Den nya konsumentköplagen från 1991 har inneburit att
konsumentskyddet förstärkts.
De nya konsumentvänliga reglerna har dock fört med sig
en del problem av viktig principiell och praktisk natur -- inte
minst för de mindre företagen. Ett exempel är den generella
avbeställningsrätten. Enligt den nya lagen har konsumenten
en generell möjlighet att avbeställa en vara innan den har
avlämnats. Detta är enligt vår mening ett klart avsteg från
den djupt förankrade grundprincipen att avtal skall hållas.
Reformer inom konsumentköprätten innebär
avvägningar mellan näringsidkarens och konsumentens ofta
motstående intressen. Vi frågar oss dock om det kan vara av
konsumentintresse att frångå principen att avtal skall hållas.
Respekten för ingångna avtal begränsas genom denna
regel. Regeln kan också leda till att konsumenter inte gör
tillräckligt noggranna överväganden innan ett avtal sluts.
Det har också visat sig att den ersättning som utgår vid
avbeställningar inte motsvarar de förluster som drabbar
företagaren vid en avbeställning. Detta tyder på att lagen
inte tillämpas såsom lagutskottet påpekat i sitt senaste
betänkande (1990/91:LU22), nämligen att regelsystemet
utformats så att näringslivet inte drabbas av några förluster
vid avbeställningar.
Utskottet har vid sin behandling av frågan jämfört den
nu aktuella regeln med den bestämmelse i
konsumenttjänstlagen där konsumenterna tillerkänts en
ovillkorlig avbeställningsrätt för tjänster.
Avbeställningsrätten enligt konsumenttjänstlagen torde
dock främst ta sikte på tjänster som löper under en längre
tid eller är av mer ekonomiskt betungande natur för
konsumenten. När det däremot gäller vardagliga
konsumentköp torde dock samma behov av skydd för
konsumenten genom en ovillkorlig avbeställningsrätt inte
föreligga.
Utskottet har vidare påpekat att det redan tidigare gjorts
avsteg från den grundläggande avtalsrättsliga principen att
avtal skall hållas, i syfte att stärka konsumentens ställning,
genom införande av ångerrätt i hemförsäljningslagen.
Denna regel har emellertid tillkommit i ett särskilt syfte,
nämligen att skydda den enskilde mot oövertänkta inköp
vid överrumplande köpetillfällen. Att göra ett sådant avsteg
från principen i den allmänna köprättsliga lagstiftningen
synes däremot vara att gå allt för långt.
Utskottet har också vid sin senaste behandling av frågan
erinrat om det angelägna i att regelsystemet utformas så att
näringsidkaren inte drabbas av några förluster på grund av
avbeställningen. Detta torde dock den mindre företagaren
knappast kunna undvika. Denne har ofta en begränsad
verksamhet och därigenom svårare att finna annan
avsättning för en beställd vara. Regeln skapar också
problem bakåt i leden för den mindre näringsidkaren som
ofta ansvarar gentemot en större leverantör. En annan
negativ konsekvens är risk för onödiga tvister.
En ovillkorlig avbeställningsrätt i konsumentköplagen
riskerar att bli till nackdel för konsumenten genom att en
större handpenning eller beställningsavgift tas ut. Höjda
priser kan bli en annan följd av en sådan bestämmelse.
Särskilt den mindre näringsidkaren baserar sina priser på
antal kunder och de fasta kostnader som är förknippade
med dessa. Med en obegränsad avbeställningsrätt blir
sådana kalkyler svåra att göra varför priserna måste öka i
motsvarande mån som risker för merarbete tillkommer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring i konsumentköplagen att en inskränkning sker i den
generella avbeställningsrätten vad avser specialbeställda
varor och beställningsvaror av större värde i enlighet med
vad i motionen anförts.
Stockholm den 22 januari 1992
Rune Backlund (c)
Sten Svensson (m)
Kenth Skårvik (fp)