Folkhögskolorna har en allmän stark ställning i svenskt
och nordiskt folkbildningsarbete.
Tidare var det folkhögskolan som stod till buds för
kunskapshungriga arbetarungdomar. Folkhögskoleåren gav
dem den mognad de behövde för att senare göra insatser i
det vi med stolthet kallar Folkrörelsesverige. Otaliga är de
kommunal- och landstingspolitiker som haft folkhögskolan
som sitt universitet.
Dagens folkhögskola har naturligtvis påverkats av det
allmänna skolväsendets utbyggnad. Fortfarande spelar
dock folkrörelseskolorna en viktig roll för utbildningen av
förtroendevalda. Fortfarande är de kortutbildade med
bristande såväl ekonomiska som sociala resurser den stora
målgruppen för folkhögskolornas allmänna kurser.
Efter flera års statliga utredningar, en om
studieförbunden och en om folkhögskolan, tog riksdagen
ett samlat beslut om dessa grenar av folkbildningen och en
ny statsbidragsförordning antogs, gemensam för
studieförbund och folkhögskola. Beslutet innebar en treårig
budgetram och en årlig justering av bidraget med hänsyn till
löne- och prisutvecklingen.
Efter tre år skulle en utredning göras för att riksdagen
skulle kunna kontrollera om villkoren för statsbidrag var
uppfyllda: att medverka till att ''utjämna utbildningsklyftor
och att prioritera verksamheter'' för utbildningsmässigt,
socialt eller kulturellt eftersatta grupper.
I årets budgetproposition kommer dråpslaget.
Reducering av anslaget till folkbildning med 15,5 %.
Skolminister
Beatrice Ask anför dock följande:
''Folkbildningen har djupa rötter i det svenska samhället
och spelar en viktig roll för kunskapssynen, bildningsidealet
och därmed för den enskildes frihet och
personlighetsutveckling.'' Vad hjälper vackra ord?
Chefen för utbildningsdepartementet talade i klarhet i
en intervju den 16 januari i Värmlands folkblad. ''Det är
oegentligt att kalla folkhögskolorna för fortbildning. Det är
en socialt trevlig verksamhet men kanske inte så nödvändig
när pengarna är knappa.''
I en situation med hög och ökande arbetslöshet skär man
ner anslaget. Ungdomsarbetslösheten är ett gissel och alla
möjligheter för vidareutbildning bör tas tillvara.
Följer riksdagen regeringens förslag måste
folkhögskolan säga nej till människor som följer
regeringens råd att under arbetslöshet söka utbildning och
som ser folkhögskolan som sin enda chans.
Förutom resursminskningen får folkhögskolorna
känning av den kraftiga nedskärning som regeringen
föreslår när det gäller det statliga stödet till facklig
utbildning på LO- och TCO- sidan. Facket har liksom andra
folkrörelser lagt sina kurser på egna och andra
folkhögskolor. När denna verksamhet nu hotas slår det hårt
mot folkhögskolorna.
All utbildning har i årets budgetproposition fått ökade
resurser, i flera fall betydande uppräkningar. Endast
folkbildningen har fått en allvarlig sänkning, vilket vållar
folkhögskolorna mycket allvarlig skada.
Samtidigt är man beredd att attackera världens bäst
utbyggda folkbildning.
Etik och moral är viktigt i det politiska arbetet. Det är
därför viktigt att riksdagsbeslutet våren 1991 inte rivs upp.
Ett beslut som var historiskt för folkrörelserna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det år 1991 fattade beslutet
om folkhögskolorna ligger fast.
Stockholm den 27 januari 1992
Doris Håvik (s)
Sten Östlund (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Marianne Carlström (s)
Torgny Larsson (s)