''Vadstena slott är vårt enda väl bevarade
renässanspalats och kanske efter Stockholms slott det mest
helgjutna profana monumentet vi äga'', hette det i en
beskrivning av Axel L Romdahl 1938. Jordvallarna, som
tidigare omgav borggården, bortschaktades vid mitten av
1800-talet för att bli fyllnadsmaterial till de nuvarande
hamnpirarna. År 1898 byggdes slottet om för att bl a
provisoriskt kunna inhysa landets första landsarkiv ett
år senare, ett provisorium som bestod i 85
år.
Redan 1939 beslutade riksdagen, att slottsvallarna skulle
återuppföras för att kunna utnyttjas för förvaring av
värdefulla föremål och arkivalier vid krigsfara. Någon
lösning av landsarkivets redan då svåra lokalproblem var
det dock inte tal om. Det primära var att återge borggården
dess ursprungliga dimensioner. Projekteringen avbröts
dock 1940, och riksdagsbeslutet föll i glömska för att på nytt
tas upp tjugo år senare. Efter ytterligare tjugo år beslutades
om ombyggnad av en del av slottet samt återuppförande av
den östra vallen och en del av den södra för att kortsiktigt
lösa landsarkivets prekära lokalsituation.
Byggnadsarbetena påbörjades 1982 och avslutades vid
årsskiftet 1984/85.
Slottets östra del används i dag av landsarkivet. Den
västra delen och mittpartiet jämte slottskapellet har
iordningställts som museum. Vadstenaakademien använder
en del av rummen sommartid för operaföreställningar, och
en del utnyttjas för välbesökt utställningsverksamhet.
Fyllda arkivutrymmen
Arkivutrymmena är sedan ett par år helt fyllda.
Arkivalier måste utplaceras i tre arkivdepåer ute i staden
och dessutom måste på nytt slottets fjärde våning med Stora
rikssalen användas, vilket innebär att den kulturella
verksamheten där måste stryka på foten.
Ett av skälen för att överhuvudtaget behålla landsarkivet
i Vadstena var de framtida möjligheterna att bygga ut
slottsvallarna. En utbyggnad skulle ge landsarkivet plats för
58 000
hyllmeter, dvs. lika mycket som ett nytt landsarkiv i
Uppsala. Kostnaden beräknas till ca 30 miljoner
kronor, medan ett nytt landsarkiv i Uppsala
kommer att kosta ca 90 miljoner
kronor. En utbyggnad i Vadstena är
ekonomiskt fördelaktig och långt billigare för staten än ett
nytt landsarkiv i Växjö eller Kalmar, som diskuteras.
Medan detta utredes skulle utbyggnadsstopp råda i
Vadstena. Detta ter sig orimligt, eftersom ett landsarkiv i
sydöstra Sverige ändå inte löser Vadstenaarkivets problem.
Endast ca 11 500 hyllmeter arkivalier kommer från
Kronobergs och Kalmar län och utgör bara en mindre del
av arkivalierna i landsarkivet i Vadstena.
Skissförslag för en utbyggnad i Vadstena föreligger
sedan ett decennium tillbaka. ''Antagligen'', säger dock
slottsarkitekten Nils Ahrbom resignerat, ''kommer det att
dröja länge innan beslutskvarnen för denna tillbyggnad har
malt färdigt. Till dess kommer slottsanläggningen att te sig
egendomligt stympad.''
Miljöaspekten
Miljöaspekten är känslig. Den östra vallen är helt
återställd, medan endast en mindre del av den södra är
återuppförd och den västra inte alls. Den avskurna vallen
utgör ett fult och pietetslöst inslag i bilden av slottet.
Riksantikvarieämbetet betonade också kraftigt, att en
utbyggnad av vallarna i etapper endast kunde accepteras,
om det inte dröjde längre än tio år från byggstarten till dess
att vallarna i sin helhet stod färdiga, dvs år 1992.
Redan 1983 avslog riksdagen en motion i samma ärende.
Kulturutskottet utgick ''från att berörda myndigheter
kommer att uppmärksamma frågan om en fortsatt
återuppbyggnad av vallarna vid Vadstena slott'', varför
ingen särskild hänvändelse till regeringen ansågs behövlig.
Gång efter annan har jag påtalat frågan i riksdagen och
uppenbarligen haft fog för min pessimism.
Riksantikvarieämbetets tioåriga tidsfrist har nu snart gått ut
utan att någonting blivit gjort. Ingenting kommer sannolikt
heller att hända, om inte riksdagen ger regeringen till
känna, att de outbyggda slottsvallarna snarast skall
restaureras.
Med tanke på den tilltagande byggarbetslösheten synes
också tidpunkten vara väl vald för denna typ av projekt.
De tidigare erfarenheterna av slottets
restaureringshistoria är dystra. 1898 års provisorium blev
bestående i 85 år. Det tog drygt 40 år från riksdagsbeslutet
1939 till dess att återuppbyggnaden av vallarna påbörjades.
Skall det ta ytterligare 40 år, innan vallarna är återuppförda
och hela slottsanläggningen är restaurerad? Från arkivarisk,
miljömässig, kulturell och turistisk synpunkt -- Vadstena är
en av landets ''stora'' turiststäder -- kan en fortsatt
tidsutdräkt inte accepteras. En projektering av vallarnas
vidareutbyggnad måste snarast komma till stånd. Vadstena
slott är en riksklenod och måste behandlas som en sådan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en vidareutbyggnad av Vadstena
slott.