Förvaringen av spritlagda samlingar vid naturhistoriska riksmuseet
Naturhistoriska riksmuseet har en omfattande hantering
av brandfarlig vätska klass 1 och 2a. Hanteringen omfattar
inte bara förvaring utan också en del öppen hantering, t.ex.
vid påfyllning och uttag av prover. Hanteringen gäller
museets spritlagda samlingar. De är konserverade i 80-
procentig etanol som volymmässigt beräknas uppgå till ca
70 000 liter. Samlingarna i sprit innehåller hundratals s.k.
typer för zoologiska namn. Däribland många Linné-typer
från 1700-talet.
Enligt den gamla lagstiftningen behövde inte statliga
verksamheter söka tillstånd. Däremot kräver den nya
lagen, som trädde i kraft i juli 1989, att museet är skyldigt
att söka tillstånd för sin verksamhet, enligt 11 § i lagen, SFS
1988:868. Den nya lagen om brandfarliga och explosiva
varor innebär därmed betydligt skärpta krav på museets
lokaler för spritsamlingar.
I lagens 6 § anges vilka skyldigheter sökande har för att
uppfylla kraven för tillstånd. Brandförsvaret har i brev den
19 februari 1991 anfört att med de brister som hanteringen
av etanol har idag, kan museet inte ges något tillstånd.
Sprängämnesinspektionen (SÄI) har för riksmuseet och
byggnadsstyrelsen (KBS) klargjort vilka kraven nu är, och
SÄI har även yttrat sig över förslaget till förändring av
hanteringen.
I mars 1990 gav SÄI och Stockholms brandförsvar en
övergångsperiod på 3 år för NRM och KBS att
iordningställa en permanent lösning för hanteringen. I en
skrivelse den 20 december 1991 från SÄI, utformad i
samråd med Stockholms brandförsvar, klargörs att
tidsfristen ej kommer att förlängas. Dessutom anförs att
''om efter treårsperioden ingen lösning finns på hantering
och säkra lokaler måste tillsynsmyndigheten allvarligt
överväga ett föreläggande om rättelse förenat med vite. SÄI
stöder helt Stockholms brandförsvar i detta.''
En utredning om nya permanenta lokaler har skyndsamt
gjorts av KBS, som i sin anslagsframställan för 1992/93 gett
frågan en mycket hög prioritet.
KBS:s och NRM:s förslag går ut på att i anslutning till
det nybygge som pågår för nya utställningar, hörsal, filmsal,
m.m., också bygga ett fristående underjordiskt utrymme för
spritsamlingarna. Förberedelser med sprängning har redan
gjorts. En koppling till ett pågående byggnadsprojekt ger en
rad fördelar och den anvisade tidsfristen skulle kunna
klaras. Även kostnadsmässigt har denna lösning klara
fördelar. För riksmuseet betyder en direkt förbindelse till
nya lokaler för samlingarna oerhört mycket.
I proposition 1991/92:100, bilaga 12, återfinns i
investeringsplanen för kulturområdet inte riksmuseets
behov av nya permanenta lokaler för förvaring av spritlagda
samlingar. Behovets karaktär och de krav som en rad
myndigheter ställt måste föranleda en skyndsam lösning och
en annan bedömning från regeringens sida. Den föreslagna
investeringsplanen bör därför vidgas till att omfatta här
anförda behov och i kommande statliga investeringsplaner
måste riksmuseets lokalbehov ges högsta prioritet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksmuseets behov av nya
permanenta lokaler för förvaring av spritlagda samlingar.