Frihet och mångfald i kulturlivet är några av det
demokratiska samhällets förutsättningar. Frihet i
kulturlivet är frihet från politisk styrning. Det är angeläget
att önskemål från såväl enskilda som kulturinstitutioner är
vägledande för kulturpolitiken. En av kulturpolitikens
viktigaste uppgifter är att stödja det som har värde och
kvalitet men som inte kan komma till stånd på marknadens
villkor. Det är också angeläget att i större utsträckning
skapa ett samspel mellan privata och statliga initiativ.
Betydligt större resurser behöver avsättas. Attityden till
kulturen bör också förändras. Skall vi stärka vår
kulturprofil i det nya Europa bör vi börja betrakta kulturen
som en investering och en tillväxtfaktor, både i livskvalitet
och statskassan.
Stark kulturell identitet
I stora delar av Europa har man insett att 90-talet tillhör
kulturen och gör stora nationella och regionala satsningar.
Även den svenska kulturen får ökad betydelse när vi
närmar oss Europa. Vi måste därför värna om vårt
kulturarv och stärka vår känsla för svensk kultur. Men också
ta till vara de möjligheter som skapas för Sverige på
kulturområdet genom det nya Europa. Det är en utmaning,
men vi har alla grundförutsättningar att lyckas. Konsten
måste dock få en viktigare roll, större resurser sättas in och
attityder förändras. I det längre perspektivet spelar kultur
och historia i skolundervisningen en viktig roll.
Kulturpolitik
Kultur bör i minsta möjliga utsträckning styras av
politiker. Det allmänna har dock en oerhört viktig roll vad
avser främjandet av ett positivt och kreativt kulturliv.
Kulturpolitiken bör dessutom ansvara för främjande och
bevarande av traditioner och stöd till det som har värde men
inte kan komma till stånd på marknadens villkor. Staten bär
dessutom ett ansvar i de signaler som en kulturbudget
sänder ut i landet. Överdriven sparsamhet eller snålhet förs
vidare i alla led och skapar negativa effekter, inte minst för
nyskapandet.
Kulturpolitiken bör värna om frihet, mångfald och
kvalitet samt göra kulturen tillgänglig för så många som
möjligt.
Samhällets stöd till kulturen skall vara vägledande och i
det skede vi står inför bidraga till att stimulera ökade
satsningar på alla kulturområden samt vidga deltagandet i
kulturlivet. En större publik skulle innebära effektivare
utnyttjande av de resurser som satsas. Det skulle också
innebära underlag för större arrangemang och därmed leda
till större mångfald.
Ny Demokrati anser det angeläget att öka förståelsen för
andra kulturer, bl.a. genom att skapa ökade förutsättningar
att presentera mer av utländska kulturyttringar i Sverige.
Detta skulle skola publiken samt ge konstnärer nya
impulser.
Politisk styrning skall visserligen undvikas men det
behövs en konstruktiv dialog mellan dem som anslår
ekonomiska medel och dem som utnyttjar dem. På detta vis
kan långsiktiga mål, konstnärliga värden och prioriteringar
för 90-talet formuleras.
Basresurser, ökade medel och effektivisering
Staten bör, som hittills, sörja för basresurserna i de
statliga kulturinstitutionerna. Det vore dock önskvärt att
skapa förutsättningar för en långsiktig, kraftig ökning dels
av det som i den statliga kulturbudgeten benämns
''Kulturverksamhet m.m'', dels av kulturturismen. Då får
kulturen sin rätta plats i vårt samhälle. För att ytterligare
förstärka det ekonomiska tillskottet till konsten och tillföra
ny dynamik bör enskilda och näringslivet i större
utsträckning uppmuntras att stödja kulturlivet. Vi anser att
det är genom ett bredare och mer balanserat samarbete för
stöd till kulturen, bl.a. genom finansiering från flera håll,
som kultursektorns ställning successivt kommer att
förbättras.
Regelverket för privata initiativ bör ses över. Det bör
vara gynnsamt för företag eller enskilda att tillföra medel
genom direkta bidrag, sponsring eller inrättande av fonder.
För att uppnå ett bättre samspel mellan statens,
landstingens och kommunernas kulturutgifter bör
regelbunden statistik föras och utvärderas för att uppnå en
bättre bedömning av hela stödet till olika konstarter och
kulturaktiviteter. Det är också viktigt att utveckla en mer
samlad syn på utformningen av kulturpolitiken, bl.a. i syfte
att tydligt specificera statens och kommunens roll och
ansvar.
Kulturinstitutionerna bör inrikta sig på att i större
utsträckning effektivt utnyttja sina resurser i förhållande till
överenskomna mål. Man bör också utnyttja alla möjligheter
att få in privata pengar genom biljettförsäljning,
marknadsföring, samfinansierade projekt m.m. Staten bör
även uppmuntra institutionerna att tävla effektivare om
publikens uppmärksamhet. I vissa fall kan det handla om
enklare marknadsföring eller attraktivare förpackning av
ett arrangemang. Till viss del bör också utbudet i större
utsträckning anpassas till vad som efterfrågas. Detta kan
enkelt göras genom marknadsundersökningar. Det är
viktigt att lära sig utnyttja den ekonomiska potential som
kulturen har. Ett blomstrande kulturliv bör nämligen även
ha en sund ekonomi.
Alla tjänar på kulturen
Det ligger sällan renodlade ekonomiska motiv bakom
kultursatsningar. Ej heller gör konstnärer särskilt ofta
förmögenheter på sitt skapande. När staten, landstingen
och kommunerna avsätter medel till kulturen förväntar man
sig inte vinst i ekonomiska termer. Alltför ofta ses det t.o.m.
som en alltför subventionskrävande sektor.
För Ny Demokrati skall självfallet kulturen ha ett
egenvärde. Detta behöver dock inte hotas av en portion
nytänkande. Kultursektorn har stor betydelse i
samhällsekonomin och satsningar på kultursektorn är för
samhället lönsamma i stora drag. Därför är det hög tid att
börja betrakta kulturen som en näring. Det är en bransch
som dels producerar ett värde av betydande storlek, dels
skapar en avsevärd sysselsättning. Flertalet utländska
undersökningar visar dessutom ett klart samband mellan
offentliga satsningar på kultur och offentliga inkomster från
samma sektor. Med andra ord betalar kultursektorn tillbaka
mer än den får i offentligt kulturstöd, bl.a. i form av skatter
och sociala avgifter. Det är dock viktigt att i större
utsträckning acceptera att det kommersiella och icke-
kommersiella verksamheter korsbefruktar varandra.
Slutsatsen av detta är med andra ord att en rejäl satsning
på kultursektorn skulle vara en ren investering. Ett
långsiktigt tillskott i statskassan och till glädje för alla.
Det handlar slutligen också om den dynamiska effekt en
stor satsning från statens sida skulle medföra. Vi skulle få
uppleva en rad friska initiativ och nya projekt.
Kulturen och regionerna
Många gånger upplever övriga Sverige att Stockholm är
prioriterat i kulturhänseende. Det finns en viss mån av
sanning i detta varför det är angeläget att under 90-talet
anstränga sig för att regionala satsningar genomförs. Det
gäller också att göra den befintliga regionala strukturen
framgångsrik, både hos publiken och hos artisterna.
Ansvaret för detta bör dock delegeras till regional nivå i
största möjliga mån.
Enligt vår mening bör dock staten, genom sina
kulturanslag, initiera större ansträngningar för att
uppmuntra samarbete mellan olika konstformer på lokal,
regional och nationell nivå genom festivaler och andra
gränsöverskridande initiativ. Samproduktion av
teateruppsättningar eller utbyte av personal är också
möjligheter.
Det bör också utvärderas om inte regionerna bör
uppmuntras att söka sig en plats på den internationella
kartan, som kulturcentra eller för återkommande
festivalverksamhet.
En annan målsättning borde vara att på sikt överföra en
större del av den löpande finansieringen av kulturen på
regional nivå till de regionala skattebetalarna.
För den regionala tillväxten finns dessutom mycket
positiva erfarenheter från Tyskland att ta del av där
kulturen i allt större utsträckning har kommit att fungera
som lokaliseringsfaktor för etablering av industri.
Kultur och turism
Sverige har en mycket stor och mycket underutvecklad
potential inom kulturturismen. Med rätt inställning och
samlade krafttag kan detta bli en av 90-talets stora
tillväxtbranscher. Ny Demokrati skulle därför gärna se att
regeringen snarast gör en snabbutredning för att kartlägga
hur en sådan utveckling främjas. Diskussioner och
samarbete mellan turistindustrin och dem som är
engagerade i kulturminnesvård och kulturliv bör
uppmuntras på nationell, regional och lokal nivå.
Professionell marknadsföring av svensk kultur ökar
kulturturism. Ny Demokrati har i en annan motion lagt
fram förslag om ett nytt upplägg för turistpolitiken och
turistrådet.
Kulturpolitik och barn
Barnen är vår framtid. De skall dessutom bli
morgondagens medborgare i ett helt nytt Europa. Det är
därför mycket angeläget att ökade satsningar görs för att
stärka deras nationella kulturidentitet, öka deras kunskap
om vårt språk, vår historia men också deras insikt om det
Europa de blir en del av.
Förskola och skola spelar en mycket viktig roll i detta,
varför vi anser att ökade resurser bör avsättas till sådan
undervisning. Det är också viktigt att barnteater och annan
barnkultur värnas. Det är en investering för livet.
Vad skall prioriteras?
Väl medvetna om det statsfinansiella läget anser Ny
Demokrati inte att det finns utrymme för en ökad
kulturbudget, utöver vad regeringen föreslagit,
innevarande år. Vi vill dock påpeka att flera områden, bl.a.
bildkonsten och museiverksamheten, är missgynnade
varför det är av yttersta vikt att detta kompenseras i
kulturdepartementets budget för 1993/94.
Planering bör ske under budgetåret 1992/93 i avsikt att
öka kulturanslagen med en miljard kronor för 1993/94.
I samband med en sådan ökning bör ytterligare resurser
inriktas på bl.a.Projekt och program som fokuserar
experiment och förnyelse. (Kultur handlar ju även om
utveckling.)Dramaten och andra statliga institutioner att
användas till internationellt utbyte. T.ex. fler utländska
gästspel eller möjligheten att låta svenska samlingar turnera
internationellt.Kulturturism.Barnkultur.
Uppbyggnad av kulturella centra med internationellt rykte
så att landet kan visa upp olika konstnärliga uttryck -- både
goda resultat och utmaningar -- för våra europeiska
grannar.Kultur i media.Möjligheter för statens
konstmuseer att löpande förnya sina samlingar genom
inköp av konst.Ökade möjligheter att genomföra
attraktiva utställningar.
Vi föreslår också att regeringen utreder hur fördelning
av medel till kulturen i större utsträckning kan påverkas av
bidragsmottagaren samt hur onödiga mellanhänder kan
rationaliseras bort. Kultursektorn behöver minst av allt
onödig, kostsam byråkrati.
Ett ökat stöd till ett fritt och vitalt kulturliv är en
värdefull investering.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturpolitikens inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den kulturella identiteten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ökat internationellt
kulturutbyte,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat stöd från enskilda och
företag till kulturen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att inom en
treårsperiod skapa förutsättningar att fördubbla anslagen
till kulturen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i kulturdepartementets
budget 1993/94 anvisa ytterligare 1 miljard kronor till
kultursektorn,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om önskade prioriteringsområden i
kulturdepartementets budget för 1993/94,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturens lönsamhet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrat resursutnyttjande av
kulturella medel,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
kulturturismen kan främjas i enlighet med vad som i
motionen anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade bidrag till kultur och
historia i skolundervisningen,1
12. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
minskad byråkrati och rationalisering av
fördelningspolitiken kring kulturmedel.
Stockholm den 22 januari 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Anne Sörensen (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
Peter Kling (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
1 Yrkande 11 hänvisat till UbU