Inom kulturområdet är det kulturen som är bärare av
historia och identitet och ett för regionerna gemensamt
värderingssystem som alltjämt står i centrum. Önskemål om
bevarande av kulturellt värdefulla byggnader och miljöer är
vanligt förekommande. Ofta kopplas detta samman med
bristen på ändamålsenliga samlingslokaler.
Kulturen bidrar till en lokal identitet och
sammanhållning. Det gäller således inte att försöka kopiera
stadens kulturutbud, utan att ta tillvara den lokala
livskvaliteten. Detta skapar bättre förutsättningar att få
ungdomarna att rota sig i bygden och stanna kvar efter
utbildningen.
Kulturutbudet gör även en bygd mera attraktiv när det
gäller rekrytering av kvalificerad arbetskraft från andra
delar av landet. Det är också viktigt med kultursatsningar
som skapar en attraktiv miljö för kvinnorna och ger dem
möjlighet till meningsfulla fritidsaktiviteter. Det är
dessutom viktigt att profilera och marknadsföra bygdens
särprägel. På så sätt förbättras också förutsättningarna för
att utveckla den speciella bygdeturismen med lokala
kulturupplevelser.
I skogslänen är bygdeturismen tillsammans med den
traditionella fjällturismen ofta helt avgörande för de små
bygdernas överlevnad. Det är därför utomordentligt viktigt
att länsstyrelserna aktivt genom sina projektmedel stöder
kultursatsningar av betydelse för den regionala
utvecklingen samt att samlingslokalerna, som fyller en
viktig funktion i glesbygden för studieverksamhet och
kulturella aktiviteter, kan få stöd för såväl nybyggande som
upprustning.
En huvudpunkt i 1974 års kulturpolitiska beslut var att
staten metodiskt skulle stödja uppbyggnaden av länsteatrar,
länsorkestrar och länsmuseer.
Detta har nu skett men kanske också medfört att olika
länsinstitutioner expanderat i olika takt beroende på de
lokala huvudmännens ambitioner då ett villkor för
erhållande av statligt stöd har varit att de lokala
huvudmännen -- kommuner och landsting -- tagit ett ökat
ekonomiskt ansvar för kulturens länsinstitutioner.
Denna politik, som alltså byggt på frivillig medverkan
och lokalt engagemang, har varit framgångsrik. I våra
skogslän finns nu väl utbyggda och fungerande länsteatrar,
länsmuseer, länsbibliotek och länsorkestrar m.m.
Målet -- en väl utbyggd basstruktur av kulturella
länsinstitutioner i bl.a. skogslänen -- har därmed till stor del
uppnåtts.
I princip bör nu den fortsatta utbyggnaden av kulturens
länsinstitutioner vara de landstings- och kommunala
huvudmännens ansvar.
Kommunalekonomiska kommittén
Den kommunalekonomiska kommittén har nyligen
publicerat sitt slutbetänkande. Utredningen anser att ett
stort antal specialdestinerade statsbidrag -- däribland de till
kulturens länsinstitutioner -- skall föras in i ett generellt
skatteutjämningsbidrag till kommunerna.
Statsbidragen till kultur är små jämfört med andra
statsbidrag till kommunerna och landstingen. Det finns
därför risk för att kulturområdets frågor hamnar i
skymundan, när den kommunalekonomiska kommitténs
förslag skall diskuteras.
Från socialdemokratisk synpunkt i skogslänen är dock
ett villkor att ett genomförande av utredningens förslag inte
får äventyra kommuners och landstings förmåga att svara
för fortsatta insatser på kulturområdet.
Arbetsmarknadsstöd och kulturvårdsföretag
Den socialdemokratiska regeringen påbörjade en
översyn av arbetsmarknadsstöden på kulturområdet. I årets
budget sägs att detta arbete skall fortsätta.
Det är nu angeläget att en översyn sker.
Arbetsmarknadsstöden på kulturområdet har fått en sådan
varaktighet och storlek att de numera liknar permanenta
anslag. I dessa fall bör övervägas att omvandla dem till fasta
anslag.
Kulturvårdsföretagen är en speciell grupp som svarar för
vård- och konserveringstjänster inom kulturområdet.
Några av dem har av sysselsättningsskäl förlagts till
skogslänen, bl.a. kulturarvet i Falun samt satsningar i
Kiruna och andra orter i skogslänen. Regeringen säger i
årets budget att både lokalisering och omfattning av
verksamheten vid kulturvårdsföretagen skall omprövas.
Formuleringen antyder framtida besparingar.
Min ståndpunkt är att översynen måste ha som
förutsättning att kulturvårdsföretagen skall finnas kvar samt
att syftet skall vara att finna lösningar som gör att olika
beställare lättare kan nyttja kulturvårdsföretagens tjänster.
Många av skogslänens museer har samlingar som är i behov
av vård och konservering. Regeringen bör därför till
riksdagen redovisa förslag, som lägger en stabil grund för
kulturvårdsföretagens fortsatta utveckling.
Kulturen har under senare år getts en stor betydelse i
regionalpolitiken. Riksdagen har bl.a. beslutat att länens
utvecklingsfonder skall kunna användas för kulturinsatser.
Vi anser att kulturen skall ses som ett naturligt inslag i
länsstyrelsernas regionalpolitiska planering. Kommuner
och landsting som vill stärka kulturen i den egna landsdelen
skall ges ökade förutsättningar att påverka statens och
länsstyrelsernas fördelning av regionalpolitiska medel.
Jag vill i detta sammanhang nämna att den tidigare
regeringen har gett länsstyrelserna i bl.a. de nordligaste
länen denna möjlighet. Norrbottens län är ett bra exempel
där länsstyrelsen och landstinget tillsammans gör projekt
som främjar den lokala kulturen.
Riksteatern, Riksutställningar och Rikskonserter
Riksteatern har nyligen antagit ett program inför 90-talet
i vilket man bl.a. betonar sitt ansvar för publiken i glesbygd.
Jag anser dessutom att Riksteatern skall öka produktionen
av föreställningar som är lämpliga för de allra minsta
scenerna och för lokaler som saknar scen.
Vad gäller Riksutställningars verksamhet är den en
viktig samarbetspart med kommunernas kulturnämnder
m.fl. Jag vill uppmärksamma behovet av fortsatt och kanske
ännu mera utvecklad utställningsverksamhet lämplig för
glesbygdens små samlingslokaler.
Rikskonserters verksamhet är ett viktigt komplement
och i vissa fall den enda möjligheten för stora delar av vårt
inland att kunna konsumera högkvalitativa konserter.
Tillgängligheten måste utökas om vi skall leva upp till
begreppet ''Kultur i hela landet''.
Utgångspunkterna för den framtida kulturpolitiken i
skogslänen
I socialdemokraternas treårsprogram för kulturen
framhålls bl.a. följande riktlinjer för 90-talet. Förtur skulle
ges åt attförbättra de konstnärliga yrkesutövarnas
arbetsvillkorförstärka kulturen i hela landetförbättra
barns och ungdomars möjligheter att möta kultur och
utveckla eget skapandestimulera bredd och kvalitet i
amatörverksamheten.
Dessa riktlinjer är alltjämt gällande.
En utgångspunkt bör vara ökat samspel mellan
kulturinstitutionerna i skogslänen.
En andra utgångspunkt bör vara att statens insatser
koncentreras till de områden som kommunerna och
landstingen inte kan eller har svårt att själva klara.
En tredje utgångspunkt för statens insatser bör vara att
stimulera förnyelse genom att ge oetablerade,
experimentella kulturverksamheter och unga artister en
chans att nå publiken.
Dessa utgångspunkter ger ett behov av att utveckla
några områden med speciellt skogslänen som utgångspunkt:
-- Stimulera de fria grupperna.
Här behövs kanske ett nytt stöd eller ökat länsanslag
med utökat användningsområde. En uppgift för ett ''nytt''
stöd bör vara att stärka de grupper som är verksamma
utanför storstäderna och ge nya regionalt förankrade
grupper chansen till etablering, stödja unga artister och
konstnärligt nyskapande samt rejäla men tidsbegränsade
produktionsgarantier.
-- Riktade insatser för amatörverksamhet och barn- och
ungdomskultur.
I de flesta kommuner finns mer eller mindre ambitiösa
planer för hur barn- och ungdomskulturen skall främjas.
''Kultur i skolan''-verksamheten, ''Kulturbudkavlen'' med
flera insatser har klart visat modeller för utveckling av
barnens och ungdomarnas eget skapande, främst inom
teater-, dans- och musikområdet. Jag utgår från att
regeringen skapar goda möjligheter för dessa
verksamheters fortsatta utveckling genom stärkande av
länens och kommunernas resurser.
-- Bilda kulturfonder för kulturbyggnader och
kulturturism.
Nu är det dags att förutom residensstaden i våra skogslän
även de mindre kommunernas behov och deras betydelse
för det samlade kulturutbudet ägnas ökad uppmärksamhet.
Ett bra sätt att åstadkomma detta är att bilda lokala
kulturfonder som man exempelvis gjort i Norrbotten.
Genom att bilda regionala kulturfonder kan man ge
investeringsbidrag till kulturella ändamål. Kulturfonden
skall kunna samspela med kommuner, landsting, regionala
utvecklingsfonder och kulturvårdande myndigheter i val av
projekt.
De lokala kulturfonderna skall i första hand ge
investeringsbidrag till projekt som har ett besöks- och
publikvärde. Målet skall vara att ge boende på hemorten
och utifrån kommande besökare möjlighet till nya
kulturupplevelser.
Lokala idéer och projekt blir lättare att genomföra
genom en kulturfond, några exempel:I ett stort antal
kommuner planerar man eller drömmer om nya kulturhus,
museer, kulturcentra etc.Det finns i dag ett växande
intresse för ''kulturturism'', att ta tillvara sevärdheter och
attraktioner i den egna bygden.
Genom att också skapa en nationell kulturfond kunde
man stimulera kommunerna att förverkliga sina
framtidsambitioner. En annan icke oviktig bieffekt är att
den också skulle vara av betydelse för lokal utveckling av
samhälle och näringsliv.
Inrättande av en rikskulturfond och lokala kulturfonder
i enlighet med vad som beskrivs i motionen skulle skapa nya
utvecklingsmöjligheter för kulturen i hela landet.
Jag föreslår därför att frågan om kulturfonder utreds.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den aviserade översynen av
kulturområdets arbetsmarknadsstöd, utveckling av
kulturvårdsföretagen samt betydelsen av utformningen av
de regionalpolitiska stöden samt länsanslagen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Riksteatern, Riksutställningar
och Rikskonserters produktion för de mindre scenerna i
glesbygden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade anslag till de
fria teater-, dans- och musikgrupperna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en fortsättning på
verksamheten ''Kultur i skolan'',2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en fortsättning på
verksamheten ''Kulturbudkavlen'',
6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att lägga fram förslag om kulturfonder.
Stockholm den 27 januari 1992
Leo Persson (s)
1 Yrkande 1 hänvisat till AU
2 Yrkande 4 hänvisat till UbU