Varje veckoslut rullar tusentals privatbilar med barn, ungdom samt föräldrar och ledare till olika idrottstävlingar i Sverige. Tillsammans tillryggalägger fordonen mycket långa sträckor. Dessa idrottsresor gäller inte elitidrotten, utan det handlar om verksamhet som organiseras av små och medelstora klubbar med små resurser. Allmänna kommunikationer utnyttjas inte, eftersom det helt enkelt är för dyrt och tidsödande att göra det. Föräldrar och ledare får för det mesta endast ersättning för drivmedel, om ens det.
Som exempel kan nämnas att en tågresa 2. klass ToR Sundsvall--Stockholm kostar närmare 1000 kronor. Samma resa med bil görs för halva summan om man endast räknar med bränslekostnaden. Om bilen fylls med fem personer så är trafikföretagens nuvarande rabattsystem helt utan betydelse. Det finns inget realistiskt alternativ till bilen för dessa resor.
Idrottsresorna belastar vägnät och miljö samt bidrar till dålig trafiksäkerhet. Ofta är bilarna fullastade och körs under tidspress långa sträckor, inte sällan i mörker. Samtidigt går tåg och bussar med låg beläggning. Detta är inte ur någon synvinkel förnuftigt. Ungdomsidrotten behöver billiga och säkra transporter, samtidigt som allmänna samfärdsmedel behöver passagerare. Dessutom lär sig barn och ungdom eftertryckligt att det sällan går att nyttja tåg och buss. Bilkulturen blir befäst från tidig ålder.
Ökade generella bidrag till ungdomsidrotten är ingen lösning, även om sådana kan motiveras på andra grunder. Så länge det finns föräldrar och ledare med engagemang och intresse så kommer privatbilar att användas. Enda möjligheten är att bidrag riktas till trafikföretagen. Trafikföretagen har betydande överkapacitet under de tider som huvuddelen av dessa resor sker, vilket borde innebära att det finns vinstintresse på sikt. Den direkta bidragsdelen från samhället bör därför kunna bli rimlig.
Jag föreslår att regeringen tar initiativ till överläggningar med företrädare för idrottsrörelsen och trafikföretagen i syfte att skapa ett system som minskar idrottsresorna med bil.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsresor.
Stockholm den 26 januari 1992 Jan Jennehag (v)