetaller, klor- och fosforpesticider m m), hormoner (zeranol, trenbolon, stilbener, östrogen, testosteron och tyrostatika), speciella antibiotika (kloramfenikol, tetracykliner, sulfa), parasitmedel (ivermectin, benzimidazol, ß-agonister (clenbuterol), blockare (carazolol) samt lugnande medel (acepromazin). Av dessa ca 1 300 prov har ett (1) legat över de känsliga analysmetodernas detektionsnivå. Dessutom planeras analyser av antibiotikat Olaqindox (Bay-o-nox) samt parasitmedlet Paratect. Allt detta till en kostnad av ca 3 milj kr/år som bestrids av de svenska slakterierna. Svenska slakterier utsätts för en intensiv kontroll från EG och USA för att få behålla exporttillstånd. EG kontrollerar de godkända slakterierna varje år, USA kommer två gånger årligen.
Av jämförelsen framgår att påståenden att importerat kött och köttprodukter skulle kontrolleras på samma sätt som svenskt inte vilar på saklig grund.
Genom en organiserad hälsokontroll på besättningsnivå och en rådgivning baserad på sjukdomsinformation från köttbesiktningen vid slakten har Sverige ett unikt system för att bekämpa sjukdomar bland slaktdjuren. Svenskt nöt-, gris- och fjäderfäkött är i praktiken salmonellafritt. Inom Europa är 40--70 % salmonellainfekterat. Motsvarande gäller för andra infektionssjukdomar. Smitta via importerade djur eller livsmedel måste förhindras om hälsoläget i Sverige inte ska försämras.
Konsumentkrav
Riksdagen beslutade 1989 att konsumentkrav skall kunna utgöra laglig grund för förbud eller restriktioner på importerade livsmedel. Import av livsmedel som producerats med metoder som underskrider svenska normer bör förhindras. Givetvis bör Sverige föra fram sina krav på livsmedelsproduktionen i internationella förhandlingar. Över huvud taget är det viktigt att söka nå ökad internationell förståelse för ett vidgat kvalitetsbegrepp. Det finns dock anledning att klart markera den svenska positionen genom att förbjuda import av livsmedel som producerats på ett sätt som förbjudits i Sverige av riksdagen, regeringen och dess myndigheter. Här måste råda konkurrens. Motsatsen uppfattas av konsumenten som inkonsekvent och absurd.
En ur hälso-, djurskydds- och miljösynpunkt likabehandling av svenskproducerade och importerade livsmedel har i en del fall beskrivits som en form för importbegränsning. Detta måste baseras på en föreställning att livsmedel i andra länder inte skulle kunna konkurrera med svensk produktion om den skulle beläggas med bestämmelser motsvarande dem som enligt ovan gäller för den svenska livsmedelsproduktionen. Det finns ingen grund för en sådan förmodan. Analogt skulle i annat fall avsikten med de svenska bestämmelserna vara att försätta den svenska livsmedelsproduktionen i ett sämre konkurrensläge för att därmed öka importen. Det kan väl knappast förmodas vara avsikten.
Uppsätter ett köparland regler som anges vara ett konsumentintresse så måste naturligtvis säljaren anpassa sig till detta. Kravet på EG-godkännande av slakterier och annan köttförädling för att få exportera till EG-länder är ett exempel på detta. Skillnaden är att deras krav på säljaren är högre än på motsvarande livsmedelsproduktioner inom EGländerna.
Andra importkrav
I propositionen om lag om vissa dryckesförpackningar (1990/91:71) anför regeringen följande vad gäller import av i Sverige förbjudna flaskor:
En import av varor av engångskaraktär, t.ex. av dryckesförpackningar, på vilka det inte skulle ställas samma miljökrav som på de inhemska, skulle enligt vad jag har fått veta, leda till en priskonkurrens, där engångsflaskorna skulle kunna vinna prismässiga fördelar. De miljövinster som sålunda kan åstadkommas genom att svenska bryggerier upphör att tappa dryck på engångsflaskor av PET kan alltså riskera att försvinna genom att importerade produkter tar över marknadsandelar. Ett sådant resultat är givetvis oacceptabelt.
Med detta som grund föreslår regeringen att import av engångsflaskor av PET skall förbjudas. Detta är helt i överensstämmelse med centerns uppfattning i denna fråga. Centern har samma syn vad gäller livsmedel. De miljövinster och de djurhälsovinster som kan åstadkommas om det svenska jordbruket upphör med vissa former av djurhållning eller användningen av vissa kemikalier riskerar att försvinna genom att importerade produkter som ej underställs samma krav tar över marknadsandelar.
Centern har vid upprepade tillfällen fört fram liknande krav som vi gör i denna motion. Dessa krav är enligt vår uppfattning naturliga och nödvändiga för att ge konsumenten säkra och bra produkter.
Att ställa samma krav på importerade varor som på inhemskt producerade kan inte uppfattas som ett handelshinder eller försvåra Sveriges förhandlingar inom t ex GATT.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de krav som skall ställas på importerade livsmedel,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en effektivare kontroll av importerade livsmedel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om epizootiskyddet bör hävdas i ljuset av ökad internationell integration för att bibehålla det goda djurhälsoläget i Sverige.1
Stockholm den 24 januari 1992 Lennart Brunander (c) Lennart Daléus (c) Stina Gustavsson (c) Karin Starrin (c)
1 Yrkande 3 hänvisat till JoU