I årets budgetproposition planeras mycket kraftiga
nedskärningar av det statliga stödet till folkbildningen i
landet. Detta kommer bl.a. att drabba studieförbunden
mycket hårt. Totalt läggs förslag om mycket drastiska
nedskärningar och förändringar, som kan slå ett rejält
dråpslag mot folkbildning, kultur och vuxenutbildning över
huvud taget.
För ABF men också andra studieförbund är detta en
fråga om demokratiska rättigheter. De förslag om
nedskärningar som finns i budgeten kommer att drabba
redan hårt ansatta grupper, såsom korttidsutbildade
kvinnor, handikappade, pensionärer, invandrare,
arbetslösa och långtidssjuka.
Handikapprörelsen som har en mycket omfattande
studieverksamhet har i årets budget fått ökat
organisationsstöd (+ 29 milj.kr.). Detta är bra, men är,
enligt vår uppfattning, bara en liten del i förhållande till de
försämringar som anslagen till folkbildningen innebär.
Minskningen av stödet till kommunerna som nu aviseras
innebär ytterligare risker för försämringar när det gäller
villkoren för folk- och vuxenutbildningen.
Budgetpropositionen och folkbildningen
Folkbildningsanslaget minskar med 300 milj.kr. eller
drygt 14 %.Korttidsstudiestöd och internatbidrag
minskas med 150 milj.kr. och möjligheten till kollektiva
ansökningar slopas.MBL-medlen skall successivt
avvecklas med början 1 juli 1992.Stödet till
centralkursverksamheten på 43,3 milj.kr. avvecklas.
Bidraget till komvux minskas med 350 milj.kr.
Detta är ingenting annat än ett dråpslag mot
folkbildningen och vuxenutbildningen. För oss
socialdemokrater är det i högsta grad oacceptabelt. Men det
borde vara så, att också andra partier reagerade. I Skånes
bildningsförbund där olika bildningsorganisationer finns
med är man överens om att detta är ett hårt slag mot folk-
och vuxenutbildningen.
I Skåne deltar årligen ca 300 000 deltagare i
studieverksamheten, ca 50 000 i kulturgruppsverksamhet
och ca en miljon i olika kulturarrangemang inom
studieförbunden. Ca 16 000 är anställda i studieförbunden.
Till detta skall läggas en omfattande kortkursverksamhet
tillsammans med olika medlemsorganisationer, som utgör
ryggraden i svensk folkbildningsverksamhet.
När det gäller folkhögskoleverksamheten i Skåne så är
denna mycket omfattande, tillsammans tolv skolor.
Dessutom är det så att flertalet av Skånes folkhögskolor är
mera känsliga än för landet i övrigt. Skälet för detta är att
de ''bara'' har en stödförening och inte någon ekonomiskt
stark organisation bakom sig. Hela sex av skolorna är
föreningsstödsägda. Antal kursdeltagare på långa kurser är
1991/92 ca 2 000. Antal verksamhetsvolym uttryckt i
elevveckor är ca 76 000, vilket motsvarar ca 10 % av den
totala verksamhetsvolymen för alla folkhögskolor i landet.
Regeringsförslaget innebär ca -- 10 milj.kr. för skolorna.
Den folkbildningsreform som beslutades 1991 innebar
bl.a. attFolkhögskolor och studieförbund fastställer
själva utifrån de ramar och riktlinjer som återfinns i
folkbildningspropositionen och riksdagsbesluten de egna
målen för sin verksamhet.Statsbidrag utgår i form av
treåriga budgetramar med löne- och prisomräkning åren två
och tre.Verksamheten utvärderas vart tredje år som
grund för medelstilldelningen nästkommande treårsperiod.
Dessa beslut är väl förankrade och därmed accepterade
av folkhögskolorna. De omfattande försämringar som nu
föreslås är ingenting annat än ett grundskott mot den
svenska modellen i dessa frågor.
Den borgerliga regeringen har sagt att den vill höja
kunskapsnivån i samhället. Dess praktiska politik rimmar
illa med de förslag till förändringar som nu föreslås.
Vid internationella jämförelser av utbildningsväsendet
brukar utländska betraktare alltid framhålla att Sverige har
en unik fördel genom sitt väl utbyggda system för
vuxenutbildning och folkbildning. Genom folkbildningen,
folkhögskolorna och den kommunala vuxenutbildningen
kan stora grupper av befolkningen få en återkommande
utbildning som är anpassad till individuella behov och
förutsättningar.
För många korttidsutbildade är en folkhögskolekurs
första steget till en vidare utbildning, antingen till en
gymnasieexamen eller en högskoleutbildning.
Folkhögskolans fria studieformer gör den särskilt attraktiv
för dem som vill skaffa sig egna perspektiv och förbättra sin
allmänbildning. För många ungdomar som av skoltrötthet
eller annan orsak slutat gymnasiet i förtid innebär
folkhögskolan en andra chans. För många kvinnor som varit
hemma med barn och har svårt att skaffa sig ett
förvärvsarbete ger folkhögskolan kompetens för ett
framtida yrkesliv.
För socialdemokratin är det självklart att
utbildningsväsendet skall ses i sin helhet. Ett bra samspel
mellan skola, högskola, vuxenutbildning och folkbildning är
förutsättningen för att utveckla kunskap och kompetens i
hela samhället.
Oacceptabelt budgetförslag
Vi anser, i likhet med vad som framförs i den
socialdemokratiska partimotionen, att mot denna bakgrund
den borgerliga regeringens förslag att kraftigt minska
anslagen till folkbildningen är oacceptabelt. De senaste
åren har redan anslagen från stat, kommun och landsting till
studieförbund och folkhögskolor dragits ned.
Vi har förståelse för att alla statsutgifter i kärvt
budgetläge måste prövas noga, men regeringens förslag är
av den arten att det drabbar själva kärnan i folkbildningen.
Följden av regeringens förslag skulle bli att tusentals
studiecirklar ställs in, tusentals kulturarrangemang aldrig
kommer att äga rum och att folkhögskolan tvingas avvisa
elever. För lärare, konstnärliga yrkesutövare och
cirkelledare leder förslagen till arbetslöshet och förlorade
inkomster. För Skånes vidkommande skulle det borgerliga
budgetförslaget innebära svåra konsekvenser för såväl
folkbildningen som folkhögskolorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av medel för att rädda
folkbildningen i Skåne,
2. att riksdagen till Bidrag till folkbildningen för
budgetåret 1992/93 anvisar 250 milj.kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller 2 092 344 000 kr.
Stockholm den 24 januari 1992
Bo Nilsson (s)
Gunnar Nilsson (s)