Förvaringen av spritlagda samlingar vid naturhistoriska riksmuseet

Den 1 juli 1989 kom en ny lag om brandfarliga och
explosiva varor. Denna innebar betydligt skärpta krav på
riksmuseets nuvarande lokaler för hantering och lagring av
samlingar konserverade i 80 % etanol och med en volym
beräknad till ca 70 000 liter. Samlingarna i sprit innehåller
hundratals s.k. typer för zoologiska namn. Däribland
många Linnétyper från 1700-talet.

NRM har en omfattande hantering av brandfarlig vätska
klass 1 och 2a. Hanteringen avser till största delen
förvaring, men en del öppen hantering förekommer, t.ex.
vid påfyllning och uttag av prover.

Den gamla lagen medgav undantag som att statliga
verksamheter ej behövde söka tillstånd. Enligt den nya
lagstiftningen är museet skyldigt att söka tillstånd för sin
verksamhet enligt 11 § i lagen, SFS 1988:868.

I 6 § lagen anges vilka skyldigheter sökande har för att
uppfylla kraven för tillstånd. Brandförsvaret har i brev
1991-02-19 anfört att med de brister som hanteringen av
etanol har idag kan museet inte ges något tillstånd.

Sprängämnesinspektionen (SÄI) har vid flera
sammanträffanden med representanter för både NRM och
byggnadsstyrelsen (KBS) klargjort vilka krav som finns,
och SÄI har även yttrat sig över förslag till förändring av
hanteringen.

Vid ett möte 1990-03-27 gav SÄI och Stockholms
brandförsvar en övergångsperiod på 3 år för NRM och KBS
att iordningställa en permanent lösning för hanteringen. I
en skrivelse 1991-12-20 från SÄI, utformad i samråd med
Stockholms brandförsvar, klargörs att tidsfristen ej kommer
att förlängas.

Anledningen är de grava brister som fortfarande finns i
hanteringen, framför allt vad gäller brandteknisk
avskiljning av förvaringsutrymmen. Skulle efter
treårsperiodens utgång ingen lösning finnas för hanteringen
måste tillsynsmyndigheten allvarligt överväga ett
föreläggande om rättelse förenat med vite. SÄI stöder helt
Stockholms brandförsvar i detta.

Såväl KBS som NRM har skyndsamt agerat i denna
fråga. En utredning om nya permanenta lokaler har gjorts
och KBS har i sin anslagsframställan för 1992/93 gett
ärendet en mycket hög prioritet.

Lösningen går ut på att i anslutning till det nybygge som
pågår för nya utställningslokaler, hörsal, filmsal m.m. också
bygga ett fristående underjordiskt utrymme för
spritsamlingarna. Förberedelser med sprängning har redan
gjorts. Av flera skäl anses en koppling till ett pågående
byggnadsprojekt ge en rad fördelar. I detta ligger också
bedömningen att kunna klara tidsfristen. Dessutom torde
vissa kostnadsmässiga fördelar stå att vinna med en
anslutning. För riksmuseet betyder en direkt förbindelse till
nya lokaler för samlingarna oerhört mycket.

I årets proposition (1991/92:100 Bilaga 12) återfinns i
investeringsplanen för kulturområdet inte riksmuseets
behov av nya permanenta lokaler för förvaring av spritlagda
samlingar. Med tanke på frågans stora räckvidd och krav på
en skyndsam lösning är en annan bedömning från
regeringens sida nödvändig.

Eftersom nya lokaler för förvaring av spritlagda
samlingar måste stå klara senast i början på 1993 bör endera
projektet lyftas in i investeringsplanen eller utrymme
skapas i ett kommande sysselsättningspaket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till nya permanenta
lokaler för förvaring av spritlagda samlingar vid
naturhistoriska riksmuseet.

Stockholm den 24 januari 1992

Berndt Ekholm (s)

Stina Eliasson (c)