med anledning av prop. 1990/91:197 Produktskadelag
I ett rättssamhälle måste alla ta sitt ansvar för
skadegörande handlingar. Myndigheter bär ett
skadeståndsansvar för felaktig myndighetsutövning; ett
ansvar som för övrigt avses att utvidgas. På företagarsidan
är det också rimligt att man tar ett ökat ansvar för sin
produktion oavsett om det handlar om varor eller tjänster.
Sverige har länge saknat en reglering av produktansvaret
för skadebringande produkter. Genom den nu aktuella
propositionen rättas en stor brist till i svensk
skadeståndslagstiftning.
Det nu föreliggande förslaget till produktansvarslag
bygger på ett EG-direktiv från 1985. Inför ett svenskt EG-
medlemskap är det värdefullt att den svenska
produktansvarsregleringen redan nu EG-harmoniseras med
tanke på hur central denna fråga är för det fria varuutbytet.
Jag delar i huvudsak propositionens förslag men på vissa
punkter har jag avvikande uppfattning.
Lagens rubrik
Produktansvar är som framgår av specialmotiveringen
den genomgående termen för det skadeståndsrättsliga
ansvaret för bristfälliga produkter. Trots det valde man att
ge lagen rubriken produktskadelag efter mönster från viss
nyare lagstiftning.
I likhet med flera remissinstanser anser jag att den valda
rubriken är missvisande. Rubriken produktskadelag leder
tankarna till annat än det lagen reglerar, dvs vad som
händer om en produkt har bristfälliga egenskaper. Jag kan
inte heller se varför man skall gå ifrån den inarbetade
benämningen för skadeståndsansvar för bristfälliga
produkter -- produktansvar -- särskilt som rubriken
produktansvar ger en bättre beskrivning av vad lagen
handlar om. Därmed uppnås även överensstämmelse med
bl.a. dansk, tysk och österrikisk terminologi. Jag föreslår
således att lagen ges rubriken Produktansvarslag.
Tillämpningsområde
Det i förslaget angivna tillämpningsområdet kan tills
vidare godtagas. Produktansvarslagen bör dock utvidgas till
att omfatta hela den offentliga sektorns verksamhet, dvs.
även för produkter som inte enbart är satta i omlopp i en
näringsverksamhet.
Vad gäller produktansvar för elskador får regleringen
avvakta pågående utredning.
Utvecklingsskador
Den kanske svåraste frågan i detta lagstiftningsarbete
har varit om produktansvarslagen skall stadga ett absolut
ansvar för utvecklingsskador. Propositionen har en sådan
lösning med argumentet att det strikta ansvaret skall gälla
vid alla typer av skador. Många remissinstanser, särskilt de
som representerar näringslivet, har emellertid varit mycket
kritiska eftersom de menar att utvecklingsskador inte går att
överblicka till skillnad från andra typer av skador.
Min uppfattning är att man bör välja den ansvarsmodell
som är EG-direktivets huvudregel (artikel 7e). Enligt denna
regel skall en producent kunna undgå ansvar om han kan
bevisa att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska
vetandet vid den tidpunkt då han satte produkten i omlopp
inte var möjligt att upptäcka defekten (exculpation). Enligt
denna regel går alltså producenten fri från ansvar endast om
han kan bevisa att det är fråga om en utvecklingsskada.
Eftersom det är svårt att bevisa att man känt till hela det
tekniska och vetenskapliga vetandet vid en viss tidpunkt,
kan en näringsidkare inte lättvindigt komma ifrån ansvar
även om formell möjlighet föreligger enligt lagen.
I propositionen medges att det inte har någon egentlig
praktisk betydelse för konsumentens rätt om man utformar
regeln enligt EG-direktivets huvudregel eller om man väljer
propositionens linje.
Jag menar därför att produktansvarslagen på denna
punkt bör bygga på EG:s huvudregel. Konsumenternas
skydd lär inte bli märkbart svagare samtidigt som man
slipper en regel som kan få diskriminerande effekt mot
svenskt näringsliv.
Självrisk
Propositionen föreslår att när ersättning för sakskada
bestäms skall en självrisk på 3 500 kronor dras av. Regeln
baserar sig på EG-direktivet.
Som påpekas i propositionen bygger svensk
skadeståndsrätt i princip på att den skadelidande skall ha
full ersättning när skadeståndsskyldighet föreligger. Därvid
blir självrisk ett främmande element för svensk rätt. Detta
rättsläge torde dock inte föreligga vid strikt
skadeståndsansvar. Därför har det vid EES-
förhandlingarna gjorts klart att en svensk
produktansvarslag utan en regel om självrisk för sakskada
inte är förenlig med EG-direktivet. Mot denna bakgrund
accepterar jag propositionens förslag i denna del.
Ansvarskretsen
Huvudansvarig för produktskador är tillverkaren och i
förekommande fall importören och den som marknadsfört
produkten i eget namn. I de fall dessa är på obestånd eller
inte kan anträffas blir den skadelidandes rätt till skadestånd
utan värde. För att stärka den skadelidandes rättsliga
ställning bör -- i linje med konsumentköplagen -- övervägas
ett subsidiärt skadeståndsansvar för säljare och då även i
tidigare säljled.
Enligt EG-direktivet undantas importörens ansvar när
import sker mellan EG-länder men inte från EFTA-
länderna. Härigenom snedvrides konkurrensen till nackdel
för bl.a. Sverige. För att uppnå konkurrens på lika villkor
måste importörsansvaret elimineras vid import mellan
samtliga EES-länder. Denna fråga ingår som ett led i de nu
pågående EES-förhandlingarna. Jag vill understryka
betydelsen av att denna fråga löses på ett för EFTA-
länderna tillfredsställande sätt.
Medvållande
EG-direktivet föreskriver att skadestånd vid
personskada skall kunna jämkas om den skadelidande själv
genom vårdslöshet medverkat till skadan. Enligt svensk
skadeståndslag 6 kap. 1 § 1 st. får jämkning vid personskada
endast ske om det föreligger grov vårdslöshet eller uppsåt.
Vid en jämförelse torde inställningen inom EG vara
rimligare än den svenska ståndpunkten. Detta
överensstämmer även med Europarådskonventionen samt
norsk och finsk lagstiftning. Därför bör det i
produktansvarslagen införas en jämkningsregel utformad
enligt EG-direktivet.
Preskription
Tidigare förslag om 25-årig preskriptionstid har numera
ändrats till 10 år och det får anses vara en riktigare
ståndpunkt vid strikt skadeståndsansvar. Däremot borde
kanske preskriptionstiden förlängas i de fall då vårdslöshet
ligger företaget till last. I avvaktan på erfarenheter av den
nya lagens tillämpning bör dock inte något sådant beslut
fattas nu.
Lagkonkurrens
Företagens ansvar och konsumentens skydd regleras i en
mängd olika lagar. För den enskilde kan därför
regelsystemet och vilka rättigheter som kan åberopas vara
svårt att överblicka.
För tydlighetens skull vore det därför önskvärt om det i
produktansvarslagen utryckligen anges att
skadeståndslagen alltid kan tillämpas.
Kompletterande lagstiftning
EGs lagstiftningsarbete inom området produktsäkerhet
och produktansvar är av största intresse för Sverige. Bl.a.
pågår arbete med utformande av en produktansvarslag för
defekta tjänster. I takt med att nya EG-direktiv tillkommer
är det angeläget att dessa snarast resulterar i svensk
lagstiftning.
Konsumentlagstiftningen behöver ändras för att
förbättra skadelidandes rättsställning genom att motverka
nackdelarna med produktansvarslagens självriskavdrag.
Det produktansvar som föreligger enligt
Konsumentköplagens 31 § urholkas inte av något
självriskavdrag men ansvaret är begränsat till egendom som
tillhör köparen eller någon medlem i hans hushåll och som
är avsedd huvudsakligen för enskilt ändamål. Den
''skyddade'' kretsen bör utvidgas till att omfatta all egendom
som finns i hushållet och för vilken någon hushållsmedlem
har ansvaret, alltså exempelvis även lånad egendom.
Motsvarande ändring bör göras i Konsumenttjänstlagens 31
§. Den lagtekniska lösningen bör bli föremål för närmare
överväganden av den nya regeringen.
Skadeståndslagens jämkningsregel vid medvållande
måste ändras i konsekvens med vad ovan anförts om
produktansvarslagens motsvarande regel.
Ikraftträdande
På sätt som påpekas i propositionen är det viktigt med
en viss övergångstid så att de som kan ådra sig ansvar enligt
lagen skall kunna beakta de nya reglerna i sin verksamhet.
Vidare behöver importörer försäkra sig om en möjlighet att
kräva ersättning av den utländske tillverkaren eller
säljaren. Gällande produktansvarsförsäkringar behöver ses
över.
Mot bakgrund av dessa omständigheter föreslår
propositionen att lagen skall träda i kraft 1 juli 1992. Jag
anser att detta är en alltför kort övergångstid.
Övergångstiden blir ju i realiteten endast ett halvår om man
utgår från att riksdagen kommer att behandla propositionen
mot slutet av hösten. Jag föreslår därför att lagen skall träda
i kraft den 1 januari 1993.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om att lagens rubrik skall vara
produktansvarslag,
2. att riksdagen beslutar om undantag från
produktansvar vid vissa utvecklingsskador i enlighet med
vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgning av produktansvar till
säljare och tidigare säljled,
4. att riksdagen beslutar om införande av en särskild
jämkningsregel vid medvållande i enlighet med vad i
motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar om införande av en uttrycklig
hänvisning till skadeståndslagen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgning av
produktansvarslagen till offentliga sektorn,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i konsumentköplagen för utvidgning av produktansvaret,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i konsumenttjänstlagen för utvidgning av produktansvaret,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i skadeståndslagen beträffande jämkning vid medvållande,
10. att riksdagen beslutar att lagen skall träda i kraft den
1 januari 1993.
Stockholm den 7 oktober 1991
Bengt Harding Olson (fp)