Staten stöder föreningslivet med allmänna medel. Detta
stöd har vuxit snabbt under senare år och uppgick år 1989
till 7,5 miljarder
kronor.
Kommuner och landsting ger också föreningsstöd, 1989
uppgick det till 5,5 miljarder
kronor. Alltså sammanlagt 13 miljarder kronor
av skattebetalarnas pengar används till att stödja föreningar
och organisationer.
De statliga bidragen betalas ut som
allmänna bidrag utan klar motprestation
(315)
som resultatinriktade bidrag med ett angivet mål
(3 011)
samt
som uppdragsersättning för att få viss prestation utförd
(2 070)
därtill kommer statliga lönebidrag till anställda hos
föreningar.
(2 088)
Siffrorna inom parentes anger bidragens storlek år 1989
i milj. kronor.
De föreningar som får bidrag är stora och små, kända
och okända. Allt från fackliga arbetsgivare-arbetstagare-
organisationer, lantbrukets föreningsrörelse, religiösa
organisationer, idrottens studiecirklar, intresseföreningar
för föräldrar, pensionärer, handikappade och invandrare
o.s.v. till hobbyföreningar och politiska s.k.
kulturföreningar.
Som exempel kan nämnas att SIDA gav Nyeds
Biodlarförening 26 000
kr och samtidigt LO 37 000 000 kr.
Konsum fick av länsstyrelsen i Norrbotten 245 000 kr
och av länsstyrelsen i Västerbotten 167 000 kr.
ABF erhöll 130 000 000 kr
från 12 olika statliga och regionala myndigheter.
IOGT-NTO fick 24 000 000 kr.
Vi
vet den sammanlagda kostnaden, men uppföljningen
och utvärderingen av bidragen är dålig, för att inte säga
obefintlig. Därför finns det just inga underlag för
statsmakten att ompröva bidragen som i stället
schablonmässigt räknas upp varje år och det har nu gått så
långt att många bidrag kommit att uppfattas som ett
generellt stöd till organisationen och att staten -- eller
kommunen eller landstinget -- fått någon sorts offentligt
ansvar för den verksamhet som organisationen bedriver!
Det finns inget samband mellan bidragens storlek och
utveckling av antalet föreningsmedlemmar. Nuvarande
uppläggning missgynnar nya organisationer med nya
framtidsinriktade idéer.
Det finns egentligen inga som helst garantier för att
föreningar som får bidrag är levande i bemärkelsen att de
engagerar medborgarna.
Dessutom plottras mycket utav stödet bort på allehanda
lokala företeelser vilket givetvis medför oproportionerligt
höga förvaltningskostnader.
Medlemmars egna avgifter har genom bidragen fått allt
mindre betydelse för föreningarnas ekonomi, vilket hotar
föreningarnas frihet och deras funktion som banbrytare för
nya idéer.
Det är nödvändigt att reformera hela systemet för
förenings- och organisationsstöd.
Skattebetalarnas medel kan definitivt utnyttjas
effektivare. Principer för bidragsgivning, beslutsunderlag
och icke minst uppföljning av beslutade bidrag måste
förbättras.
De enorma belopp som utbetalas hänger givetvis
samman med att föreningslivet antagit enorma
proportioner. Och vice versa. I dag finns det föreningar för
nästan varje tänkbart behov. Ungefär 200.000 föreningar på
riks-, regional och lokal nivå som tillsammans har mer än 31 milj.
medlemmar.
Organisationsbidragssystem måste reformeras. Detta
bör ske i huvudsak efter följande principer:
1. De allmänna bidragen knyts till föreningarnas
medlemsantal.
2. De resultatinriktade organisationsbidragen tas bort.
3. Avdragsrätt för frivilliga enskilda bidrag införes för
stöd till föreningar som gör allmänna samhällsnyttiga
insatser. Avdragsrätten begränsas dock till ett basbelopp
per år.
4. Avdragsrätten skall sålunda inte gälla bidrag till
organisationer som tillgodoser medlemmarnas ekonomiska
eller politiska intressen.
5. Uppdragsersättningar till föreningar och
organisationer utgår efter regelrätt upphandling med tydligt
angivande av upphandlad prestation och att denna
upphandling sker under full konkurrens. Uppdraget följs
upp och kontrolleras.
6. Stöd genom lönebidrag till handikappade skall utgå
med 50 %
oberoende av var de handikappade arbetar. Alltså
samma regler för näringsliv och offentlig administration,
organisationer o.s.v.
7. Stat, kommun och landsting skall inte betala lägre
bidrag än ett och ett halvt basbelopp varigenom insatserna
kan koncentreras och administrationskostnaderna sänkas.
De nya reglerna genomförs successivt under tre år så att
föreningar och organisationer får skäligt rådrum.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principerna för ett reformerat
organisationsstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genomförande av reformen
under en tid av tre år,
3. att riksdagen vid avslag på yrkande
1, hos regeringen begär en ordentlig översyn av hela
organisationsbidragssystemet.
Stockholm den 27 januari 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Johan Brohult (nyd)
Leif Bergdahl (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Lars Andersson (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Sten Söderberg (nyd)
Kenneth Attefors (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm
Bo G Jenevall (nyd)