Aktiebolagslagstiftningen har under senare år i allt större utsträckning kringgåtts av oseriösa företag i syfte att komma undan de skyldigheter som åvilar bolaget ifråga. Särskilt utpräglat har missbruket varit i samband med s.k. skalbolagsaffärer.
Allt oftare har borgenärer som vill utverka sin rätt gentemot ett aktiebolag utan att tillgripa konkurs, upptäckt att bolaget ifråga inte kan delges betalningsföreläggande eller lagsökning, eftersom bolaget saknar registrerad styrelse eller annan person som är behörig att ta emot handlingar för bolagets räkning.
I sådana fall måste borgenären starta en tidsödande likvidationsprocess för att få en likvidator utsedd. Under den tid prövning av likvidationsärendet sker, kan en ny styrelse anmälas för registrering varvid förfarandet vid tingsrätten läggs ner. Det har förekommit att även den nya styrelsen avgått, vilket inneburit att ett nytt likvidationsförfarande måste inledas. Genom ett sådant agerande har många oseriösa bolag förorsakat stora förluster för borgenärerna.
På samma sätt kan ett bolag som fått sin fastighet utmätt i samband med ett lagsökningsutslag förhala försäljningen genom att avveckla bolagets styrelse. Kronofogdemyndigheten har nämligen ingen rätt att sälja fastigheten förrän utslaget delgivits och vunnit laga kraft.
Samma svårigheter uppkommer i samband med en konkursansökan mot det oseriösa bolaget. Vid sådana ansökningar är det dessutom ofta av vikt att bolagets egendom snabbt kan tas om hand av en konkursförvaltare för att förhindra att bolaget gör sig av med sin egendom eller vidtar andra illojala åtgärder. Om behörig ställföreträdare saknas i en konkurssituation måste bolaget först likvideras. Det kan vara utomordentligt svårt eller till och med omöjligt att åstadkomma återvinning under tiden.
Enligt ett prejudicerande rättsfall (NJA 1990 s. 114) får bolaget inte heller delges genom kungörelse om det saknas uppgift om vem som är behörig att ta emot en handling för bolagets räkning.
I vissa fall har delgivningen försvårats genom att det i efterhand uppvisats ett bolagsstämmoprotokoll som visat att styrelsens sammansättning ändrats.
Det står sålunda helt klart att lagstiftningen inte sällan missbrukas på ett sätt som direkt drabbar dem som har rätt att ställa anspråk på bolaget, d.v.s. borgenärerna, arbetstagarna och staten. Enligt vår uppfattning är de här påvisade missförhållandena av så allvarlig art att allmänhetens förtroende för aktiebolagen riskerar att urholkas. Lagändringar måste därför snarast komma till stånd i syfte att motverka dessa missbruk.
De förändringar som enligt vår mening närmast kan bli aktuella är ändringar i delgivnings- resp. konkurslagar. Delgivningslagen kan ändras på så sätt att delgivning kan ske med såväl behörig företrädare som registrerad företrädare. Kungörelsedelgivning bör också få användas när en juridisk person saknar registrerad företrädare.
Vad gäller konkursansökan är borgenärens rätt beroende av att det inte går att förhala fristdagen genom att ställa bolaget utan företrädare i en obeståndssituation. Problemet kan sålunda lösas genom en ändring av 4 kap. 2 par. konkurslagen, så att fristdagen i den angivna situationen är dagen för ansökan om likvidation, under förutsättning att konkursansökan görs inom tre veckor från den dag då likvidationsbeslutet vann laga kraft.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en ändring av delgivnings- och konkurslagarna i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 27 januari 1992 Bengt Silfverstrand (s) Jan Andersson (s)