Den ekonomiska tillväxt vi har blivit vana vid under många år finns inte längre i samma utsträckning. Arbetslösheten ökar kraftigt. Statens, landstingens och kommunernas ekonomi utsätts för hårda påfrestningar och de offentliga utgifterna måste begränsas.
I denna omvälvningens tid, är det viktigt att trygghet och gemenskap finns, i synnerhet för ungdomen. Idrottsrörelsen som är landets största folkrörelse, där sex av tio ungdomar är medlemmar, får då tjäna som denna trygghet för många. Inom idrottsrörelsen kan ungdomar känna att de får möjlighet att utvecklas tillsammans och får kamratskap i en trygg gemenskap.
När offentliga instanser inte längre har ekonomi för det som vi blivit vana vid, är det viktigt att visa på den enastående insats som ideellt arbetande idrottsledare gör. Politiken måste då utformas så att det ideella arbetet uppmuntras och inte förtvinar. I över 20 000 föreningar lägger idag ca 500 000 ideellt arbetande ledare ned omkring 140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år.
Utan en livskraftig idrottsrörelse är risken stor för social utslagning med höga ekonomiska och mänskliga kostnader. Sverige har inte råd med en framtid utan detta ideella arbete. Därför måste idrottsrörelsens förutsättningar förbättras.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit en kraftig sänkning av stödet till folkbildningen. Idrottsrörelsens utbildning är en mycket viktig del av det totala folkbildningsarbetet. Under det senaste verksamhetsåret genomgick nästan 250 000 personer någon form av utbildning genom idrottens eget studieförbund, SISU.
Förslaget är ett dråpslag mot idrottsrörelsens möjlighet att ge dagens ungdomar en chans att utvecklas tillsammans med välutbildade och motiverade ledare. Dessutom blir möjligheten att få fler kvinnor att åta sig ansvar som ledare än svårare.
Stödet till folkbildningsarbetet måste höjas för att inte ungdomen ska tappa sin trygghet i idrottsrörelsen.
Effekten av en satsad krona till föreningslivet blir ofta mångdubbelt mer värd än om motsvarande verksamhet skulle bedrivas i statlig eller kommunal verksamhet. Det ideella arbete som utförs av de ca 500 000 idrottsledarna i landets idrottsföreningar innebär att varje satsad krona från staten ger mångdubbelt tillbaka.
Därför måste nya inkomstkällor finnas för att ge föreningarna möjlighet till ett högre aktivitetsstöd. Lotteriutredningens resultat måste påskyndas, så vägar kan finnas hur ytterligare medel från de statliga idrottsanknutna spelen kan komma idrottsrörelsen tillgodo.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsrörelsens betydelse i samhället.
Stockholm den 23 januari 1992 Jarl Lander (s) Lisbeth Staaf-Igelström (s)