Målsättningen för vårt lands familjepolitik måste vara att
samhället, i synnerhet staten, skall skydda och stötta
familjen genom ekonomiska, sociala och juridiska åtgärder.
Vi måste på alla sätt arbeta för att familjen skall hålla
ihop och fylla sin unika funktion. Stabila och fungerande
familjeenheter är enormt viktiga för vårt samhälle.
Tyvärr fungerar inte detta alltid i verkligheten. Familjer
splittras. Det är ofta en svår situation för alla inblandade
och särskilt för barnen. Skilsmässobarnen sörjer familjens
splittring och de längtar i de flesta fall efter den som
försvunnit oavsett om förhållandet varit bra eller dåligt.
Om inte skilsmässan skall innebära att barnen mister en
av föräldrarna krävs både en attitydförändring och en
lagändring. I dag ger lagen möjlighet till vårdnadskonflikter
som kan pågå i det oändliga allt medan barnen mår sämre
och sämre.
Att skuldbelägga föräldrarna hjälper varken dem eller
barnen. Att visa på en hantering för att ge minsta möjliga
skada för barnen är däremot oerhört angeläget.
För något år sedan antog riksdagen en lagändring
angående vårdnad och umgängesrätt. Trots denna ändring i
rätt riktning kvarstår en del missförhållanden.
Ett exempel på det är att om en förälder motsätter sig
gemensam vårdnad, fråntar fortfarande domstolarna en av
föräldrarna vårdnaden. Den förälder som mister vårdnaden
förlorar sin juridiska status som förälder för sitt barn.
Genom sekretesslagstiftningen utestängs
umgängesrättsföräldern från att ta del av exempelvis
barnets skolgång, eventuella sjukdomar, kamratproblem.
Information från sociala myndigheter angående barnet når
endast vårdnadshavaren. Om särskilda skäl finns kan denne
t.o.m. adoptera bort barnet utan att
umgängesrättsföräldern har någon talan.
Ofta är det den föräldern som enligt juridisk praxis har
störst chans att ''vinna'' en vårdnadstvist som motsätter sig
gemensam vårdnad. Vårdnadshavaren har enligt
föräldrabalken upplysningsplikt mot
umgängesrättsföräldern. Detta betyder dock i praktiken
inget då plikten ej kopplats till ansvarsbestämmelser.
Det borde vara en självklarhet att även skilsmässobarn
behöver vardagskontakter med båda föräldrarna.
Föräldrarskapets ofrånkomliga ansvar måste betonas om
ingen dokumenterad olämplighet talar emot detta.
Dokumenterat sabotage och motarbetande av delat ansvar
för barnet skall i första hand föranleda obligatoriska
samarbetssamtal.
Utredningen ''Barnens rätt'' ansåg att obligatorisk
gemensam vårdnad var ett alltför stort steg att ta i den första
omgången av förändring i föräldrabalken. Men för att den
nuvarande lagstiftningen skall fungera i praktiken krävs att
man på nytt ser över lagen och den praktiska tillämpningen.
För att få en rättvisare dom om föräldraskapet efer en
separation har man i en del andra länder fört in
familjedomstolar. Dessa kan på ett bättre sätt se ur barnens
perspektiv.
Flera intresseföreningar i Norden och i EG-länder
arbetar för en gemensam familjelagstiftning, vad det gäller
umgänge och underhåll till barn. Inom Norden har vi under
många år haft en fri arbetsmarknadspolitik. Detta har
medfört att familjer bildats och upplösts över gränserna.
Detta förhållande borde ha fört med sig ett större
samarbetsintresse. I det fortsatta förberedandet av Sveriges
inträde i EG kan vi inte enbart tala om de materialistiska
frågorna utan vidga perspektivet till dessa ''mänskliga
rättighetsfrågor'' som bl.a. barnens rätt utgör.
Med tanke på att barnen är det finaste och värdefullaste
vi har måste dessa frågor få en högre prioritet i vårt
samhälle. Vi måste bry oss om våra barn mer. Det gäller
såväl i de stabila familjerelationerna som i de familjer som
splittrats.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
lagstiftningen angående ''barnens rätt'',
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av satsningar för barnens
rätt i ett EG-perspektiv.
Stockholm den 22 januari 1992
Chatrine Pålsson (kds)