Såväl riksdag som regering och olika kulturvårdande
myndigheter är eniga om att det svenska kulturlandskapet
har ett oskattbart och omistligt värde. Detta har stadfästs
genom lagstiftning bl.a. i kulturminneslagen och PBL.
Samma myndigheter är också överens om att ortnamn är
omistliga kulturarv som ska vårdas och bevaras.
I flera betänkanden från riksdagens kulturutskott har
frågan om ortnamn varit föremål för behandling. I
betänkande 1991/92:KrU3 redovisas
Riksantikvarieämbetets (RAÄ) syn på ortnamnsfrågorna.
RAÄ hävdar att ortnamnen är ett oersättligt om än icke-
fysiskt inslag i kulturlandskapet, som till skillnad från de
flesta icke-materiella kulturyttringar har en direkt
anknytning till kulturlandskapet. RAÄ konstaterar att
hänsynstagandet till t.ex. gamla bynamn skulle underlättas
om frågan aktualiserades i förarbetena till
kulturminneslagen. Sveriges hembygdsförbund har också
påtalat samma sak.
Vi har inte heller kunnat finna att de grundläggande
direktiv från riksdag och regering om att nedärvda ortnamn
ska vårdas och bevaras utifrån deras kulturhistoriska och
sociala värde förts vidare i instruktioner till
fastighetsbildningsmyndigheter och
fastighetsregistreringsmyndigheter.
Vi anser att de riktlinjer som riksdagen tidigare ställt sig
bakom sammanförs till en ''hänsynsparagraf'' i
kulturminneslagen.
Lämpligen kan Riksantikvarieämbetet få i uppdrag att
utforma en sådan bearbetning av kulturminneslagen.
Kulturmiljövårdens möjligheter att påverka andra
myndigheters hantering av ortnamn och uppnå eventuella
behövliga ändringar i deras instruktioner skulle också
underlättas genom denna åtgärd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att
kulturminneslagen får en utformning som inrymmer även
ortnamn.
Stockholm den 24 januari 1992
Stina Gustavsson (c)
Sigge Godin (fp)