Placeringen av det som tidigare kallades tilläggsnamn
som mellannamn har lett till att detta ofta uppfattas som
efternamn. Detta leder lätt till missförstånd och därmed
olika svårigheter för namninnehavare och andra.
Namninnehavaren går miste om viktiga kontakter och de
som söker vederbörande får inte sina ärenden utförda.
Dessa problem har accentuerats sedan våra kontakter
internationaliserats. Detta är även belyst i
riksdagstidningen ''Mitt i Strömmen'' vid EG-besök från
den svenska riksdagen. EG-medborgare kan inte skilja på
mellannamn och efternamn och även många svenska
medborgare är okunniga om namnens funktion. Därför bör
efternamnet placeras så att det blir tydligare vad som är
efternamn och vad som är förnamn. Placeringen med
tilläggsnamn istället för mellannamn hade många fördelar.
Inför Sveriges förestående internationalisering och
europeisering i synnerhet finns anledning att närmare
studera namnlagens regler ur ett internationellt perspektiv.
Placeringen av patronymikon och metronymikon bör i
sammanhanget studeras. Idén med patronymikon och
metronymikon är just att det är förfädernas förnamn som
med appendixet ''son'' eller ''dotter'' förs vidare.
Detta är en hävdvunnen kulturell sed som borde få leva
vidare i ett europeiserat Sverige. Denna tradition ger de
nordiska namnen en särskild och mer lättförståelig
betydelse även för andra länders medborgare och kommer
att ge även namn som Johansson, Andersson och Pettersson
ett särskilt uppskattat nordiskt skimmer.
Patronymikon och metronymikon skall ges bättre
möjligheter att utvecklas än de i praktiken har idag. De bör
ha ett rättsligt skydd som särskild namnenhet. Rätten att
föra vidare förfäders traditioner bör stärkas, vilket inte
minst skulle ha betydelse för Dala-släkter där man för
gårdsnamnen vidare oavsett vad lagen från Stockholm
säger. Men det är ju alltid trevligt när bruket även
överensstämmer med lagstiftningen inte endast med
allmänna uppfattningen.
Patronymikon överförs idag som det är till barnen.
Situationen blir ganska löjlig när sonen Björn övertar sin
mors efternamn Karlsdotter. Björn är ingen dotter, än
mindre Karls dotter ty Karl är hans morfar.
Sådan situation kan uppstå och förvirrar helt bruket av
den vackra nordiska seden patronymikon och
metronymikon. Idén med detta är just att namnet skall växla
mellan generationerna. Patronymikon bärs idag både som
förnamn, mellannamn och efternamn. Även denna fråga
förefaller att behöva ses över. Inte minst det faktum att man
tvingats göra undantag för isländska medborgare i Sverige
visar att frågan inte lösts på ett helt tillfredsställande sätt.
Den visserligen väl genomarbetade namnlagen kan
behöva förnyas i vissa detaljer mot bakgrund av det starka
internationella och europeiska perspektiv som nu är så
viktigt för oss och som inte stod riktigt klart när nuvarande
namnlag kom till.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med
uppgift att göra en begränsad översyn av namnlagen vad
avser de båda områden som berörs i motionen om
mellannamnets placering och patronymikon/metronymikon
ur ett internationellt perspektiv.
Stockholm den 21 januari 1992
Charlotte Cederschiöld (m)