Vid förordnande av god man skall den enskildes
rättssäkerhet tillvaratas enligt Föräldrabalken 11:4:
''Förordnande får inte meddelas utan samtycke av den för
vilken god man skall utses...''. Synnerliga skäl måste
föreligga för att denna huvudregel skall sättas ur spel genom
undantagsregeln, som tillägger: ''... om inte den enskildes
tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.''
Det torde vara vanligt, att överförmyndare hänvisar till
läkarintyg för att kunna tillämpa undantagsregeln.
Jag anser, att det finns risk för att den enskildes rätt inte
tillräckligt tages till vara då förordnande av god man sker
utan samtycke av den för vilken god man utses. Om
vederbörande säger nej, hänvisar överförmyndaren helt
enkelt till läkarintyg och ärendet kan fullföljas oberoende
av vad ärendets huvudperson hävdar.
Jag föreslår därför att överförmyndare åläggs tillse att
den utan vars samtycke överförmyndaren ämnar förordna
god man bereds möjlighet att själv utse och konsultera
juridiskt biträde och få ärendet prövat inför domstol. Det
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överförmyndare åläggs tillse
att den utan vars samtycke överförmyndaren ämnar
förordna god man bereds möjlighet att själv utse och
konsultera juridiskt biträde och få ärendet prövat inför
domstol.
Stockholm den 27 januari 1992
Carl-Johan Wilson (fp)