I mer än 100 år har den svenska folkhögskolan verkat till
glädje och gagn för många generationer unga och -- framför
allt under senare år -- även för äldre kursdeltagare. Den har
kunnat förena fria folkbildningsmål med en klar inriktning
mot studier och förberedande kurser för en rad yrken. Det
har sagts att folkhögskolan är ett ''livgivande andningshål'' i
det i övrigt starkt uniformerade svenska
utbildningssystemet.
Under 1960-talet hade vi en debatt i Sverige då
folkhögskolans framtid ifrågasattes. En parlamentarisk
utredning slog dock fast att också i det moderna och
mångsidiga samhället behövs en folkhögskola av
traditionellt snitt. Det blev grunden till
folkhögskolereformen i riksdagsbeslutet 1977. Detta
byggdes sedan ut i förra årets riksdagsbeslut. Då tillkom
även att det skulle bli en mera enkel och obyråkratisk
hantering av bl a
statsbidragen. Det nytillsatta folkutbildningsrådet
skulle fördela medlen till både folkhögskola och
studieförbund. Det byggde på en treårig budgetram där
man dessutom förutsåg en årlig justering med hänsyn till
förändring i utvecklingen av priser och löner. Därtill gjorde
riksdagen en beställning av en treårsplanering av
verksamheten som senare skulle utvärderas, bl a
för att se om villkoren för statsbidragen var uppfyllda.
Utifrån dessa beslut och statsmaktens besked har
folkhögskolorna lagt sina planer under den gångna hösten.
Till saken hör att allt fler har sökt sig till folkhögskolestudier
på grund av den kärva arbetsmarknaden.
I min egen hemtrakt har en folkhögskola med drygt 5 000
elevveckor, dvs mycket nära den föreskrivna
idealstorleken, f n
drygt 100 elever som kontinuerligt studerar där. I år är
det en fördubblad sökandegrupp -- över 400 har sökt
studieplats. Platsantalet har utökats och uppgår till 130.
Man har en större första årskurs med fler studerande än
tidigare. Dessutom finns ett stort utbud av olika längre
''profilkurser'' såsom friskvårdslinje och
massmediakunskap m fl kurser. Därtill kommer ett stort
utbud av kortkurser, bl a
en 5-veckors kurs för 12 elever som anvisas av
länsarbetsnämnden. Det stora och flexibla utbudet av
yrkesförberedande kurser ligger väl i linje med
statsmaktens önskemål att folkhögskolan skall medverka
till att utjämna utbildningsklyftor och företrädesvis ägna sig
åt verksamheter som utbildningsmässigt siktar in sig på
kulturellt och socialt eftersatta grupper.
Den starkt ökade arbetslösheten under det senaste året i
gruppen äldre ungdomar har självfallet medverkat till ökad
elevtillströmning. Vidare torde en upphandling av
arbetsmarknadspolitiskt motiverade kurser också öka i viss
grad. Ändå, med dess kraftiga nedskärning av anslagen till
folkbildningen är regeringsförslaget ett hårt slag mot
skolornas möjligheter att fullfölja sina uppgifter. Det finns
därför anledning för riksdagen att noga pröva hur
folkhögskolan skall kunna fullfölja sina viktiga
pedagogiska, sociala och kulturella uppgifter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
folkhögskolorna bör ges sådana villkor att de
grundläggande intentionerna i 1991 års riksdagsbeslut i allt
väsentligt kan fullföljas.
Stockholm den 27 januari 1992
Elver Jonsson (fp)
Bengt Rosén (fp)
Stig Bertilsson (m)
Birgitta Carlsson (c)