Trots goda intentioner från såväl föräldrar, skola som samhället i stort är barn ofta utlämnade åt godtycke. De kommer inte sällan i kläm i föräldrarnas eller andra vuxnas konflikter. Många barn far illa även om deras materiella behov är tillgodosedda. I rättssammanhang har barn svårt att komma till tals och deras legitima behov av att bli lyssnade på åsidosätts alltför ofta.
På senare tid har flera rättsfall gjort det uppenbart att lagen sätter barns behov i andra hand och att föräldrars eller andra vuxnas intressen och krav är överordnade barnens. Som exempel kan nämnas vårdnads- och umgängestvister, fastställande av faderskap efter insemination, flykting- och asylärenden.
I Danmark är lagar som berör barn samlade i en bornelov. Den svenska lagen har ingen sådan motsvarighet. De lagar som gäller barn återfinns företrädelsevis i föräldrabalken. Vad man kallar de lagar som berör barn säger naturligtvis i och för sig inget om lagarnas innebörd eller om samhällets syn på barn och barns rättigheter.
Men det allvarliga med föräldrabalken är att den i allt väsentligt har ett vuxenperspektiv som utgångspunkt. Barnens rätt och behov kommer i andra hand. Lagstiftningen är i det avseendet föråldrad och ger inget utrymme för den allt större kunskap om barnaåren och insikt i barns behov som vuxit fram de senaste decennierna.
Jag anser därför att det finns all anledning att omarbeta den svenska lagstiftningen med ett barnperspektiv som utgångspunkt och med syfte att bättre tillgodose barns behov.
Föräldra- eller vuxenperspektivet bidrar till att konservera barns utsatthet och därav följande beroende av olika rättssubjekt.
Dessa rättssubjekt har olika egna skyldigheter eller preferenser där barnens behov kommer i andra hand. De analyserar inte sina frågeställningar och problem utifrån barnens beroendeställning.
En ny barnabalk skulle göra det möjligt att anlägga ett konsekvent barnperspektiv på den berörda lagstiftningen och därmed möjliggöra att barnens behov och rättmätiga krav på respekt överordnas andra rättssubjekt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en barnabalk.
Stockholm den 26 januari 1992 Elisabeth Persson (v)