Turismen, eller besöksnäringen som den ibland
benämnes, tillför Sverige betydande inkomster. I riket som
helhet omsätter den drygt 100 miljarder kronor, varav
hälften går in under verksamheter som hör till den egentliga
turistnäringen. Sidoordnade kapitalrörelser i form av inköp
av fritidsutrustning, båtar, husvagnar, husbilar etc,
tillkommer.
För näringslivet i glesbygdsområden har turismen blivit
en räddningsplanka, det är tack vare intäkter från turismen
man har möjlighet ge service åt de närboende året om. I min
egen valkrets, Bohuslän, finns många exempel härpå, varav
detaljhandeln är ett. I många fall skulle butiker försvinna
om tillskottet från turismen uteblev. En beräkning bland
kommunerna i norra länsdelen visar att 50
livsmedelsbutiker skulle tvingas bort om inkomsterna från
turismen minskade.
Turismen i Bohuslän omsätter enl tillgängliga siffror c:a
2 miljarder kronor. Det innebär 3 500
årsarbetsverken. Turisternas bidrag till de
kommunala inkomsterna i landskapet anges till 110
miljoner kronor.
Den bild jag tecknar av situationen i Bohuslän torde ha
motsvarigheter på många andra håll i landet.
I regeringens proposition 1991/92:38 om den
ekonomiska politiken aviseras att statens engagemang i
Sveriges turistråd skall avvecklas fr o m
budgetåret 1992/93. Detta är märkligt eftersom en
majoritet i riksdagen så sent som hösten 1991 beslutade att
Sveriges turistråd skall finnas kvar. Övergångsvis skall enl
förslaget i propositionen staten anvisa 50 miljoner
kronor, förutsatt att näringen bidrar med lika
mycket. Med anledning av propositionen har jag i
sammanhanget haft anledning att tidigare fästa riksdagens
uppmärksamhet på turismen och de konsekvenser ett
avvecklande innebär. I dag är jag ännu mer övertygad om
att Sverige även fortsättningsvis måste ha en nationell
turistorganisation, men att formerna härför kan diskuteras.
För det första är det angeläget att förändringar av det slag
regeringen aviserar sker under en längre tid, så att
branschen hinner organisera sig och inrätta verksamheten
efter de realiteter som föreligger. För det andra, efter
ytterligare kontakter med företrädare för näringen,
kommer regeringsförslaget att leda till en inte önskvärd
strukturrationalisering i branschen; dvs många av de små
enheterna kommer att slås ut, och leda till följder inom
andra områden som jag inledningsvis berört.
Den allmänt marknadsmässiga bedömning som
statsrådet gjort av turismen som näring, kan jag i stort
ansluta mig till. Svårigheterna uppkommer när 10 000-tals
utövare i branschen på något så när rättvisa
grunder skall få sina specialiteter belysta ute i Europa och i
viss mån USA och andra marknader. Här är det lättare för
ett eller fler storföretag att sätta signatur på tjänster och
produkter.
I detta läge har Sveriges turistråd på uppdrag av
riksdagen haft som uppgift att planera, samordna och
genomföra åtgärder för att främja turism och rekreation i
Sverige... och genom marknadsföringsåtgärder förbättra
svensk bytesbalans... och stödja regional utveckling -- dvs
gå in med de samordningsinsatser som jag befarar försvåras
i ett läge där rådet avvecklats.
Sedan några år tillbaka samverkar på flera håll landsting
och kommuner i regionala turistorganisationer. Tyvärr är
det ekonomiska läget så att anslagen från det allmänna
minskar, varför kraven ökar på näringlivet att stötta de
turistiska organisationerna. Även i detta ligger en risk att de
stora företagen i branschen kommer på förtur, framför de
små. Det här är en process som pågår och som inte minskar
behovet av ett nationellt organ, som har sitt engagemang
inom tämligen självskrivna områden, varav jag anger några
i det följande.
Forsknings- och utvecklingsavdelningen förser turismen
med planerings- och beslutsunderlag. Bidrar till att
analysera, informera och sprida kunskap om turismen i vid
mening.
Marknadsavdelningen skall planera, samordna och
genomföra marknadsåtgärder på de utlandsmarknader där
Sverige har kontor eller i övrigt där resandet till Sverige
härigenom kan ökas.
Press- och informationsenheten bearbetar massmedier.
Under 1989 fick ca 450 representanter från utländska
medier program och service i Sverige genom
marknadskontorens och pressavdelningens försorg.
Besöken resulterade i 12 000
artiklar i utländska medier om Sverige.
Besökarna från de olika marknaderna fördelar sig så att
ca 41 %
kommer från Norden, 45 %
från övriga Europa samt ca 14 %
från fjärrmarknaderna.
Som jag framhållit tidigare, är varken jag eller
näringsidkare i branschen främmande för att en nationell
turistorganisation skall granskas och sättas under lupp. Så
har också skett. Den s k turistrådsutredningen pekade i sitt
betänkande på att Sveriges Turistråd skulle ombildas till
aktiebolag; ett förslag som också har
turistorganisationernas stöd. Här öppnar sig möjligheter för
näringslivet att efter förmåga ta ekonomiskt ansvar för en
basorganisation.
En av huvuduppgifterna för en sådan riksbaserad
organisation bör vara att etablera en samverkan mellan
Exportrådet, Svenska institutet och utrikesförvaltningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en nationellt baserad
organisation med samordningsansvar för turistnäringen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges
turistråd ombildas till aktiebolag.