Två internationella konventioner behandlar frågor om
olovligt bortförande av barn i internationella förhållanden,
dels 1980 års Europarådskonvention om erkännande och
verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn,
dels 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på
internationella bortföranden av barn.
Sverige har anslutit sig till båda konventionerna. De har
införlivats i svensk rätt genom lagen 1989:14 om
erkännande och verkställighet av utländska
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn
(prop. 1988/89:8).
Under senare år har barn olovligt förts utomlands av den
ena föräldern, som regel fadern. Det har sedan visat sig
omöjligt för den förälder som av domstol tilldömts
vårdnaden här i Sverige att återfå barnet om det förts till ett
land som inte undertecknat de internationella
konventionerna. I muslimska länder har t.ex. beslut som
fattats av svensk domstol med stöd av svensk lag inte någon
rättslig betydelse. UD kan visserligen hjälpa med att ordna
med advokathjälp i landet ifråga men utgången av sådana
processer är oviss.
Ibland hålls barnen också gömda i landet ifråga och det
har varit hart när omöjligt för vårdnadshavaren att komma
i kontakt med barnen och göra det möjligt för dem att
återvända till Sverige.
Detta är ett egenmäktigt förfarande som främst går ut
över barnen men också vårdnadshavaren. Sverige bör
arbeta för en samordning av den internationella
familjerätten så att dessa situationer i framtiden kan
undvikas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot kidnappning av
barn.
Stockholm den 24 januari 1992
Barbro Westerholm (fp)