Konkurserna ökar i Sverige. Med dagens stora antal
konkurser skapas en grogrund för uppfattningen att det i
många konkurser inte går rätt till. Leverantörerna blir
nästan undantagslöst lottlösa i konkurser. Många känner
stor misstro mot konkursförvaltarna.Kritik riktas mot att
konkursförvaltare ofta realiserar konkursboets tillgångar
utan att tillräckligt anstränga sig för att de oprioriterade
fordringsägarna skall få utdelning.Kritik riktas också mot
att konkursförvaltare ofta avvecklar på ett sätt som för
leverantörerna ter sig som ett gynnande av tidigare ägares
intressen. Alltför många verksamheter uppstår ur
konkursbon med förutvarande ägare som ledare -- befriad
från leverantörsskulder.Kritik riktas också mot att
konkursförvaltare tar för lång tid på sig. Det kan dröja
åratal innan konkursen avslutas.
På grund av begränsad tillgång på förvaltare går
konkursförfarandet i dessa dagar alltför långsamt. Praxis
skiftar visserligen mellan olika tingsrätter när
konkursförvaltare förordnas, men konkursförvaltarnas
verksamhetsområde har begränsats genom domstolarnas
benägenhet att inte släppa in andra förvaltare än dem som
vanligtvis arbetar inom domsagan även om vederbörande är
aktiv förvaltare i granndomstolarna.
Det är viktigt att det inte förekommer godtycke vid
tillsättning av konkursförvaltare och att rekrytering kan ske
även ''utifrån'' så att den monopolsituation som nu
föreligger försvinner. Hinder i ''etableringsrätten'' är av
ondo vare sig det gäller läkare, tandläkare eller
konkursförvaltare. Sättet att utse konkursförvaltare måste
ändras, regionaltänkandet överges och
''konkursmonopolet'' avskaffas.
Monopolsituationen är till förfång för borgenärerna
eftersom mindre erfarna förvaltare/handläggare på de
''ackrediterade'' byråerna nu alltmer kommer ifråga som
konkurshandläggare. I flertalet fall sker numera, sedan den
100-procentiga konkursökningen under 1991 inträffade,
konkursförvaltningen helt eller delvis genom mindre
kvalificerade handläggare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en lagändring vad
avser konkursförvaltarkretsen.