Det har i olika sammanhang redovisats att barn med våld lyfts iväg, gråtande och skrikande, för att umgås med den andra föräldern. Det framgår av rapporter från ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige, och BRIS, Barnens Rätt i Samhället, samt av uppgifter lämnade av enskilda föräldrar och familjerättsadvokater.
Detta måste av barnen upplevas som synnerligen kränkande och det finns anledning att fråga sig om en god äkta relation kan byggas på sådan grund. Skälet till att den andra föräldern inte kan hjälpa barnet i denna situation är att den förälder som utövar våldet (psykiskt/fysiskt) hotar med att lagen i annat fall ger honom/henne möjligheter att ta ifrån vårdnadsföräldern vårdnaden om barnet/barnen.
Lagens syfte är givetvis att se till barnets bästa. Barnets bästa är normalt att ha närhet till båda sina föräldrar och barn behöver båda föräldrarna. Men givetvis behöver barnets båda föräldrarna endast om det är bra för barnet. Skulle förhållandena faktiskt inte vara till barnets bästa, måste barnets väl gå före barnets fastställda behov av båda sina föräldrar.
Om lagens formulering faktiskt möjliggör eller i praktiken bidrar till att barn skrikande och gråtande med mer eller mindre våld förs bort bör lagen ändras eller kompletterass så att den på ett bättre sätt bidrar till att barnets integritet respekteras.
Barn som drabbas av skilsmässa skall inte dessutom med lagens hjälp behandlas så att deras integritet och rättställning upplevs svagare än barn till gifta föräldrar. Att drabbas av skilsmässa är inget brott, utan snarare en olycka i ett barns liv. Lagen måste stödja ett umgänge med båda föräldrarna, men inte gå så långt att den riskerar göra ont värre genom att bidra till en situation som ödelägger möjligheterna att upprätta en kärleksfull relation. Kärlek bygger på förtroende och det riskerar att förstöras om förutsättningen för umgänget är att ena parten kränks fysiskt eller psykiskt. Myndigheternas huvudsakliga uppgift måste vara att stödja och bidra till att återupprätta förtroendet mellan parterna. Då måste båda parters fysiska och psykiska integritet respekteras.
Det kan finnas anledning efter de rapporter, artiklar och enskilda inlägg som förekommit att nu utvärdera hur lagen om vårdnad och umgänge fungerar i praktiken. En ordentlig utvärdering bör genomföras, i vilken givetvis BRIS, barnens organisation, och ROKS, som väl känner familjer i kris, samt familjerättsadsvokater bör delta.
En sådan utredning kan leda till slutsatsen att lagen bör kompletteras så att barnens ställning stärks.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen av regeringen begär en utvärdering av lagen om vårdnad och umgänge i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 20 januari 1992 Charlotte Cederschiöld (m)