Trots ändringar i föräldrabalken den 1 mars 1991
kvarstår svårigheter för umgängesföräldern att utöva
umgänge med sitt barn i praktiken. Då endast den som har
del i vården av barnet har juridiskt ansvar för barnet, så
utestängs umgängesföräldern genom
sekretesslagstiftningen att ta del i barnets skolgång eller
besöka det vid sjukhusvistelse. Även övrig information om
barnet, från exempelvis sociala myndigheter, når endast
vårdnadshavaren.
Detta försvagar barnets sociala nätverk, kanske till
brottslig verksamhet, då barnet tror att föräldrarna inte bryr
sig. Det finns även en utredning som visar att många
föräldrar tror att det är staten och det sociala som har
ansvaret för deras barn. Vårdnadshavarens
upplysningsplikt i föräldrabalken är av inget värde, då den
inte är kopplad till ansvarsbestämmelser.
Underhållsbidrag
Beräkningen av underhållsbidrag är krånglig och ger
upphov till skiftande praxis.
Genom 1979 års bidragsreform ändrades sättet att
beräkna underhållsbidrag. Fördelningen av barnets
underhållsbehov på båda föräldrarna efter deras resp.
förmåga anses ha medfört en principiellt sett ökad rättvisa.
Samtidigt har det dock från många håll starkt ifrågasatts om
man i praktiken åstadkommer ett mera rättvist resultat på
detta sätt. Föräldrarnas osäkerhet om vad som kan vara
''rätta'' underhållsbidraget och om vilken
försäkringskassans bedömning blir, har medfört att
föräldrar i stor omfattning överlåtit beräkningen av
underhållsbidrag till domstol.
Nuvarande regler att barns vistelse hos den
underhållsskyldige skall vara minst fem dagar i följd, för att
avdrag på underhållsbidraget får göras, anses som mycket
orättvis. I de fall där barnet vistas lika mycket hos båda
föräldrarna men kanske två, tre dagar hos den ena föräldern
och två, tre dagar hos den andre, har den
underhållsskyldige ingen möjlighet att få ekonomisk
kompensation då barnet vistas hos denne.
Underhållsbidraget bör betalas i förhållande till faktiska
antalet dagar barnet vistas hos den underhållsskyldige.
Den förälder som inte är förhindrad genom
umgängessabotage eller sjukdom att utöva umgänge med
sitt barn, borde betala ett högre underhållsbidrag. Detta för
att kompensera vårdnadshavaren för merutgifter för
barnpassning m.m. Många föräldrar tappar kontakten med
sina barn, då de får en ny partner. Nu börjar kostnaderna
vid umgängestillfällena att räknas. Oftast får
umgängesföräldern avbryta umgänget med tidigare barn för
husfridens skull. Man skall inte kunna strunta i barnen för
ekonomisk vinning.
1987 års underhållsbidragskommitté har gjort ett
omfattande arbete för att hitta en bra modell. Tyvärr hade
inte kommittén den tid som behövdes för att kunna förorda
någon av de tre bidragsmodeller man hade utarbetat.
När det gäller frågorna om underhållsbidrag och
underhållsskyldigas situation har kommittén överlämnat
dessa för att övervägas i ett sammanhang.
Som påpekas i motionen är detta mycket viktiga frågor,
för att kunna göra riktiga bedömningar vid fastställande av
underhållsbidraget.
Reglerna för underhållsbidrag måste kunna göras
enklare och mera rättvist för alla inblandade parter.
Umgängesresor för barn och förälder
Många föräldrar har inte råd att utöva något umgänge
med barnen, då resekostnaderna vid långa avstånd är stora.
Möjligheten att gå till socialen och få en resa finns, men de
flesta vill inte utnyttja denna möjlighet. Barn borde genom
försäkringskassan tillförsäkras minst tolv umgängesresor
om året. Att tillförsäkra barn denna möjlighet till umgänge
är i enlighet med FN-konventionen om barns mänskliga
rättigheter. Dessa resor skulle gälla för barn i hela Norden,
då avståndet till umgängesföräldern är mer än 20 mil.
Det förekommer att vårdnadshavaren flyttar så långt
bort att umgängesföräldern i praktiken inte kan utöva något
umgänge. För att säkra barnets rätt till umgänge bör båda
föräldrarna dela umgängesresekostnaderna lika, då
vårdnadshavaren flyttar mer än tio mil från
separationsorten. Rätt till avdrag för umgängesresor med
barn i självdeklarationen, precis som vid dubbel bosättning,
är ett rättvisekrav från en ekonomiskt svag grupp som de
underhållsskyldiga utgör.
Talerätt för mor- och farföräldrar i umgängesfrågor
Nuvarande lagstiftning ger mor- och farföräldrar endast
talerätt genom socialnämnden. Sedan lagen tillkom på
1970-talet, har ingen socialnämnd väckt någon talan. I
föräldrabalken talas det om vårdnadshavarens ansvar att se
till att barnet har umgänge med särskilt närstående. Denna
lag har samma värde som vårdnadshavarens
upplysningsplikt, då det endast är en försynt vädjan om
förnuft för barnets bästa.
Mor- och farföräldrar bör få en egen talerätt om
umgänge med barnbarnen. Främst blir barnen lidande av
att hållas borta från blodsband och den äldre generationen.
Mor- och farföräldrarna gör barnbarnen arvslösa i sin
besvikelse att inte få se dem växa upp. Som exempel kan
nämnas att i EG-landet Grekland har moroch farföräldrar
denna talerätt. Även andra länder inom EG har liknande
familjepolitik. Detta enligt uppgift från
Umgängesrättsföräldrarnas Riksförening (UFR) vilka har
kontakt med liknande föreningar i andra länder.
Gemensam nordisk familjelagstiftning
Flera intresseföreningar i Norden och i EG-länder
arbetar för en gemensam familjelagstiftning vad gäller
umgänge och underhåll till barn. Dessa intresseföreningar
har svårt att förstå regerings och riksdags svala intresse för
gemensamhetspolitik vad gäller mänskliga värden. Det
talas endast om gemenskap i materialistiska frågor nu inför
EG-samarbetet.
Inom Norden har vi haft en fri arbetsmarknadspolitik i
många år. Detta har medfört att familjer bildats och
upplösts över gränserna och borde fört med sig en
samordning av dessa frågor inom Norden. Då vi nu står
inför EG-inträde bör en utredning och samordning snarast
ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sekretesskyddet för barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av att
underhållsbidrag och de underhållsskyldigas situation
snarast utreds,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att umgängesresor för
barn och föräldrar, talerätt för mor- och farföräldrar samt
gemensam familjelagstiftning utreds.
Stockholm den 17 januari 1992
Kaj Larsson (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Åke Selberg (s)