Det finns i dag ett par hundratusen ensamstående fäder
som har försörjningsplikt för sina barn och/eller sina
tidigare fruar. Eftersom försörjningsplikten kopplas till
barnen kan det mycket väl hända att den tidigare frun som
enligt definition i detta sammanhang också är
vårdnadshavare för barnen får stora bidrag till barnen även
om hon själv gifter om sig, själv har välavlönat arbete och
lever på en hög standard.
För den ensamstående fadern kan försörjningsbördan bli
ytterst betungande. Om han får högre lön försvinner hela
tillskottet och går till vårdnadshavaren. Kvar står mannen
med inkomster motsvarande existensminimum.
Detta ute i verkligheten välkända förhållande leder
givetvis till dels
att ensamstående fäder fastnar i en ganska
hopplös försörjningsfälla,
dels att de i ökande grad skaffar sig inkomster på
den svarta sektorn dvs. inkomster de har möjlighet att få
behålla för egen konsumtion.
I rättvisans och jämställdhetens tecken har man enligt
vår uppfattning helt enkelt glömt bort jämställdheten för de
ensamstående fäderna!
Lagstiftningen måste därför ses över så att
försörjningsbördan får en rättvisare fördelning och
omfattning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i föräldrabalken och äktenskapsbalken att en
rättvisare fördelning av försörjningsansvaret för
gemensamma barn kan uppnås i enlighet med vad som i
motionen anförts i denna fråga.
Stockholm den 27 januari 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Johan Brohult (nyd)
Leif Bergdahl (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)